Kvällens Sokrates

När kvinnan blir jämställd med mannen, blir hon hans överman.

Metalljubel

IF Metall har cirka 400 000 medlemmar. Tillsammans med Kommunal är de ett av LO:s i särklass största medlemsförbund och har nästan en fjärdedel av medlemskåren.

Traditionellt är Metall en av socialdemokratins största stöttespelare.

Nu har det ovanliga inträffat att det stora fackförbundet jublar över ett uttalande från en borgerlig näringsminister och dessutom skickar ut citat av Maud Olofssons uttalanden till massmedia.

"Sluta tjafsa", sa Maud och fortsatte:

”Energipolitiken kommer att stå på tre ben i framtiden: vattenkraft, kärnkraft och förnybart. Den som bara vill ha kärnkraft måste också acceptera de förnybara alternativens betydelse. Och den som tror att vi bara kan klara oss med förnybart måste också acceptera kärnkraften, som kommer att behövas under överskådlig tid.”

Nog finns det politisk dynamik, både i fackföreningsrörelsen och i regeringen.

Mrs America

Hillary nådde inte ända fram i primärvalen. Obama darrade sig förbi den kvinna som kunde skrivit världshistoria. Nu kan hon göra det ändå...

Alla som läst "Living history"vet vilket engagemang hon har för internationella frågor. Och för de som är mest utsatta. Dessutom är hon respekterad, intelligent, resultatinriktad och målmedveten.

Att hennes make är den president som skapat de bästa förutsättningarna för det amerikanska folket sedan andra världskriget borde inte göra saken sämre.

End of history 2?

1992 publicerade Francis Fukuyama boken "The End of History and the Last Man" byggd på hans egen kortare artikel från 1989. Kortfattat kan man säga att budskapet var att efter Berlinmurens fall -med mycket mera - hade liberalismen slutligt segrat.

I valet till rikdagen sex år senare erhöll det svenska f d kommunistpartiet ca 12 procent av rösterna, en rekordnivå efter att i många år när det kalla kriget var som isigast ha legat på 3-4 procent av den svenska väljarkårens röster.

Nu kanske, kanske vi kan se ett nytt paradigmskifte i den globala finanskrisens spår - men vad kommer det att innebära? Rektorn för Handelshögskolan i Göteborg vill förstatliga bilindustrin. Calmfors vill ha mera bidrag. Brown vill låna sig ur krisen. Borg attackerar storbankerna.

Vem är tvärsäker i detta läge? Inte ens charmtrollet Ohly. Men det är allvarligt om de liberala idéer som upphöjdes över K 2: höjder för 16 år sedan nu dissas i allmän krispanik.

Det politiska systemet behöver andas. Ett starkt argument för en öppen demokrati.

Fotbollsgemenskapssekteristiskt lyckorus

Har jobbat som en ivrig bäver nästanpå i näringsministerns anda under veckan. Söder, Motala, Botkyrka, Linköping och Hässelby. Guds utvalda marker.

Alla insatser har stärkts av den enorma lilla händelse som utspelades i söndags i ett blåsigt fotbollifierat skogsområde strax Söder om Uddevalla. Allsvenskt kval. Ljungskile-BP. The bortaplansmostscorer takes it all.

Tillsammans med mina största söner fick jag sitta där och glömma att jag glömt mina hanskar när Philip, Jon, Christer och de andra pojkarna bjöd upp till bolldans. Och - mot alla odds - ta sig vidare till allsvenskan för andra gången ever. Förra gången var så länge sedan som 2007.

---

Vad är då så bra med BP? Förutom att de håller till i en av Sveriges två mysigaste bygder?

---

Jo - filosofin bygger på att få fram unga, talangfulla spelare från den egna ungdomsverksamheten. Sen kommer ofta jätten Glufs-glufs i form av AIK, Djurgårn och Bajen och tar dem. Men BP kommer alltid igen.

---

Och nu får den högsta serien återigen ett ungt folkrörelselag från Stockholms förorter. Utan importerade brassar. Men en hejarklack som ännu inte nått målbrottet. Med en huliganism som inte finns och aldrig har funnits. Med en hemmaplan ett stenkast från ett ridhus och ett naturreservat.

---

Grattis, svensk fotboll!

Dagens Thatcher

I'm extraordinarily patient provided I get my own way in the end.

Starke Arvid...

..var en tyngdlyftare och brottare från Västermo i Södermanland som gjorde karriär i USA för drygt 100 år sedan. Det är också det stolta namnet på hemmaarenan för Ljungskile SK.

Ljungskile kom trea från slutet i allsvenskan och får därför kvala inför nästa säsong mot bolltrollarna från Västerort som knep tredjeplatsen i årets superetta, Brommapojkarna. För den som undrar är det fotboll vi talar om.

Första kvalmatchen spelades på Grimsta i torsdags och dominerades stort av BP. Miko Albornoz och Jocke Runnemo hade varsitt friläge som inte resulterade i nätkänning. Christer Youssef hade ett suveränt långskott som prickade kryssribban. Kribbe höll nollan som vanligt (sjunde matchen i rad) så det slutade 0-0.

På söndag är det returmöte på västkusten. Bohuslänningarna har fördel av hemmaplan, men å andra sidan behöver de rödsvarta bara göra ett mål så måste hemmalaget göra två. Vid 1-1 eller 2-2 vinner BP på fler gjorda bortamål.

Jag ska försöka ta mig till denna avgörande begivenhet tillsammans med mina två stora söner, D:s oskiljaktiga tränarkompis och ett gäng andra BP-fantaster. Nog skulle det sitta fint med en segermiddag på söndagskvällen.

Norsk finansfrossa

Det är inte bara i Sverige och Storbritannien som det politiska landskapet stuvas om i finanskrisens spår. I det välmående Norge har det högerpopulistska Fremskrittspartiet länge surfat fram på sin missnöjespolitik mot den rödgrönda regeringen. I några opinionsmätningar var man till och med största parti med en bra bit över 30 procents väljarstöd.

Men nu är det stopp. I alla fall för tillfället. I mätning efter mätning sjunker Fremskrittarna ner mot en dryg tjugoprocentsnivå. Jens Stoltenbergs arbeiderparti kan känna fastare mark under fötterna som Norges stora parti.

Och fortfarande finns det inte ett trovärdigt samlat oppositionsalternativ till a-sv-sp-regeringen. Som i Sverige, fast tvärtom.

En väldig Borg

Tidskriften Fokus har kommit med sin årliga lista över de mäktigaste i Sverige. Och se, vad händer i dessa dagar? Finansminister Anders Borg har gått förbi sin chef Fredrik och toppar listan.

Detta gör att jag osökt kommer att tänka på psalmen "Vår Gud är oss en väldig borg. För övrigt en översättning av "Ein' feste Burg ist unser Gott", skriven av arbetslinjens chefsideolog, ingen mindre än Martin Luther.

För den alltmer sekulära svenska menigheten kan det kanske passa att anpassa den lite ålderdomliga psalmtexten till en hyllning av Sveriges mäktigaste man.

1.Vår Borg är oss en väldig tröst, Han har vårt skattekista; Från Honom i båd´ tal och tröst, vårt hopp vi ej skall mista. Börsens kurser stiger ned, hackande och skevt; Borg rustar sig förvisst med utgiftstakets list: det kulor finns i ladan.

2.Vår egen kraft ej hjälpa kan, vi vore snart förödde; Men med oss står den rätte Man, vi stå, av Honom stödde. Frågar du vad namn han bär? Anders Borg det är. Han är den Fredrik utsett, prydd i öronring, sin tron för folket grundat.

3.Och vore världen än så stor och full av mörkrets dårar, dock, när ibland oss Anders bor, platt inget kan försvåra. Aktiemäklaren är ju dömd, och hans kraft är tömd. Borg med svans där bak, han styr i sakta mak: Ej ord kan honom fälla.

4.Borgs ord och löfte skall bestå; vi det i hjärtat bäre. För arbete, det ska vi få, om vi oss blott besväre. A-kassan är lagom låg , då vi söka lön och ränta, gott och tryggt : Det sköter Borg så snyggt! Perssons rike vi behålle.

Kvällens Lennon

Life is what happens to you while you´re busy making other plans.

Salta rötter

Frukosten i ett höstmysigt Kungsbacka i sköna norra Halland är just avnjuten. Kajflockarna far som rastlösa getingsvärmar över novemberhimlen.

I går kväll träffade jag hälften av mina gamla klasskompisar från skoltiden i 60- och 70-talets Kungsbacka. Första gången på 20 år. Urkul.

De flesta bor fortfarande i denna snabbväxande växtkustkommun. Men har småstadskänslan kvar. Vet vilka som bor på vilken gata, när de flyttade in, vem de var gifta med förut och i vilket fotbollslag deras barn spelar. Fascinerande - och lite mentalt omruskade för en naturaliserad stockholmare som jag.

...

Jag älskar Stockholm och det relativa storstadsliv det går att leva i denna arktiska stenoas. Men en sak som finns starkare i Kungsbacka och Halland, och som jag saknar lite grann, är förnöjsamheten över tillvaron. Glädjen över det lilla är större än besvikelsen över något annat litet. Tror att det är en viktig förklaring till att medelivslängden och hälsoläget här ligger i topp i Sverige.

...

Och så saknar jag den salta luften, förstås. Det gäller att andas lite extra nu när jag har chansen.

Maria, Anneli och Annie

Det blev trots allt ingen kvinna som tog hem valet till presidentposten over there. Hillary stupade på målsnöret och Sarah är nedsablad av en osannolik hop pösiga manstyckare, från John Cleese till Niklas Ekdahl.

I Sverige har vi i alla fall de tre emmen på partiledarposten; Mona, Maud och Maria.

Det finns dessutom ett antal andra kompetenta kvinnor i den svenska politiken. Jag tänkte lyfta fram tre kvinnor som jag är övertygad kommer att sätta sin prägel på den politiska debatten under de kommande åren.

Maria Wallhager, ägaransvarigt landstingsråd (fp) i Stockholms län.

Maria är distriktssköterska och revisor och kan kombinera kunskaper om vård och ekonomi. Hon är tydlig i sina liberala idéer samtidigt som hon är pragmatisk, lyssnande och resultatinriktad. Genom att arbeta mycket systematiskt och sakinriktat får hon människor med sig och får därmed saker att hända. I verkligheten, i Sverige.

Anneli Hulthén, blivande stark kvinna (s) I Göteborg.

Det finns nästan hundraprocentigt stöd för Anneli som ny (s)-ledare i Göteborg nu när den legendariske Göran Johansson stiger åt sidan. Anneli tillhör samma SSU-generation som de mer berömda Mona, Margot och Anna, men har haft en mer lågmäld profil. Ändå har hon både nationell, internationell och kommunal politisk erfarnhet. Och när den andre Göran (P) lämnade in nominerade faktiskt göteborgssossarna Anneli till partiledare!

Annie Johansson, färgstark riksdagsledamot (c) från småländska Värnamo.

Politikens svar på Amanda Jensen. Den blott 25-åriga Annie kryssade sig in i riksdagen vid senaste riksdagsvalet och har bl a jobbat snenhårt för integritetsförbättringar i FRA-lagen. Annie har en mognad och ett mod som vida överstiger de flesta dubbelt så gamla i branschen. Ett statsminsterämne, helt enkelt.

Vuxna människor...

...borde väl har rätt att själv välja hur de ska leva. De är troligtvis mer involverade i sitt liv än både staten och kyrkan.

Så ur denna synpunkt är det utmärkt med en könsneutral äktenskapslagstiftning. Alla vill inte leva som en kvinna och en man.

Men varför stanna vid detta? Likaväl som en vuxen människa är i stånd att välja livspartner - eller livspartners - oavsett kön, likaväl bör man väl kunna välja hur många partners man vill gifta sig med?

Vad är det som säger att tvåsamhet är så himla optimalt för varenda människa. Ja, jag vet, three is a crowd, men det finns nog människor som gillar crowds. Eller foursomes. Men dessa himska avikare vågar inte komma ut ur garderoben - inte ens ta ett litet kik. För då får de bannor. Av ung som gammal. Straight som gay. Vänster som höger.

Var tid har sina skygglappar. Nu kommer riksdagen troligtvis att försöka rösta bort en av dem. Men Gud så många vi har kvar...

Kampen mot kroppen

Helt fysiskt outcarpeted efter en timmes hård exercis i arbetsrummet. Fick en motionscykel i present (på egen begäran) och försöker köra en snabb halvtimme på den så ofta jag kan plus en himla många armhävningar och sittuppare. Lika jobbigt varje gång, lika skönt efteråt.

Per Moberg han säger ju att om man bara promenerar en timme om dan så kan man äta vad man vill. Tror han har rätt, men då gäller det ju att knata också.

Den andres tid

Det är inte så förfärligt ofta jag berörs av en ledare i en kvällstidning, men idag hände det. Helle Kleins krönika i Aftonbladet om att vi trotsar döden med våra minnen innehåller många tänkvärda funderingar.

I stort sett varje allhelgonahelg sedan min levnadsglade pappa dog 1987 har barnen, jag och andra familjemedlemmar åkt till Lidingö kyrkogård. Välförsedda med vackra ljus och lyktor har vi gjort oss vår egen plats i minneslunden.

Det strömmar folk till kyrkans marker, den glöder och tindrar av tusentals ljus, det viskas och småpratas vördnadsfullt om de våra som vilar i gravar och lundar. I den stilla kyrkobyggnaden är det fullsatt med långa köer utanför. På väg till och från kyrkan är det ett smärre bilkaos. Det känns som man ur huse.

Helle Klein skriver insiktsfullt i sin artikel: "Genom den kollektiva sorgens liturgi har vi fått ett språk för vår medmänsklighet, för delandet av varandras öde – vi är bara människor, du och jag. I ritens form gestaltas det gemensamma ansvarstagandet inför den Andres ansikte. "

Hon citerar också en gripande text av Mikael Wiehe: "Så segrar inte döden, fast åren har sin gång. Så stannar inte tiden. Den börjar bara om. För sångerna om livet som aldrig kan förstummas, ska nya röster sjunga, ska nya röster sjunga."

Ja, vi är bara människor. Men tillsammans med andra människor är vi oändligt mycket mer än de bräckliga kroppar vi bor i. Detta känner vi så väl, oavsett religiös tro, vetenskapligt förnuft eller annan existensiell övertygelse.

En dag kvar

och varför då inte begrunda de förhoppningsfulla med några citat:

"I think he can be ready, but right now I don´t believe he is. The presidency is not something that lends itself to on-the-job-training"
Joe Biden om Obama, innan Biden blev Obamas vicepresidentkandidat

"People of Berlin - people of the world - this is our moment. This is our time."
Barack Obama

"What's the difference between a pitbull and a hockey mom? Lipstick."
Sarah Palin

"Remember the words of Chairman Mao: 'It's always darkest before it's totally black.'. "
John McCain