Karin Boye: Idyll

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min
arbetsdag.

Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din
levande värme.

Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag
undrar bara,

att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len
lätt dimma.

Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?

Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.

Spännande signaler från Sahlin

Opppsitionens toppkvinna Mona Sahlin stagar ut stegen för en ny färdriktning för Sverige i en debattartikel i Svenska Dagbladet idag. Och det är ett delvis ganska oväntat och frimodigt budskap från den största delen av den rödgröna trekanten:

"Kunskap och arbetsro i skolan. Det behövs nya tag för kunskap och kreativitet: Vi säger ja till tidigare betyg – men inte under de allra första skolåren. Fler nationella prov med utvärdering ska kopplas till resursfördelningen. Vi vill skapa arbetsro inte bara i klassrummen, utan också i skolpolitiken. Elever, lärare och föräldrar kan inte ställas inför ständiga ideologiska strider.

I helgen utvecklar vi socialdemokrater även synen på sjukvården på ett vårdtoppmöte. Vi vill att all sjukvård – privat, kooperativ och offentlig, i hela landet – ska nå upp till samma höga kvalitetskrav. Därför vill vi införa en nationell certifiering. Vården ska styras efter behov. Patienten ska ha rätt att välja vårdgivare"

Det är inte direkt vad man hade väntat som grund för ett röd-röd-grönt regeringsprogram. Men onekligen nytänkande. Vad säger Lars Ohly?

Mer och mer demokrati

När jag blev politiskt aktiv på 1970-talet var demokrati långt mindre självklart än idag. Av Sveriges idag 9 grannländer var 3 (Estland, Lettland och Litauen) ockuperade av ett kommunistvälde, ett tvångsdelat, varav den ena delen (DDR) var en kommunistisk diktatur och 2 övriga (Sovjetunionen och Polen) var också diktaturer. I början av 1970-talet styrdes Spanien, Portugal och Grekland av olika typer av juntor.

Den oberoende organisationen Freedom House publicerar årligen uppgifter om friheten bland världens stater. I början av år 2009 är 89 av 193 stater fria demokratier. En alltför liten andel, men ett stort steg framåt jämfört med 1976 då mindre än hälften, eller 40 länder, var fria stater.

Så - det finns mycket kvar att kämpa för, för en övertygad demokrat. Men det blir gudskelov inte värre hela tiden.

Sigurdardottir Islands ledare?

Isländska socialministern Johanna Sigurdardottir, den överlägset mest populära ministern i Islands utskällda regering, kan bli ny statsminister i Vulkanriket.

De omfattande protesterna mot regeringens sätt att hantera finanskrisen tvingar fram en regeringsombildning. Detta trots att den nuvarande regeringen med det borgerliga Självständighetspartiet och de vänsterallierade Socialdemokraterna har hela 43 av de 63 mandaten i Alltinget, och att Socialdemokraterna som väntas leda den nya regeringen är en viktig del av den avgående regeringen.

Den rödgröna rörelsen som ska ingå i koalition med socialdemokraterna har endast 9 platser i Alltinget och tillsammans får den nya regeringens partier 27 av 63 mandat. Men det landsbygdsorienterade Framsoknarflokkurin med sina 9 mandat ska ge minoritetsregeringen sitt stöd och troligen blir det också ett passivt stöd från det lilla Liberala Partiet.

Island var tidigt ute med kvinnligt ledarskap när Vigdis Finnbogadottir blev världens första demokratiskt valda kvinnliga president 1980, en post som hon hade under hela 16 år.

Nu går Island vidare med en kvinnlig regeringschef och dessutom den första öppet homosexuella att leda en regering.

Grattis Robert Burns!

Idag är det 250 år sedan den skotske nationalpoeten Robert Burns föddes. Han var från Dumfries i Skottland. Årligen hyllas han med "Burns Supper" av Caledonian Society of Sweden.

I vår familj har vi en särskild förkärlek till denna poet, inte minst eftersom mina yngsta barn har skotskt blod i ådrorna, efter deras mor som är halvskotska.

Robert Burns har skrivit bl a nyårshiten "Auld Lang Syne" och förlagan till "Om möss och människor" av John Steinbeck.

Han har också inspirerat en av Sveriges främsta nationalskalder; Evert Taube, eller hur?

"O, my luve's like a red, red rose, That's newly sprung in June.

O, my luve's like the melodie, That's sweetly play'd in tune.

As fair art thou, my bonie lass, So deep in luve am I

And I will luve thee still, my Dear, Till a' the seas gang dry.

Till a' the seas gang dry, my Dear, And the rocks melt wi' the sun

O I will luve thee still, my Dear, While the sands o' life shall run.

And fare thee weel, my only Luve, And fare thee weel a while!

And I will come again, my Luve, Tho' it were ten thousand mile!!"

Vägra vara offer!

Och vägra se andra medmänniskor som hjälplösa offer.

Staten är inte gud. Media är inga profeter. Allt blir inte värre.

Du kan påverka ditt eget liv. Stötta och få stöd av andra. Och, tro det eller ej, bidra till en bättre värld.

Och nu blir det gratisreklam...

En av de bästa böcker jag någonsin läst köpte jag förra året. Det är existensialismen Kirkegaard "för den moderna människan" av Ted Harris och Ann Lagerström.

Från presentationen av boken:

"Välkommen på en existentiell resa guidad av dig själv. En resa i ditt inre tillsammans med den danske filosofen och teologen Sören Kirkegaard - existentialismens fader. Det är 165 år sedan hans världsberömda verk Antingen - eller publicerades, ändå är hans tankar om den sökande och autentiska människan mer aktuella än någonsin.

Det finns en fråga som alla människor någon gång ställer sig: Vad är meningen med livet? Och så fortsättningen: Har jag valt rätt? Slösar jag bort min tid? Finns det något annat som är bättre och viktigare? Och varför känner jag mig så missnöjd fastän allting på ytan är så bra?

Vi lever i en tid av materiellt överflöd och oändliga möjligheter. Ändå tycks det inte räcka. Men hur bär man sig åt för att bryta trenden och åter fyllas av lust till livet?

Prästen och Kirkegaard-kännaren Ted Harris och journalisten Ann Lagerström har vänt sig till en som själv känt oron i sin egen själ och som bestämde sig för att finna en metod för den moderna sökande människan. Det handlar inte om någon snabbkurs, ingen quickfix, tvärtemot så kräver den här tekniken stort tålamod och ett livslångt engagemang. Vägen till mening har nio steg, nio möjligheter och nio utmaningar och ställer många av dina invanda föreställningar på ända. "

Dagens Oscar Wilde

Är man alltid säker på sin sak så misstar man sig i regel.

Sjukvård utan pengar?

Nu drar mediadrevet fram över Sveriges sjukvård. Sjukhus stoppar patienter, skriver en drake. Det är inte brist på effektivitet inom vården, utan på resurser, skriver en annan. Men stämmer det verkligen att sjukvårdens enda och stora problem är brist på pengar?

Finanskrisen och lågkonjunkturen är ekonomiskt kännbart även för vården. Visst är det så. Men samtidigt har vården tillförts avsevärda summor de senaste åren. I den senaste rapporten om kommunernas och landstingens ekonomi från Sveriges kommuner och landsting, SKL, framgår att landstingen (som ju har huvudansvaret för sjukvården) i Sverige hade ett ekonomiskt överskott på 4,3 miljarder kronor år 2005, 1,8 miljarder kronor år 2006 och 4,0 ,miljarder kronor år 2007.

I samma rapport är det tydligt att såväl "vårdkonsumtionen" som produktiviteten inom sjukvården varierar kraftigt mellan landstingen. Det är alltså stor skillnad på hur mycket vård vi får ut för varje skattekrona i olika delar av landet.

I Socialstyrelsens senaste rapport över ekonomin i hälso- och sjukvården framgår av hälso- och sjukvårdskostnadernas andel av BNP under 10 år ökat från 7,4 % år 1995 till 8,4 % år 2005. Detta är en ökning från ca 15.000 kronor till drygt 25.000 kronor per invånare eller från 133 till 229 miljarder kronor. På 1o år har det alltså tillkommit knappt 100 miljarder kronor till hälso- och sjukvården i Sverige. Årligen.

Enligt budgetpropositionen 2008 uppskattar regeringen hälso- och sjukvårdens totala kostnader till 238,6 miljarder kronor. En ytterligare ökning i storleksordningen 10 miljarder kronor.

Så visst kan det bli kärvt i ekonomin också för vården. Men kom inte och påstå att sjukvårdens enda, eller största, problem är brist på pengar.

Vilka blir de nya allianserna?

Världspolitiken styrs i hög grad av allianser, fasta eller tillfälliga, mellan olika politiska ledare. Det är inget nytt fenomen. Allianserna kan ibland synas givna, några gånger överraskande, vid vissa tillfällen konstiga.

Samstämmigheten mellan Blair och Bush, speciellt i Irak-frågan, har retat gallfeber på många européer. Samtidigt har det varit en viktig förutsättning för hela Irak-projektet. Bill Clinton lyckades på 1990-talet liera sig med en stor del av europas ledare i frågan om Balkan.

På 1980-talet hittade Gorby och Thatcher varann innan G ens tagit makten i Sovjet. Kohl och Mitterand samspelade för att sätta ny fart på EG. Och i tider av ofred och krig vet vi alla vad ledarnas samarbete betytt -på gott och ont.

Nu har vi en ny ledare för Den Nya Världen. Var ska Obama hitta sina främsta allierade?

Hos den inrikesspelande traditionalisten Gordon Brown?

Vid det hypade energiknippet Sarkozys sida?

I samspel med den alltyska supermorsan Angela Merkel?

I en chockartad allians med Putin?

Genom ett banbrytande samarbete med Hu Jintao?

Med en ny inbrytning i arabvärlden?

Eller helt enkelt hemmavid?

Dagens ärtor

Livet är som en pose.

Modellagenturen.

Det är inte så lätt att vara från rymden alla gånger.

Tomas Di Leva.

Three dollars and fifty cents - Change we can believe in!

Anonymus

Ska alla svenskar delta i Ramadan nu när regeringen utropat 2009 till shiitår?

Det är faktiskt inte Lasse Ohlys fel att Berlinmuren föll. Den hade redan börjat vittra.

Ryktet säger att det egentligen var Björn Ranelid som på egen hand rev ner hela muren.

Beslutet om utvisning var rätt. Men det var fel att verkställa det.

Säger förre justitieminister Thomas Bodström om utvisningen av egyptier,enligt dagens Aftonblad. Så är det kanske med många regeringsbeslut...

Sonen, Fadern och den Härlige

Idag är det dags för installationen av den 44:e presidenten i Amerikas Förenta Stater. Förväntningarna är så högt uppskruvade att Michael Phelps framstår som en blygsam underdog i jämförelse. Det gäller både vilka odödliga fraser Barack ska uttala under installationsriten och de gärningar han ska frälsa världen med i sitt värv.


I dagens nummer av Svenska Dagbladet finns ett reportage från Coronan Gallery of Art i Washington D.C. I artikeln citeras pressfotografen Scout Tufankjian som följde Obama under två år och har tagit ett stort antal bilder av honom. Hennes bild av Obama är: "Han är en blandning av Mick Jagger och Jesus. "



Kan detta bana vägen för helt oväntade odöliga fraser? Kanske "I can get no - crucifixion"? Möjligen "Honky Tonk Preachers". Eller kanske rent av allt "Sympathy for Bin Laden"?

Nåja - mandatperioden har just börjat, så trots alla svårigheter är det för tidigt att Paint it Black...

Trelleborg i premiären

Spelprogrammet har nu blivit klart för den allsvenska fotbollen 2009, vilket samtidigt innebär Brommapojkarnas comeback efter ett år i superettan. Premiären blir mot sydskånska Trelleborgs FF på Vångavallen den 5 april.

Joakim Runnemo, goalgetter i BP

Trelleborg gjorde en hyfsad säsong i allsvenskan 2008 och slutade på 10:e plats, strax efter Bajen från Söder men klart före Järnkaminerna från Kaknäs.

År 2006 gjorde BP och Trelleborg sällskap upp i allsvenskan, BP efter ett bejublat kval mot Häcken från Hisingen. I allsvenskan året efter slutade våra rödsvarta och skåningarna då på samma poäng, men BP blev nedflyttade på sämre målskillnad.

Sedan dess har Brommapojkarna revansch att kräva. På Vångavallen 2007 spelade lagen oavgjort, 3-3, och inför returen på Grimsta var BP grymt favorittippat (10-0-0 i tio tidningars tips). Men den matchen vann Trelleborg med 3-0, vilket blev ett för tungt ok att bära för hjältarna från Stockholms soliga framsida.

Men nu vankas nya segrar. Snart är det sol och vår, och man är 50 år, det är en smula man förstår...

Brittisk terrorånger

Den karismatiske utrikesministern i Gordon Browns regering, David Miliband, går nu ut och ifrågsätter kriget mot terrorismen i en artikel i The Guardian. Han menar att detta angreppssätt i själva verket kan stärka terroristgrupperna.

"The more we lump terrorist groups together and draw the battle lines as a simple binary struggle between moderates and extremists, or good and evil, the more we play into the hands of those seeking to unify groups with little in common. Terrorist groups need to be tackled at root, interdicting flows of weapons and finance, exposing the shallowness of their claims, channelling their followers into democratic politics."

Miliband lyfter fram vikten av att stå för mänskliga rättigheter och applåderar Obamas planerade stäning av Guantanamolägret.

"We must respond to terrorism by championing the rule of law, not subordinating it, for it is the cornerstone of the democratic society. We must uphold our commitments to human rights and civil liberties at home and abroad. That is surely the lesson of Guantánamo and it is why we welcome President-elect Obama's commitment to close it. "

David Miliband lyftes en gång fram politiskt av Tony Blair. Efter Labours stora valseger 1997 utsågs han till chef för Blairs politiska enhet på Downing Street och fick smeknamnet "Brains".

Som bekant var det just kriget mot terrorismen och i Irak som blev Blairs kvarnsten i slutet av hans exceptionella ledarskap. Nu pekar en av hans främsta adepter ut en ny kurs i brittisk säkerhetspolitik.

Stöd för Stoltenberg

Förtroendet för regeringen i kristider stärks även i Norge. I en ny opinionsundersökning ökar stödet för Arbeiderpartiet som leder den rödgröna koalitionen. Statsminister Jens Stoltenbergs parti ökar med nära 3 % till 32,7 %. Efter att ha legat lågt är de rödgröna nu inte långt från egen majoritet i det norska Stortinget.

Samtidigt etablerar sig det högerpopulistiska Fremskrittspartiet på en hög nivå. Efter att ha varit största parti i några mätningar föll partiet brant under senhösten, men har nu stabiliserat sig runt 25 % av väljarstödet.

Det går trögt för den traditionella borgerligheten i Norge. De tre oppositionspartierna Höyre, Kristelig Folkeparti och Venstre är tillsammans ungefär lika stora som Fremskrittspartiet med sammanlagt drygt 25 % av stödet i opinionsmätningen.

Tänkvärt från dagens partiledardebatt i parlamentet

Fredrik Reinfeldt, statsminister (m):
"Jag bor på planeten jorden."

Oppositionsledare Mona Sahlin (s):
"Vad är det som har hänt? Jag ska ge några tips på vad som har hänt: Berlinmuren är borta. Sovjetunionen är borta."

Maud Olofsson, näringsminister (c):
"Jag kommer precis från Sydafrika."

Jan Björklund, utbildningsminster (fp):
"Just i dag kommer det ingen ytterligare åtgärd, men det finns ju fler dagar i år."

Göran Hägglund, socialminister (kd):
"Peter Eriksson frågar mig om det är så att jag vill ge mer pengar. Svaret är ja."

Lars Ohly, partiledare (v)
"Det finns en frifräsare i regeringen."

Peter Eriksson, språkrör, (mp):
"Jag håller helt med Göran Hägglund."

Källa: Kammarens protokoll, www.riksdagen.se

Kvällens Kirkegaard

Du är din egen sanning och det är bara du själv som kan svara på meningen med livet.

Verklig eller skenbar trygghet

Vilken trygghet på arbetsmarknaden skapar egentligen lagen om anställningsskydd, LAS? Den frågan väcker Magnus Henrekson, professor och vd vid Institutet för Näringslivsforskning, i en debattartikel i DN idag.

Magnus Henrekson tar upp flera exempel på fackliga utsagor om att LAS inte fungerar som avsett:

" Den pågående ekonomiska krisen gör nu att människor blir uppsagda i snabb takt. Vilka får då sluta? Lagen om anställningsskydd (Las) från 1974 slår fast principen "sist in - först ut", det vill säga den som har många anställningsår hos sin nuvarande arbetsgivare sitter säkert.

Enligt uppgifter från PTK refererade i Aktuellt ser det dock inte alls ut på det sättet. I 95 procent av fallen frångås turordningsreglerna. En likartad bild gavs där av IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkäla som sade att avsteg från turordningsreglerna i dag görs "i nio av tio fall". "

I artikeln efterlyses en annan modell som kan skapa trygghet på arbetsmarknaden utan att den nuvarande anställningen är utgångspunkten.

Det vore välgörande med en öppen och konstruktiv diskussion om hur ett system som fungerar och respekteras både av anställda och företag kan skapas. Varför inte hämta lite inspiration från Danmark?

Hjälp - jag är diskriminerad!

Vi har begåvats med en ny myndighet från årsskiftet. En heltäckande diskrimineringsombudsman har inrättats genom sammanslagning av tidigare partiella diskrimineringsombudsmän. Så nu kan vi vänta oss ännu starkare krafttag i dessa frågor.

Jag tillhör flera grupper som är djupt diskriminerade och är mycket förväntansfull över hur den nya ombudsmannen ska förhindra detta.

Det mest uppenbara är diskriminering på grund av jag är man. Trots att jag har sex barn och nu varit pappa i snart 26 år har jag aldrig sett röken av ett barnbidrag. Allt skickas per automatik till mamman. Det måste bli en ändring på denna horribla orättvisa. Det är dags för varannan pappornas!

Dessutom lever män i Sverige i genomsnitt fyra år kortare än kvinnor. Vad tänker egentligen ombudsmannen och regeringen göra åt detta? Om ngn annan befolkningsgrupp eller landsdel har markant lägre medellivslängd så sätts det igång handlingsprogram så det sprutar om det.

Jag är också storstadsbo. Här märks diskrimineringen på många sätt. När jag gör min månatliga skattedeklaration i företaget får jag aldrig göra skatteavdrag för stödområde. Istället blir det extra trängselskatt, skyhöga parkeringsavgifter och astronomiska huspriser. Inte jämlikt för fem öre.

Även kroppen i sig är exempelvis diskriminerad. Jag är till exempel ganska lång, ca 1.90. Så när jag åker flygplan kan jag aldrig luta huvudet mot stolsryggen utan det sitter där och flaxar fritt i luften. Medan andra kan slumra sött med gott huvudstöd.

Detta är bara några exempel. Säkert är du som läser detta minst lika diskriminerad. Varje dag. När ska detta få ett slut?

Vårdnadsbidrag - ett litet steg...

Egentligen är detta inlägg lite motsägelsefullt. För min mening är att det debatteras alldeles för mycket hur litet eller mycket bidrag olika grupper får. Men i detta fall är det så nära, så uppenbart orättvist och så decennielångvarigt att jag inte kan låta bli att ta upp det.

Ett antal kommuner, bl a Stockholm, har infört vårdnadsbidrag. Riksdagen har gjort detta möjligt. I Stockholm kan man få 3.000 kronor skattefritt varje månad om man är hemma med barn mellan 1-3 år som inte går i förskola. Ett steg - men ett litet - för att skapa mer valfrihet för barnfamiljerna. Helt åt rätt håll.

Om man då har barnet i förskola i Stockholm. I samma åldersgrupp. Då betalar Stockholms stad ca 128.000 kronor per år i "grundschablon" per barn. Det innebär drygt 10.600 per månad om det slås ut på 12 månader. Har man ett barn på dagis betalar man max 1.260 kronor i heltidsavgift. En bit över 9.000 kronor per månad kvar i kommunal subvention.

Kommunen betalar alltså ca 3 gånger så mycket för ett barn som går i förskola som för ett barn som är hemma hos sina föräldrar. Och då kan ändå föräldern till det barn som går i förskola gå ut och jobba och tjäna in pengar.

Så - vårdnadsbidraget är ett litet steg på vägen. Men om nu det offentliga ska stödja småbarnfamiljerna ekonomiskt, så är det en bra bit kvar innan det finns ekonomiskt likvärdiga villkor för en verklig valfrihet.

Förväntningar på 2009

Även om det gått några dagar är det väl inte försent att komma med några förväntningar på det nya året? Det är ju fortfarande nästan 360 dagar som ligger som oskrivna blad innan nyårsraketerna väsnas nästa gång.

Av den största maktfaktorn i Svea Rike, massmedia, förväntar jag mig en smula mer objektiv nyhetsrapportering. Journalisternas och redaktörernas egna politiska uppfattningar behöver inte vara referensram för allt som kablas ut till oss i de folkliga fårskockarna. Det finns många tänkande människor i landet som kan dra egna slutsatser om vi bara får fakta på bordet.

Från de som har uppdraget att styra Sverige, riksdag och regering, önskar jag mig tydligare vägledning om vart vårt land är på väg. Arbetslinje och stabila statsfinanser är fantastiskt bra, och det har vi alla greppat nu. Även om mycket återstår att göra på detta område. Men en framtid där de ensikilda människorna istället för staten är utgångspunkten - hur ska vi komma dit?

Den nu mer samlade politiska oppostionen har inte enbart till uppgift att opponera och finna fel hos regeringen. I frågor av avgörande betydelse för landet - och i vissa fall världen - kan samling och uppslutning faktiskt vara viktigare än den egna profileringen. Klimat- och finanskriserna är givna frågor där sådan politisk mognad kan visas.

Det svenska näringslivet behöver fokusera på att göra bra affärer som skapar värden för kunderna och ägarna. Inte på att komma svassande till mamma staten när det är motigt. Och inte på alltför fiffiga bonussystem som saknar downside när företaget går dåligt.

Av vår europeiska stora gemenskap, EU, vill jag ha ännu mer av gemensamma lösningar för minskade växthusgaser, renare Östersjö, friare arbetsmarknad och färre handelshinder. Mindre av övertungt jordbruksstöd och superbyråkratiserade bidragssystem. Här kan Sverige ta flera steg på vägen som ordförandeland.

Volvo, Saab och staten

Om framtiden för Volvo Personvagnar och Saab Automobile har forskaren Henrik Jordahl och Fores VD Martin Ådahl en intressant artikel om i DN debatt i helgen. Rapporten som ligger till grund för artikeln finns att tanka ned i sin helhet på Fores hemsida.

I artikeln framförs flera viktiga argument emot statligt ägande av Volvo och Saab som har stöd i forskning om statligt ägande:

"Tvärtemot vad man kanske föreställer sig är staten ofta en svag ägare. Ägande och kontroll är extremt separerade. På papperet äger skattebetalarna rätten till företagets kassaflöde, men i praktiken är kontrollen koncentrerad till den politiskt tillsatta företagsledningen, vars egna mål inte alltid överensstämmer med skattebetalarnas.

I statliga företag riskerar därför otydliga mål av att ge upphov till tolkningsfrågor, mätproblem och målkonflikter. Vad vore till exempel statens mål med att äga Volvo Personvagnar eller Saab Automobile: att undvika massavsked, att undvika konkurser för underleverantörer eller bara att nå lönsamhet så fort som möjligt? Om det endast är det sistnämnda som gäller, hur skiljer sig i så fall staten överhuvudtaget från en privat ägare och vad är då poängen med den statliga inblandningen?"

Det statliga övertagandet av varven efter varvskrisen på 1970-talet blev inte någon framgångssaga utan kostade skattebetalarna flera tiotals miljarder. Stora summor som kunde ha tillfallit andra angelägna områden eller stannat hos hushållen.

Situationen i Göteborg, Västra Götaland och andra drabbade orter är naturligtvis stenjobbig. Samtidigt är det viktigt att vi i debatten orkar blicka framåt.

Är det säkert att det bästa för sysselsättning, tillväxt och välfärd i Sverige är att bygga vidare på stöd till två personbilsföretag på en svajig världsmarknad med mördande konkurrens bl a från låglöneländer? Kan vi använda bilindustrins kris som ett avstamp för en näringspolitik som har fokus på nya, växande företag?

Får välfärdsföretagandet ett lyft 2009?

2008 slutade ju med en rejäl och oanad rutschkana för ekonomin i nästan hela världen. Ett antal domedagsprofeter varnar för att "we aint seen nothing yet". Men det kan också hända nya spännande saker. Företagandet i Sverige har flera nya förutsättningar som gör att nya företag kan startas och att små och medelstora företag kan växa - inte minst på välfärdsområdet.

En sådan förutsättning är den nya Lagen Om Valfrihetssystem, LOV, som trätt i kraft den 1 januari i år. Valfrihetssystem enligt den nya lagen är ett alternativ till upphandling enligt LOU(Lagen om Offentlig Upphandling). Den nya lagen kan tillämpas på bland annat omsorg och stöd för äldre, för personer med funktionsnedsättning samt på hälso- och sjukvårdstjänster.

Och intresset för dessa nya möjligheter är stort hos kommunerna. Totalt 182 av landets kommuner ansökte 2008 om stimulansbidrag för att förbereda och utveckla valfrihetssystem inom äldre och handikappomsorgen. 260 miljoner kronor har beviljats av Socialstyrelsen som stöd för utvecklingsarbetet.

Regeringen överlämnade den 9 december 2008 en proposition om Vårdval i primärvården. Landstingen föreslås bli skyldiga att införa vårdvalssystem som ger medborgarna rätt att välja mellan olika vårdgivare i primärvården. Alla vårdgivare som uppfyller de beslutade kraven i vårdvalssystemet ska ha rätt att etablera sig i länets primärvård med offentlig ersättning.

Vårdval har redan införts av flera landsting. Halland, Sveriges svar på Kalifornien, var först ute 2007. Under 2008 har Västmanland och Stockholm följt efter. 2009 kommer vårdval i primärvården i ännu flera landsting; Hälsoval Skåne startar den 1 maj 2009 för primärvården, Vårdval Östergötland införs 1 september och "Medborgarnas Primärvård" startar den 1 oktober i Västra Götaland.

I samma veva är en stor omreglering av apoteksmarknaden på väg. Regeringen överlämnade i december 2008 en lagrådsremiss i frågan. Förslaget innebär en liberalisering av reglerna för att driva apotek i Sverige. Både stora och små privata Apotek kommer att konkurrera med det statliga företaget.

Ur ett helhetsperspektiv driver NUTEK, som senare i år uppgår i det nya Tillväxtverket (ja, så ska det heta...), flera program för dels fler företagare inom vård och omsorg, dels entreprenörskap och upphandlingar inom vård och omsorg.

Flera stora förändringar sker alltså som kan öka valfriheten och tillgängligheten till vård- och omsorgstjänster för vanligt folk, och dessutom kan stimulera företagande och tillväxt på detta område. Detta kan vara mycket betydelsefullt i en tid då flera traditionella storindustrier som bilindustrin går på knäna och har en oviss framtid.

Intressant också att statliga myndigheter som Konkurrensverket, Socialstyrelsen och NUTEK och andra offentliga aktörer som landstingen kan spela en offensiv roll för att öka välfärdsföretagandet. Minns vad Televerket betytt för Ericsson.

Det vigtigste i Danmark

Vad var det viktigaste som hände i dansk politik 2008? Lars Hovbakke Sörensen, extern lektor och pd.d. vid den Historiska avdelningen vid Lund vid Aarhus Universitet listar de tre viktigaste händelserna i en nyårskrönika i Berlingeske Tidende.

Den kanske viktigaste frågan var enligt Sörensen folketingsmedlemmen Malou Aamunds partibyte från Ny Alliance, det nya partiet i Folketinget, till regeringsbärande Venstre. Detta innebar att konstellationen Venstre-Konservative-Dansk Folkeparti (VKO kallat), som förlorade majoriteten i Folketinget i valet 2007, åter fick majoritet i det danska parlamentet.

VK-regeringen hade för första gången på många år kunnat föra en uttalat borgerlig politik i Danmark sedan 2001, med stöd av Dansk Folkeparti i parlamentet, men genom valresultatet 2007 uppstod en ny, mer osäker parlamentarisk situation. Aamunds partibyte gör att den tidigare regeringspolitiken nu kan fortsätta.

En annan stor händelse var att ett av regeringspartierna, Det Konservative Folkeparti, i september 2008 fick en ny partiledare i Lene Espersen.

Tidigare partiledarskiften har orsakat turbulens och osäkerhet, men detta partiledarskifte skedde utan dramatik. Lene Espersen har klart deklarerat att hon vill fortsätta det nära samarbetet med Venstre. Hon har också fått starkt stöd i opinionsmätningar under hösten.

Den tredje frågan, som är svårare för oss i den gamla enhetsstaten Sverige att förstå vidden av, är det nya avtalet med Grönland om självstyre. Grönland är som bekant en del av staten Danmark, har egna representanter i Folketinget, men vill liksom Färöarna ha ett långtgående självstyre. Sörensen bedömer att avtalet ökar Grönlands självständighet och ökar förutsättningarna för ett gott förhållande mellan Danmark och Grönland.