Sista växthuset rivet i Hässelby

En viktig del av Hässelbys, Stockholms och faktiskt Sveriges historia har nyligen gått förlorad. Plantagen, som väl de flesta känner till, köpte upp den konkurrerande verksamheten i Solbacken bara för att snabbt lägga ner den och riva växthusen.

***

Plantagen grundades i Norge 1986 och har expanderat sedan dess. 2001 köpte man Växus i Sverige, och tog över den konkurrerande verksamheten vid Åkermyntan i Hässelby. 2006 blev merparten av aktierna i Plantagen i sin tur uppköpt av den globala investmentbolaget Apax som snurrar runt över 300 miljarder kronor per år. En övermäktig kraft mot det lilla trädgårdsföretaget.

***

Hässelby Villastad växte upp i början av 1900-talet. Fler handelsträdgårdar byggde upp här än någon annanstans i Sverige. Under en period kom tillgodosågs hälften av hela Stockholms behov av grönsaker från Hässelby Villastad.

***

År 1955 fanns omkring 110.000 kvadratmeter växthus samt ca 50.000 drivbänkar i Hösselby Villastad. Verksamheten bedrevs på ett område av 65 hektar som brukades av 85 trädgårdsmästare.

***

Det var tre år innan jag föddes. Men nu är det slut.

Monarkidebatten (2): Principlösa invändningar mot Westling

En av de mer mystiska debatter som blossat upp i samband med förlovandet är att den svenska monarkin på något sätt skulle ha tappat i värde genom att Victoria gifter sig med en vanlig svenne. På något sätt skulle kungahuset (eller det kommande drottningahuset) förlora i status och oväld genom att beblanda sig med ofrälse.

Men hallå!

Vilket kungahus kommer då vår nuvarande drottning Silvia Renate Sommerlath ifrån? Hon är född i en mångkulturell direktörsfamilj, utbildad till tolk och har haft ett antal arbeten kopplat till de olympiska spelen. Förfäderna var inga fattiglappar, men de var inga kungliga högheter heller utan tobakshandlare, plantageägare, köpmän, bagare, senatorer och mammor.

OS och gym, det är för övrigt i stort sett samma bransch.

För det är väl inte så att det är OK för en kung att taga sig den folkliga mö han må vilja hava, men inte för en blivande drottning att taga sig en enkel man från Ockelbo?

Monarkidebatten (1): Dyrare med republik

Full respekt åt alla de som gläds åt förlovningen mellan Victoria och Daniel. Själv har jag svårt att hetsa upp mig över detta, engagerar mig hellre i andra pseudohändelser som Fotbolls-VM. Som i och för sig har stor inverkan på världens utveckling.

Rent principiellt är det givetvis helt koko att en befattning som statschef går i arv. Men en del andra argument har jag svårt att köpa.

Som att det är så dyrt med monarki. Jämfört med vadå? Jag är inte alls så säker på att en republik skulle bli billigare för skattebetalarna, statskassan eller samhällsekonomin. Tvärtom blir troligen en republik väsentligt dyrare. Varför?

• Budgeten för hovstaten i Sverige ligger 2009 på ca 56 miljoner kronor. Som en jämförelse kan tas budgeten för Finlands president 2009 som ligger på drygt 13 miljoner Euro, eller ca 144 miljoner kronor i dagsläget.

• För att ha en demokratiskt vald statschef krävs naturligtvis även allmänna val. Detta är inte gratis, utan kommer att orsaka hundratals miljoner i kostnader på nationell och lokal nivå var fjärde år eller så.

• En statschef måste givetvis också ha reella uppgifter och en relation till regering och riksdag för att det ska vara meningsfullt. Idag är kungahusets uppgifter i stort bara pro forma och businessen sköts av regeringen. Även här kommer "relationskostnaderna" att öka med en ny maktdelning - förhandlingar, visst dubbelarbete mm.

Så - visst finns det principiella invädningar mot monarkin som styrelseform. Men den är billigare för skattebetalarna än ett realistiskt alternativ.

Ur svenska hjärtans djup

Gud bevare konungen och fastlandet! Och Gotland! Och alla andra j-a öar!

Var é drakarna? (Den som inte slåss mot drakar får inte pussa prinsessan).

"I feel sure no girl would go to the altar if she knew all" Victoria (Queen of United Kingdom 1837 -1901).

En dopad president?

"Bipartisanship" är något som många har höga förväntningar på sedan Obama valts till USA:s president. Med andra ord att USA, som beskrivits så politiskt splittrat under George W Bush´s presidentur, skulle enas över partigränserna i avgörande frågor.

En krönika av Alexander Mooney i CNN menar att Obama kör på i gamla hjulspår. Obama har under den första månaden fattat en rad beslut i kontroversiella frågor, inte i samförstånd med republikanerna, utan genom " a string of executive orders and bill signings". Det rör frågor som Guantanamo, hälsovårdsförsökring för barn och rätt att stödja internationella organisationer med en liberal inställning till abort. Frågor där Obama troligen har ett massivt stöd av t ex en nordeuropeisk opinion, men som innebär en helt annan politik än den som drevs av Bushadministrationen.

I analysen citeras Eugene Robinson, liberal kolumnist i Washington Post som skriver: "This is a presidency on steroids. Barack Obama's executive actions alone would be enough for any new administration's first month. That the White House also managed to push through Congress a spending bill of unprecedented size and scope ... is little short of astonishing."

Stor handlingskraft alltså, men ingen förnyelse vare sig vad gäller samförstånd eller den demokratiska politikens inriktning. Detta gäller inte minst det gigantiska ekonomiska stimulanspaket på nära 800 miljarder dollar som varit så omdebatterat under Obamas första tid vid makten. Förra gången en demokratisk president tillträdde, Bill Clinton, så var det med ett mittenorienterat program som inte byggde på att sätta den stora statsmakten i centrum.

Alexander Mooney skriver: "...while former president Clinton famously declared an end to the "era of big government" 13 years ago, Obama will herald its return in his speech to a joint session of Congress on Tuesday."

Vi får höra budskapet i talet och reaktionerna på detta senare detta dygn. Obama har hittills haft rekordhögt stöd hos amerikanska folket. Men de senaste två veckorna har stödet enligt CNN minskat med 9 procent, och med 19 procent bland republikaner.

Kan han vända denna trend och skapa större enighet i den amerikanska politiken?

Kvällens Sartre

Ingenting ändrar sig så ofta som det förflutna. Varje generation skapar sin egen bild av historien.

Det postsaabianska samhället

Vid början av 1900-talet stod jordbruket för ungefär hälften av andelen sysselsatta i Sverige. Idag är det några få procent som arbetar i jordbrukssektorn. Ändå produceras det massor av käk. Om du hade sagt till någon ekonom eller annan kunnig i början på 1900-talet att denna utveckling skulle ske, och att arbetslösheten ändå skulle ligga långt under 10 %, hade man säkert tittat frågande på dig.

Tekoindustrin minskade snabbt under 1970-talet. Enligt företrädare för Business Region Göteborg stod industrin för ca 28 % av sysselsättningen i Göteborg i slutet av 1960-talet. Antalet sysselsatta i tekoindustrin i hela landet som1970 var nära 70.000 personer och år 1975 drygt 50.000 personer, hade år 1982 minskat till under 30.000 personer. Tekoindustrins andel av den totala industrisysselsättningen i Sverige minskade från ca 8% år 1970 till ca 3% år i början av 1980-talet.

I mitten av 1970-talet arbetade nära 50.000 personer i den svenska varvsindustrin. Varven stod för en stor del av jobben i Göteborg, men även i städer som Uddevalla, Landskrona och Malmö. Femton år senare var endast en tiondel av jobben i varven kvar.

Detta är några av de dramatiska omvälvningarna i det svenska näringslivet. Det har inneburit svåra prövningar och ekonomisk oro för anställda, familjer, kommuner, underleverantörer och ägare. Men samtidigt har det varit en del av en nödvändig förnyelseprocess på den svenska arbetsmarknaden.

En stor del av Sveriges framgångar bygger på att vi vågat och orkar satsa på det nya. I hög grad har arbetarrörelsen drivit på denna utveckling, t ex genom den solidariska lönepolitiken.

Idag står Saab automobile inför en avgörande kris. Kanske finns inte företaget inom en nära framtid. Detta kommer att få stora konsekvenser inte bara för de knappt 5.000 anställda i Sverige, för Trollhättan och för västsverige, utan också för andra delar av bilindustrin och den svenska exporten.

Men går vi in i ett postsaabianskt samhälle kommer det att komma ut något nytt. Trollhättan kommer inte att gå under, lika lite som Göteborg eller Borås har gjort det. Nya företag och jobb kommer att skapas. Det kommer att vara mödosamt. Men det kan också innebära nya möjligheter.

Debattens heliga kor

Konstfackelevers vandalisering av tunnelbanevagnar har väckt stor debatt. Alltifrån sedvanliga kritiker och anhängare till krav på skadestånd och indragna skattemedel till Konstfack. Det har också poppat upp konstnärer i debatten som förfasar sig över att folkvalda politiker kritiserar K-O-N-S-T-E-N. Att politiker har synpunkter på vad konstnärer har för sig kan leda till samma klimat som i TREDJE RIKET (menar vissa).

Samma försök till undangömmande av en öppen debatt uppkommer i integrationsdebatten. Det är inte comme il faut att ifrågasätta rätten att bära slöja i klassrummen i skolorna, för det är att ifrågasätta RE-LI-GI-ONS-FRI-HE-TEN. Jag har hittills inte sett samma vurm för rätten för tonåringar att bära mössa på lektionerna. De kan ju gott lära sig lite hyfs...

Ett helt annat område är samhällsbyggandet. Återigen är det hopplöst omodernt och ute att ifrågasätta stora motorvägsprojekt som Förbifart Stockholm, för dessa tillhör den heliga nya IN-FRA-STRUK-TUR-EN. Vill man å andra sidan räkna sig som miljövän får man inte rynka på näsan åt nya vindkraftverk, för dessa snurror är en del av det FÖR-NY-BA-RA samhället.

Så där håller det på, i fråga efter fråga. De som inte orkar ta en förutsättningslös diskussion i sak hänvisar till ett högre samhälleligt mål som bara onda krafter vill rucka på. Många orkar inte föra fram berättigad kritik av rädsla för att placeras i fel fack. Tror jag i alla fall.

Vilka är dina heliga kor?

Stilla flyter Viskan

Är det inte så att nästan alla människor fascineras av vattendrag. Som gammal halläning är jag barnsligt förtjust i Hallands mäktiga åar, särskilt Viskan som genomkorsar det gröna landskapet nära mina hemtrakter i norra Halland.

***

När jag i går flanerade i Borås småkalla vinterkvällsväder fick jag se Viskan försiktigt flyta fram på ett för mig nytt sätt. Sakta drev en tunn isyta fram förbi vackra gamla tegelbyggnader och broar under den kristallklara stjärnhimlen.

***

I debatten är vi ofta, med rätta, bekymrade över de okänsliga ingrepp som gjorts i anrika stadskärnor. Men det finns samtidigt mycket vackert som bevarats för framtiden. Viskans förlopp genom delar av centrala Knallestan är en syn som skänker harmoni åt min lättrörda själ.

Det kränkta folket

För ungefär ett år sedan skrev den lysande Maciej Zaremba en artikelserie i DN som bl a tog upp de som kände sig kränkta och diskriminerade på den svenska högskolan; "Först kränkt vinner".

Zaremba beskriver en lärare en examinator på Lärarhögskolan i Stockholm som blivit anmäld för etnisk diskriminering.

"Studenten som anmälde honom ansåg sig diskriminerad när han inte fick högsta betyg utan bara "godkänt". Och särskilt kränkt blev han av detta "Fortsätt att arbeta med språket". "No considero que deba ser juzgado el grado de mi conocimiento con respecto al idioma sueco", står i hans anmälan. Som Ombudsmannen fått översätta: "Jag tycker inte att min kunskapsnivå i svenska språket skall bedömas." Den kränkte studenten, skall tilläggas, läser inte till lärare i spanska. Han tänker lära ut ekonomi på gymnasiet."

Detta är bara ett av många fall där den svenska kränkta folkrörelsen fortsätter sin oförtrutna marsch framåt. Det finns nu allehanda guider för hur man ska uppmärksamma att man blivit kränkt och agera mot detta. Gå t ex in på hemsidan arbetsplatskonflikt och titta. Eller på de olika antidiskrimineringsbyråer som finns. Folkhälsoinstitutet tog för ett par år sedan fram en speciell rapport med titeln "särbehandlad och kränkt".

I höstas kände sig en man kränkt för att det fanns en bibel på hans hotellrum fastän han minsann är ateist. Deltagare på grammisgalor känner sig kränkta för att polisen kontrollerar om det finns narkotika i lokalen. Den senaste i raden är en känd jurymedlem i ett massbetittat dansprogram, som själv regelbundet fäller sexistiska kommentarer om vissa deltagare, men nu är väldigt kränkt för att en annan deltagare använt ett ord som indirekt kan associeras till hans sexuella läggning. Om nu mediarapporteringen stämmer, man vet aldrig. Förlåt annars för kränkningen.

Visst finns det många människor som far illa av omild behandling. Visst mobbas det. Visst finns det massor av rötägg på arbetsplatser, i familjer och i tv-program.

Men vad vinner vi egentligen på att dammsuga omgivningen för att finna kränkta offer och kränkande syndabockar? Mer än några extra lösnummer för kvällspressen?

Tages tankar om nyanser

Om man tittar grovt och slarvigt
så ser man bara något gult i största allmänhet
där det ligger en guldklimp.

Om man lyssnar grovt och slarvigt
så hör man bara att folkpensionerna ska höjas
även när någon säger i TV att vi ska slå ihjäl er i morgon.

Om man doftar grovt och slarvigt
så doftar en pudel precis som en tax.
Men fråga pudeln så får ni höra att så är det inte.

Det är så grovt och nyanslöst runtomkring oss.
Alla högermän är ju inte fullt utbildade fascister, och alla vänsterradikaler är ju inte fosterlandsförrädare, och om man nu ska se allting från den negativa sidan och betrakta alla människor som skurkar och banditer så måste man i alla fall erkänna att även i knölarnas värld finns det knölar av olika form och storlek, som i ett vanligt potatisland.

Leve nyanserna!

Allting går inte att få in i allmänna storformuleringar.
För den rene är allting rent, säger man till exempel, men då står allt den rene en bra bit bort och tittar. Går han närmare så finner han säkert att det är lite småskitigt här och där i alla fall.

Leve nyanserna!

Se, hör och känn där du går omkring!
Life is a many-splendoured thing!
Flickor är vackra både fram och bak.
Livet är en mångfasetterad sak!

Synen är noll
på de långa distanserna!
På nära håll
finns de många nyanserna!

Kärnkraft och känslor

Motståndet mot kärnkraft har spelat en stor roll under den partipolitiska delen av mitt liv. I valet 1976 var jag förstagångsväljare och gick med kavata steg och la de guldgröna valsedlarna i kuverten med ett dramatsikt antikärnkraftsmärke med en ångestfylld gravid småbarnsmor på kragen. När Barsebäck 2 laddades av den nya borgerliga regeringen ville jag gå till aktion och gick med i CUF.

1978 var kärnkraftsstriden intensiv och jag var en lika intensiv 20-åring. På våren blev jag den första någonsin att anställas av den tvärpolitiska Folkkampanjen mot Atomkraft. Vi arrangerande "mot-expertiskonferens" och den första stora kärnkraftsdemonstrationen i Stockholm. Från det lilla kontoret på Tjärhovsgatan kånkade jag masstidningar i buntar till Södra Station som sedan tuffade ut över landet.

På den Nordiska Atommarschen mot Barsebäck var jag en självklar deltagare. När vi reste ett gäng unga arga gröna till Sovjetunionen prånglade vi helt kallt ut Atomkraft Nej Tack-märken på ryska på Röda Torget i Moskva. Frimodigt debatterade jag med erfarna ingejörer från Vattenfall i Trappan i Vällingby.

Inför folkomröstningen i mars 1980 var jag heltidsengagerad i Linje 3 - CUF betalade. Tillsammans med en tjej från Kommunistisk Ungdom åkte jag länet runt och agiterade mot kärnkraften i fullsatta skolaulor och fick ofta dånande applåder. När vi ordnade lokalgruppsmöten kunde det komma flera hundra nya engagerade till Medborgahuset i Bromma varje vecka. Kärnkraften blev det känslomässiga förmaket till dödsriket och Linje 2 dess falska profeter.

Vi vet hur det gick 1980. Linje 1 och Linje 2, som båda ville ha 6 nya reaktorer för att sedan avveckla så småningom, fick majoritet. Olika tolkningar av resultatet fördes fram i det oändliga. Själv hade jag förätit mig på kärnkraftsfrågan och försökte utveckla en mer nyanserad hållning till det hela. Men det var himla svårt. Det satt en klump av besvikelse och misstänksamhet i magen. Och inom CUF och centerpartiet blev man sedd som en kättare och man andades om att tänka om...

Visst har vi i långa stycken samma kärnkraft, med samma slags problem nu som då. Det stora problemet är det radioaktiva avfallet. Men det behöver vi ta hand oavsett om vi inte driver kärnreaktorerna en minut till. Det kan hända olyckor. Men kraftverken i Sverige har hittills visat sig vara oväntat driftssäkra. Och även denna risk behöver vi hantera också med en annan regering som tar ett antal mandatperioder på sig att avveckla.

Dessutom har vi nu blivit varse ett nytt och större problem. Växthuseffekten. Klimatförändringarna. De koldioxidutsläpp vi inte ens funderade på 1980 ska vi nu skära ned till ett minimum. Frågan är då om det är det allra smartaste att snabbt stänga ned ungefär hälften av Sveriges elproduktion.

Och frågan är om det går att diskutera denna fråga lite mer nyanserat och sakligt. Även om man har känslor inför de fula reaktorerna. Även om man innerst inne vill att kärnkraften inte skulle behövas en enda dag till.

Barnomsorgspeng - men inte full valfrihet

Regeringen föreslår nu en barnomsorgspeng, ett kommunalt bidrag som ska följa med barnen oavsett vilken verksamhet föräldrarna väljer i en ny proposition. Det nya systemet föreslås börja gälla den 1 juli i år. Staten satsar 22o miljoner kronor på detta.

Syftet med pengen sägs vara att öka föräldrarnas valfrihet och möjligheter att välja olika former av pedagogiska verksamheter för sina barn. Vackert så. Men en fullständig valfrihet av egna lösningar för barnen på jämbördiga ekonomiska villkor blir det ju inte.

Som tidigare konstaterats på bloggen betalar en kommun som infört vårdnadsbidrag ändå ca 3 gånger så mycket för ett barn som går i förskola som för ett barn som är hemma hos sina föräldrar. Och då kan ändå föräldern till det barn som går i förskola gå ut och jobba och tjäna in pengar.

Och i många kommuner finns inte vårdnadsbidraget. Så det är en bit kvar till valfrihet på likvärdiga villkor för barnfamiljerna.

Ideologisk pragmatism?

Ett par definitioner hämtade ur Wikipedia:

Pragmatism:
"Ett påståendes mening, en idé, metod, teori eller hypotes verifieras enligt pragmatismen i dess konkreta konsekvenser, dess tillämpbarhet, funktion och användbarhet. Vissa pragmatiker anser att sant är vad som är nyttigt för livet eller verksamheten, andra att en hypotes är sann om den möjliggör att vissa eftersträvade förutsägelser går i uppfyllelse."

Ideologi:
"Politiska ideologier är idéer om hur samhället skall organiseras och styras (eller inte styras), hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Nästan alla ideologier har en människosyn, det vill säga en uppfattning om människans natur och därmed en uppfattning om vilka institutioner människan behöver samt en om hur "det goda samhället" bör se ut, något som ibland kallas "utopi".

Det finns säkert de som inte tycker att dessa beskrivningar är rätt på pricken, men de duger just nu för mig.

Hur som helst kan det finnas anledning att begrunda båda för våra politiska ledare - t ex nu inför samtalen om energifrågan. Varför inte hitta en nyttig samarbetslösning som går att genomföra i praktiken - på vägen mot det goda samhället?

Rapport från "Västbanken"

Nästan alla länder, regioner, län, landsskap, områden, socknar eller var det nu är har sina utkanter. I västra Östergötland finns en bedårande utkant som urinvånare själva kallar västbanken. Motala - staden vid Vätterns strand där Göta Kanal gör sitt inträde i östsverige.

Jobbet har fört mig till denna anrika stad där jag tillbringat natten på Statt eller Sölvesborg som det kallas efter en berömd kommunpolitiker som gillade detta etablissemang,

Kända personer som förknippas med Motala är t ex Baltzar von Platen och Alexander Bard. Idag kan man gå till lilla Bryggeriet och lyssna på vinylskivor i kyrkans närhet. Eller äta en järnpannebiff på restaurant Balkan.

Språngvis bloggande

För alla (!) stackare som försöker följa mitt bloggande så förstår jag att det kan vara en aning påfrestande. Helt plötsligt händer ingenting på en massa dagar. Så kommer det nog dessvärre att vara.

Som egenföretagare, konsult och relativt nybliven småbarnsförälder så är det andra saker som helt enkelt tar över ibland och kommer kaninhögt på att-göra-listan. Då får bloggandet vila...

Men jag har läst nånstans att mycket av den mest intressanta utvecklingen sker språngvis.