Lysande Kielos!

Socialdemokratin har fått en intellektuell portalfigur av sällan skådat slag. Med outtröttlig energi, knivskarpa analyser och en sällsam kombination av hetta och distans producerar Katrine Kielos politiska analyser som man bara njuter av.

Ingen går fri och ingen är evigt dömd när Katrine skruvar på sitt sökarljus. Borgerliga allianskumpaner och rödgröna opponenter får beröm eller skäll utifrån sina gärningar, inte gamla fuktskadade dogmer. I onsdagens Aftonblad gör Kielos upp med högernostalgikerna som vill rasera Reinfeldts mödosamt uppstaplade mittenmoderatism. Hon ser Reinfeldts långsiktiga strategi och erkänner att den är framgångsrik. På samma ledarsida utmålar Olle Svenning i braskande rubrik statsministern som "fegisen". Jojo...

Katrine är ledarskribent på en sjukt stor dagstidning, producerar debattböcker, har fört crossfire till Sverige och har ett knappt kvartssekel på nacken.

Socialdemokraterna fick bara 6 % av de röstberättigades röster i EU-valet i Stockholm. Dystert. Men de har Katrine Kielos...

Varför?

rapporterar tidningarna såpass mycket om fylla, våld och ångest i samband med helger som midsommarhelgen, och så jämförelsevis lite om all glädje och gemenskap?

Kvällens Marx

Detta är mina principer, och om du inte gillar dem... så har jag fler.

Ja, inte var det Karl som sa detta...

Låt midsommar bli riktig midsommar!

Snart är den här - ljusets högtid, ofta kallad Sveriges riktiga nationaldag. 

Midsommar. Små, små grodor utan öron. Lövade fallossymboler. Rå fisk. Möbelfria måltider utomhus. Smaksatt etanol. Underbart.

Men varför, varför, varför får midsommar inte vara midsommar? Det vill säga sommarsolståndet? Det inträffar i närtid, i år på söndag två dagar efter midsommarafton, men den 21 juni som alltid.

Jag kan nog förstå varför. Omtanke om det svenska näringslivet. De ska inte tappa någon produktionsdag inte. För tänk om sommarsolståndet - hemska tanke - är på en onsdag. Visst är det förståeligt. Jag är själv arbetsgivare åt mig själv. Och jag vill ju inte att jag ska vara borta från jobbet i onödan. Bara för att svenskarna ska ha rätt dag för sin nationalhögtid. Trams...

Tänk om vi skulle göra så med julfirandet. Den 24 december inträffar ju också på en massa olika veckodagar. Bättre att ha det på den fredag som är närmast den 24:e. Då blir det ju högst en dags produktionsbortfall.

Men, det är klart. Det är ju så mycket viktigare att ha rätt dag för julafton, eftersom Jesus Kristus föddes dagen efter, och vi har tideräkningen efter nyårsdagen en vecka senare. Visst måste Jesus firas på rätt dag, med Tomte och gran och gröt och allt annat som fanns i Betlehem på den tiden.

Det är ju inne med enfrågepartier just nu. Så om det inte blir någon ändring är det dags för att ställa upp med Midsommarpartiet 2010. Dags att sluta med falskspelet. Midsommar ska vara midsommar, inga halvmesyrer. Snart startar namninsamlingen!

Kvällens Kirkegaard - till eftertanke

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

Svart flagg - gult kort

Det är högst sannolikt att Piraterna inte kommer att få så mycket konkret gjort i Bryssel. Men det kanske inte heller förväntas av större delen av deras väljarkår.

Frågan är om vi inte har flera skäl att vara tacksamma för Piratpartiets framfart i det svenska EU-valet 2009.

Idag kan vi läsa i Stora Stockholmsdraken om Synovates eftervalsmätning. Där framgår det att valdeltagandet gått fram raketartat bland ungdomsväljarna. 

Ökningen av valdeltagandet hos de unga väljarna är förklaringen till den sammantagna ökningen av valdeltagandet i Sverige. Efter flera vals dalande ned mot allt mer beklämmande nivåer. En ökning på tvärs mot minskningen sammantaget i Europa.

"Det här kan förklara valframgången för Piratpartiet, som fick en mycket stor del av sina röster från manliga unga väljare" står det i DN-artikeln. Och dessa väljare fick också se att röstningen gav resultat. De bar in ett helt nytt parti i Europas parlament.

Framgången för Piratpartiet kan också ses som ett gult kort till de etablerade partierna. Och framför allt partiernas hantering av integritetsfrågorna. Jag talade med en ung blivande Piratväljare några dagar före valet. "Det är främst frågan om att make a statement, sa han. Vi vill inte ha fler IPRED-lagar!"

Man kan ju beklaga sig över att ett enfrågeparti utan åsikt i merparten av frågorna tar plats i EU-parlamentet. Men vad är värst? Att missnöjesrösterna går till ett växande nationalistiskt parti som sätter blågula svenskar före andra medmänniskor, eller till förkämpar för integritet på nätet?

Med Piratpartiet har vi fått ökat valdeltagande, fler engagerade unga väljare, fortsatt utanförskap för Sverigedemokraterna och en varningsflagg för etablissemanget. Inte så illa pinkat.

Europaval på riktigt!

Varför ha val till ett europeiskt parlament där i all huvudsak nationella frågor står på agendan?

Varför ha ett gemensamt parlament för europa befolkat av nationella partier?

Varför ska det vara olika valsystem för europamedborgarna beroende på var i unionen de bor och röstar?

Tänk om det skulle vara så i det svenska riksdagsvalet. Det skulle kunna vara enmansvalkretsar i Blekinge, direkta personval i flerpersonsvalkretsar i Kronoberg, listval med kryss i Skåne och listval utan kryss i Halland.

Riksdagen skulle bestå av löst sammansatta partigrupper som "svenska folkliga demokrater" där en samverkan skulle kunna ske mellan Örebrohögern, Jönköpings pingstparti, Stockkonservativa stockholmares parti och Allmänt småborgerliga värmlänningar.

Dessutom skulle det finnas en gäng grupplösa där Jämtländska republikaner och Gotländska självständighetspartiet kunde utöva sitt utanförskap.

Nej, ska det vara gemensamma europaval så varför inte ha gemensamma europaval? Visa lite handlingskraft och få ihop valsystemet och valrörelserna.

• Samma valsystem och regler för att utse ledamöter bör gälla i alla EU-länder.
• De partier som ställer upp ska vara tillgängliga för alla medborgare i EU att rösta på.

Vi kan då, nästa gång, rösta på samma sätt och på samma partier i hela EU. Vilka partier blir då det? Kanske Europeiska folkpartiet, Socialdemokraterna, Liberala alliansen, De gröna eller Europeiska enade vänstern. Låter det så farligt?

Det skulle säkert kännas bökigt till en början, men det finns flera uppenbara fördelar. 

• Vi skulle alla rösta som européer, inte bara från ett nationellt perspektiv.
• Debatten kommer sannolikt att vidgas över nationsgränserna, vilket är nödvändigt för att hitta gemensamma lösningar för t ex klimat och internationell brottslighet.
• Det blir en bas för en mer konsekvent parlamentarisk demokrati i Europa.

Dessutom skulle ett sådant system dra undan mattan för renodlat nationella partier. To bad for Le Pen, Pia Kjaersgaard och Sverigedemokraterna...

Dags för riktigt personval

En spännande sak med EU-valen är att andelen som personkryssar är långt högre än i övriga allmänna val. När räkningen av personröster tillfälligt ajournerades på måndagskvällen hade drygt 60 % av de räknade valsedlarna kryss för en person. Det är i nivå med de 59 % som kryssade för person i EU-valet 2004 och de 66 % som gjorde det i EU-valet 1999.

Detta är en helt annan nivå än de 22 % som personröstade i de allmänna valen år 2006 eller de 26 % som gjorde det är 2002.

Frågan är varför personröstandet är så mycket högre i EU-valen? Sören Holmberg har säkert någon go göteborgsk förklaring till detta. Själv tror jag att det begränsade antalet ledamöter som väljs (18) spelar stor roll, och att detta är av godo för att kunna orientera sig bland kandidaterna. Beroende på vilket parti man röstar på är det 1 - 5 personer som rimligen kommer att komma in i parlamentet. 

De begränsade antalet kandidater gör valet överblickbart och medför att personerna kommer mer i fokus. Det är ju en stor andel av kandidaterna som marknadsförs aktivt av partierna, sig själva och olika supportergrupper.

Trots det stora personröstandet är det dock relativt få kandidater som förmår rucka på partiets hackordning som den beslutats på respektive lista. De flesta kryssar den som redan är nummer ett. Det ska vara en Alf eller Anna Maria för att ändra på detta.

Varför inte ge väljarna hela makten över personvalet nästa gång?

• Ta bort numreringen av kandidaterna på valsedeln. Sätt upp dem i bokstavsordning.
• Ta bort femprocentsspärren. Låt den kvinna eller man som fått flest kryss vinna!

Dessutom kan man ju fundera på om färre ledamöter i riksdag, landsting och kommuner faktiskt skulle öka väljarnas möjlighet till överblick även i dessa val...

En norsk lilltå i EU

I systerlandet Norge jublar man i dagarna över att ha fått sin första ledamot i det europeiska parlamentet. Det är Eva Joly, jurist och omtalad korruptionsbekämpare, som ska ha blivit invald för det franska gröna partiet Europe Ecologie.

Så kul är det alltså att stå utanför. Kanske finns det en norsk strategi att inte delta som nation i EU, men lirka in norska medborgare via andra europeiska länder?

Man har redan börjat - i Sverige. Folkpartiets valgigant Marit Paulsen, som kom in i EU-parlamentet redan 1999, är ju född i Oslo och uppvuxen väster om kölen...