10 höjdare under 00-talet

Så är det dags att se tillbaka på det nya årtusendets första decennium. Privat är givetvis tillkomsten av våra två småttingar 2004 och 2006 helt outstanding.

Vid sidan om detta har jag valt ut tio riktiga höjdare från dessa tio år. Håll tillgodo!

1. New Labour regerar Storbritannien under hela 2000-talets första decennium. Större delen av tiden var den karismatiske skotskfödde Tony Blair premiärminister. Blair avgick 2007 efter 10 mycket framgångsrika år som britternas ledare. Han vann tre raka parlamentsval, två av dem i knockoutstil, och hade vid sitt tillträde den högsta opinionsstöd som uppmätts för en brittisk premiärminister.

2. Våren 2002 vann gaullisten Jaques Chirac över Jean-Marie Le Pen från Front National i det franska presidentvalet. Efter en miserabel första valomgång blev Le Pen chockartat en av de två kandidater som gick vidare till den andra valomgången. Där slöt franska folket från höger till vänster upp bakom demokratin, och Chirac fick 82,2 % av rösterna, de högsta siffrorna sedan Frankrikes femte republik skapades.

3. Under 2004 bildades Allians för Sverige hemma hos Maud Olofsson i Högfors. Bildandet av alliansen var ett nytt grepp som skapande en ny agenda för den politiska debatten i Sverige. Två år senare vann alliansen riksdagsvalet över Göran Perssons socialdemokrati och kunde bilda ny regering.

4. De olympiska spelen i Aten 2004 och Turin 2006 blev osannolika framgångar för de svenske. I Aten kammade Sverige hem fyra guldmedaljer, varav tre i friidrott genom Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson. I Turin blev det hela sju guld, bl a i ishockey med legenden Mats Sundin i spetsen och i slalom genom Anja Pärson.

5. I november 2005 blev Angela Merkel Tysklands första kvinnliga förbundskansler. Hon är också den första kansler i det enade Tyskland som kommer från forna DDR. Efter ett tvångsäktenskap med socialdemokratiska SPD 2005-2009 kunde Merkels CDU efter valet 2009 bilda regering med de tyska liberalerna.

6. Hösten 2005 bildades Capire Consulting AB av Dag Boman och yours truly. Efter drygt fyra års verksamhet kan vi se tillbaka på ett hundratal väl genomförda projekt med god lönsamhet. Företaget har dessutom fått in två nya delägare, Carin Magnusson och Anna Hedlin.

7. I riksdagsvalet 2006 kryssade sig Annie Johansson in som den yngsta ledamoten i Sveriges riksdag. Annie har gjord sig känd för sin frihetliga värnamoliberalism och har redan tagit plats såväl i debattens centrum som i ledningen för centerpartiets riksdagsgrupp.

8. I ett dramatiskt kval mot Häcken säkrade Brommapojkarnas herrlag i november 2006 sin första säsong i allsvenskan år 2007. Det första besöket i högsta divisionen blev bara ettårigt, men 2009 var BP tillbaka igen och hade denna gång säker marginal ovanför nedflyttningsstrecket.

9. Under 2007 gjorde då 19-åriga Amanda Jenssen från Lund ett sanslöst genombrott i Idol 2007. Hon fick svenska folket att gråta framför TV-brukarna då hon magiskt framförde Leonard Cohens Hallelujah. Sedan dess har Amanda kommit ut med två sensationellt bra Album, det senaste ”Happyland” 2009.

10. Under 2009 har den svenska riksdagen fattat beslut om världens mest ambitiösa klimatpolitik. Miljöminister Andreas Carlgren kan se tillbaka på tre år med stora miljöpolitiska framgångar. Det gäller inte minst den rekordartade ökningen av försäljning av miljöbilar, som blev en följd av regeringens miljöbilspremie.

De plågsamma barnen

Hyresgästföreningen har slagit till igen.

Nu har man hittat ett växande familjeproblem. Hemmaboende överåriga barn. Man ryser bara man tänker på det.

Sju av tio föräldrar vill att deras barn som inte längre är tonåringar ska dra iväg. Enligt säker källa, en undersökning av ett etablerat undersökningsinstitut.

Detta visar att "hela familjen påverkas av den landsomfattande bostadsbristen" säger Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen.

Man kan ju undra över vad som blir så hemskt med barnen när de fyllt tjugo år. Som inte hänt när barnen var, säg, sexton år. För då ville väl varken hyresgästföreningen eller sju av tio föräldrar bli av med ungarna?

• Har tjugoåringarna börjat lukta lite sämre? Eller mycket sämre?
• Äter barnen för mycket när de slutat vara tonåringar? Eller kanske fel mat?
• Vägrar de gå ut ur sovrummet när föräldrarna ska ha sex?
• Är de helt enkelt för så smarta och välartikulerade att diskussionerna blir för jobbiga?

Stackars, stackars föräldrar som får ha sina barn hemma några år extra. Det var ju inte detta de såg framför sig på BB.

Katt- och hundpassning - en ny del av välfärden!

Våra rika grannar i väst har ibland svårigheter att komma på hur de ska spendera alla rikedomar från oljan. Men kreativiteten är omfattande.

Den senaste debatten rör ersättning för kattpassning. Det är den socialdemokratiska fylkespolitikern Synnöve Söndergaard i nordliga Troms som vill ha ersättning för passning av katten Tommy när hon är på möte med fylkespolitikerna. Men den hårdhjärtade högerpolitikern Terje Olsen säger nej.

Totalt rör striden 720 norska kronor, och då ska vi ha i minnet att det motsvarar inte mindre än 862 svenska kronor i dagens penningvärde.

Här finns uppenbarligen en glugg i det norska och även det svenska välfärdssystemet. Ensamstående med katt är klart diskriminerade.

En rad principiella frågor reser sig.

• Ska ersättning ges för passning av katt kan det inte bara gälla politiker, utan rimligen alla förvärvsarbetande. Annars blir det en förmån enbart för den politiska klassen.

• Ersättningen bör inte bara omfatta katter, utan också andra djur som kan känna sig ensamma när husse eller matte är borta. Jag tänker framför allt på hundar, som är betydligt mer osjälvständiga än katter och ylar ömkligt efter en liten tids ensamhet.

• Frågan kan inte hanteras godtyckligt av varje arbetsgivare utan bör in i det allmänna försäkringssystemet och skötas av Försäkringskassan. Med tanke på hur professionellt och smidigt kassan skött sig i höst kan detta inte vara något problem.

• När katten eller hunden är sjuk ska man själv kunna vara hemma och ta hand om det stackars djuret. Vård av katt och hund i hemmet bör ges full ersättning, utan karensdag.

Detta vore väl en viktig reform för den rödgröna oppositionen som ett klart alternativ till den hårdhjärtade alliansregeringen?

Hussar och mattar i alla länder - förenen eder!

Nya bevingade ord?

Med anledning av vad som nyligen timat haver kan man spekulera i om klassiska bevingade ord kan komma att få en ny betydelse.

OBS! Nedanstående citat är konstruerade i bloggen, alltså icke autentiska.

En köpare! En köpare! Ett kungarike för en köpare!

Edward E. Whitacre, ordförande i GM:s styrelse

Att köpa. eller icke köpa, det är frågan. Månn ädlare att lida och fördraga ett bittert inställt köp av bilar, än att riskera den egna plånboken.

Christian von Koenigsegg

Det är bättre att utskällas orätt än att använda skattepengar orätt.

Maud Olofsson

Han kom som ett lågtryck en decembermorgon och hade ett Capitoliumointresse i en svångrem runt midjan.

Andreas Carlgren, Köpenhamn, 18 december 2009

Jag har inget annat att erbjuda än tomma ord, nya möten, tårar och frustration.

Barack Obama

Rapporterna om alliansregeringens död är i hög grad överdrivna.

Fredrik Reinfeldt

Jag tror på opponerandets lust och regerandets obotliga ensamhet.

Mona Sahlin

Det har varit värre - och blivit bättre

Det är spännande med motgångar.

Oförmågan att komma fram till ett tillräckligt långtgående, konkret, bindande klimatavtal är främst ett globalt nederlag. För hela världens ledare.

Alla ledare, t ex i Kina, behöver inte möta folket i demokratiska val och försvara sina gärningar. Andra ledare, som i USA, är folkvalda, men ska balansera en kongress som har helt andra prioriteringar.

Det har redan börjat pekas ut syndabockar. Mer sån´t lär komma. Olika länder pekar på varandra. Här hemma kommer den rödgröna oppositionen inte att försitta några tillfällen att påvisa alliansregeringens tillkortakommanden på Köpenhamnsmötet.

Ordförande i EU och allting, ändå fick ni inte som ni ville. Pilutta er!

Samtidigt kommer beskedet att Saabs långa resa är över. GM har kastat in handduken. Inga seriösa köpare står i sikte. I Trollhättan råder förtvivlan och modstulenhet. Genast är de rödgröna framme och hugger näringsministern i bakhasorna.

Det här borde ni ha fixat mycket tidigare, med statliga pengar och allting. Pilutta er!

Detta eländescrescendo toppar en svartkantad symfoni av försäkringskasseproblem och brant nedåtrutschande opinionssiffror för regeringen. Alla vänsterkramande opinionsbildare gnuggar händerna av förtjusning. Regeringen Reinfeldt utmålas som lika utslagen som Eddie Machen blev av Ingemar Johansson 1958.

Men jag tycker inte alliansregeringen ska misströsta. Det finns de som haft det mycket, mycket värre. Och klarat biffen.

Ta bara Winston Churchill i juni 1940, strax före det avgörande slaget om Storbritannien. Nazityskland hade efter att ha ockuperat Polen, tecknat pakt med Sovjetunionen, ockuperat Norge, Danmark, Holland, Belgien, Luxemburg och Frankrike. Ungern, Rumänien och Bulgarien hade slutit pakt med Tyskland.

Storbritannien var nästa mål. Britterna var ensamma. USA höll sig fortfarande utanför kriget.

Det var då Churchill höll ett av sina mest lysande tal till det brittiska folket, med bl a följande ord:

"Hitler knows that he will have to break us in this Island or lose the war. If we can stand up to him, all Europe may be free and the life of the world may move forward into broad, sunlit uplands. But if we fail, then the whole world, including the United States, including all that we have known and cared for, will sink into the abyss of a new Dark Age made more sinister, and perhaps more protracted, by the lights of perverted science.

Let us therefore brace ourselves to our duties, and so bear ourselves that if the British Empire and its Commonwealth last for a thousand years, men will still say, 'This was their finest hour.'

Inga jämförelser i övrigt med denna situation. Här är det ett vanligt, svenskt parlamentsval det handlar om, med demokratiska, anständiga huvudmotståndare. Men nog kan alliansregeringen klara detta.

Efter klimatetmötets kranka blekhet

Det är bara att bita ihop och se kall ut.

Kan vi finna en ny ton?

SCB:s höstliga partisympatimätning väcker många frågor. Enligt mätningen skulle Sverigedemokraterna, om det var val idag, få ca 5 % av rösterna och göra entré i den svenska riksdagen. På regional nivå visar mätningen att SD har nära 7 % i Skåne och över 8 % i Malmö.

Vad är det som håller på att hända? Kommer vi att få in ett främlingsfientligt parti vårt blågula parlament? Hur hanterar de främlingsvänliga partierna situationen?

Det är svårt att "ta debatten" med populistiska partier som svartmålar invandringen som vårt största samhällsproblem. Det visar erfarenheter bl a från Le Pens nationalister i Frankrike, Haiders österrikiska FPÖ och Kjaersgaards Dansk Folkeparti.

Det är lätt att hamna i fällan att de etablerade säger "Vi är Goda, Ni är Onda". "Vi är humanister, Ni är rasister". De invandringsovilliga blir outade, utskällda syndabockar. De blir dissade av etablissemanget.

Och det är inte bara Sverigedemokraternas företrädare som blir utfrusna. Många av de som funderar på att rösta på SD kan känna likadant.

Ser vi på senaste EU-valet så har SD:s väljarkår en tydlig profil. De får starkast stöd bland sjukskrivna, lågutbildade och arbetare. I konkurrens med Piratpartiets väljare har de som valde Sverigedemokraterna det lägsta förtroendet för svenska politiker och det demokratiska systemet.

Det handlar till stor del om personer som troligen känner ett utanförskap inför samhällssystemet. Och då kommer SD och erbjuder till synes enkla lösningar. Levererar myter om invandringen som roten till problem som arbetslöshet och brister i vård och omsorg.

Vi behöver en annan dialog som grundar sig på klara fakta och tydliga värderingar. Samtala om hur ett gott samhälle kan byggas utifrån ömsesidig tolerans och respekt. Visa hur migration och öppenhet bidragit till den välfärd som finns i Sverige. Lyssna på den oro som arbetslösa och sjukskrivna har inför framtiden. Bemöta skrönor och osanningar med sakliga argument.

Allt hårdare fördömanden av SD som parti riskerar att lyfta dem till nya höjder. Det vore ett nederlag för den svenska demokratin.

Så låt oss försöka hitta en ny samtalston.

Dagens Per Albin

"Makt är icke blott makt, utan också ansvar. En segrande demokrati får icke förgäta att verklig demokrati är hänsyn till alla, även till minoriteten. Makt får icke missbrukas ens av en majoritet. Övermodet är icke demokratiskt."

Hopp eller rädsla

Tänkaren Rosenberg skriver i Dagens Nyheter om "rädslans politik". Han utgår från Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga partier som bygger på rädsla.

Drivkraften i rädslans politik är inte siffror utan känslor, menar Rosenberg. Mot detta ställer han "hoppets politik". Som han personifierar med Barack Obama.

Jag tror det ligger väldigt mycket i detta. Så mycket både i politiken och i förhållningssättet till nya företeelser överhuvudtaget bygger på rädslor. Många är rädda för muslimer och araber. Lite mindre rädda, men ändå på vår vakt mot östeuropeér. Och direkt skräckslagna inför den läskiga marknaden.

Varför inte låta valåret 2010 präglas av hoppets politik och en politisk debatt som lyfter fram nya möjligheter?

• Se hoppet och möjligheterna med att Sverige berikas av nya människor med kunskaper och erfarenheter från andra länder och kulturer.

• Se hoppet och möjligheterna med att fler kan starta nya företag och faktiskt tillåtas att tjäna lite pengar på detta.

• Se hoppet och möjligheterna med att låta fler entreprenörer komma in och skapa nya lösningar inom vård, omsorg och utbildning.

För hoppets politik gäller väl helheten - inte bara som motvikt till främlingsfientlighet?

Ständigt snävt klyftfokus

Den svenska avundsjukan håller inte bara i sig utan frodas och utvecklas alltmer.

De senaste pådrivarna i denna fråga är LO-utredarna Anna Fransson och Irene Wennmo, Dagens Nyheter och alla andra medier som hänger på.

Hänger på vadå? Den förskräckeliga nyheten om de vådligt ökande klyftorna mellan fattiga och rika i Sverige. "Skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt", braskar DN.

Vad är det då som har hänt? Vilka har fått det så mycket sämre? Vilka har blivit så mycket fattigare? Vid en läsning av artikeln visar det sig - ingen har blivit fattigare!

Men de fattigaste har bara fått en ökning av sina disponibla inkomster med 15 procent de senaste 16 åren. Och de rika har fått mycket mer ökning... Skandal !?!

Ser man på de senaste sex åren har förvärvsarbetandes inkomster ökar med 3,3 procent om året. Arbetare har fått lika mycket procentuell ökning som högre tjänstemän.

Men denna redovisning av verkligheten, att:

• Alla grupper av svenskar har fått det ekonomiskt bättre under 15 år
• De som arbetar har en snabb löneutveckling
• Arbetarnas inkomster har ökat lika snabbt som chefernas, och högre än flera tjänstemannagrupper

Denna redovisning kan naturligtvis vare sig röda LO eller vänsterjournalister glädja sig åt. För kan man hitta "klyftor" att hugga på och samtidigt hetsa lite mot alliansregeringen är detta mycket trevligare.

Hur var det han sa nu, Mundebo? "Sverige är det enda land där avundsjukan är starkare än sexualdriften".