Det är befriande att det nu kommer ett förslag som fokuserar på hur man kan få fram en positiv utveckling i den svenska skolan. Debatten har länge varit alltför svartmålande och problemfokuserad.
Förslaget har många poänger.
En kunskapsmiljard ger stimulans till skolornas ledningar att göra sin skola bättre. Detta är sååå viktigt. Jag satt med i Stockholms skolstyrelse i mitten av 1990-talet, och besökte då ett 50-tal skolor runt om i Stockholm. Det blev då så tydligt för mig vad en kompetent och engagerad skolledning betyder för att förbättra skolan.
Förslaget har inspirerats av kömiljarden för vården, som blivit en braksuccé. När kömiljarden lanserades i september 2008 hade nära 130 000 personer stått i vårdkö längre än de borde . Sedan dess har antalet patienter som väntat längre än vårdgarantins 90 dagar på besök till specialist har minskat med 77 procent. För väntetiderna till behandling/operation är minskningen hela 82 procent. Totalt är det 100 000 personer färre som väntar för länge jämfört med för ett och ett halvt år sedan.
Själv har jag följt utvecklingen bl a inom barn- och ungdomspsykiatrin, där köerna kortats avsevärt på många håll. Detta är extra viktigt för barn och ungdomar som snabbt behöver få vård.
Förslaget innebär att det är förbättringar som stimuleras, inte de totalt bästa resultaten. Det betyder att det blir en klar rättviseaspekt i ett system med en kunskapsmiljard.
Framsynt och frimodigt initiativ av Maud Olofsson m fl. Kan man hoppas att fler vill vara med och hitta incitament för en bättre svensk skola?
