Sommaren fortsätter lysa skönt över upptrappningen av höstens alltmer intensiva aktiviteter.
- Medverkan på riksdagsgruppens konferens utanför Enköping
- Kommunikationsplanering
- Möte med statsråd och statssekreterare
- Avstämning med vår partiledare
- Möte i Malmö med Centerpartiet i Skåne, Malmö och Helsingborg
- Ledningsgruppen har sitt veckoliga möte
- Introduktions- och rekryteringssamtal
Efter
drygt tolv timmars möte med Hela Landets partistyrelse kändes det
fräscht, avslappnande och uppfriskande att sätta sig på hojen för turen
hem till Hässelby i den ljumsvala augustikvällen. Från Vasabron kunde
jag se bort till Operan där ett maffigt ljusspel ramade in okända
rytmer. Rålamshovsparken var full av ystert partande ungdomar. Några av
dem försökte, mitt på cykelbanan, febrilt klämma ur det sista vitvinet
ur en slokörad baginbox. Jag gled sakta och vackert förbi sällskapet.
På Tranbergsbrons krön, i skenet från den illusoriskt megastora månen,
stod tre unga töser och småpratade om livet. Nästan framme vid
Brommaplan fräser tre ettriga småbilar fram i minst 150 knyck och ett os
av brända däck och något bensinliknande sköljer fram i luften. Är de på
väg till töserna? Oset försvinner dock några minuter senare, när himlen
visar sig vara strålande marinblå över Judarnskogen där stadens ljus
inte bländar bort himmelsfärgerna.
När jag passerar Blackeberg
Östras mörklagda konstgräsplan hörs plötsligt en vemodig kvinnoröst
sjunga ur tomma intet. "Jag vaggar dig, abedabeda..." är allt jag hinner
höra innan pedaltrampandet tagit mig vidare. Som att lyss till ett
suburbant skogsrå, eller kanske fotbollsplansrå? På bilvägen bredvid
cykelbanan blir biltrafiken allt glesare, men i en jämn ström möter jag
tomma taxibilar med tända taklyktor, som återvänder till den trygga
stadskärnan efter en sen utflykt till västförorten.
Strax
passerar jag Vattenfalls spöklikt tomma och halvrivna kontorskomplex i
Råcksta. Nån minut senare, precis innan det läckert rödbelysta
punkthuset i Grimsta, skrämmer jag upp en skuttig harpalt som tar sin
tillflykt längre in i det frodigt oklippta parkgräset. I entrén till
Hässelby kommer jag nästan ikapp ett par som verkar vara på väg att gå
skilda vägar. Killen, med ymnig hästsvans, gestikulerar dramatiskt,
vänder på klacken och går åt andra hållet. Då får han se mig komma
cyklande, trippar snabbt tillbaka till sin dam och inom bråkdelen av en
sekund går de tillsammans hand i hand som om ingenting har hänt, till
synes oberörda.
Rundar Missionskyrkan, svänger upp förbi
Hässelby museum och ser ett gäng pigga högstadieungdomar komma ut från
skolgården. Kvart i tolv på kvällen, vilken studiemotivation:) Humöret
verkar i alla fall vara på topp. "Hallå" säger en av tjejerna glatt till
mig innan hon börjar pröva lyckan på en förrädiskt vinglig skateboard.
Till slut hemma på Odörtsgränd, där tusen stjärnor och en knistrande
symfoni av syrsor eller om det nu är gräshoppor hälsar mig välkommen.
Väl inne, när jag sätter mig för att skriva detta, dunsar och skrapar
det kraftigt som om ett aggressivt djur angriper altandörren. Kors,
tänker jag, är det grävlingen jag såg häromåret som fått spel, eller har
vi fått vildsvinsbesök? Jag tittar ut på altanen men ser ingen levande
varelse i mörkret.
När jag lite senare tänder utelampan vid
trappen ser jag att det är vår lilla kattunge som vill in. Hur i all
världen kom han då ut? Inget fönster på nedervåningen är öppet, och från
sovrumsfönstret en trappa upp, där resten av familjen ligger och dåsar,
är det väl i alla fall fyra meter ner till gräsmattan. Men kattungen är
pigg, kelig och oskadd. Livets små mysterier.
