Vilken trygghet på arbetsmarknaden skapar egentligen lagen om anställningsskydd, LAS? Den frågan väcker Magnus Henrekson, professor och vd vid Institutet för Näringslivsforskning, i en debattartikel i DN idag.
Magnus Henrekson tar upp flera exempel på fackliga utsagor om att LAS inte fungerar som avsett:
" Den pågående ekonomiska krisen gör nu att människor blir uppsagda i snabb takt. Vilka får då sluta? Lagen om anställningsskydd (Las) från 1974 slår fast principen "sist in - först ut", det vill säga den som har många anställningsår hos sin nuvarande arbetsgivare sitter säkert.
Enligt uppgifter från PTK refererade i Aktuellt ser det dock inte alls ut på det sättet. I 95 procent av fallen frångås turordningsreglerna. En likartad bild gavs där av IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkäla som sade att avsteg från turordningsreglerna i dag görs "i nio av tio fall". "
I artikeln efterlyses en annan modell som kan skapa trygghet på arbetsmarknaden utan att den nuvarande anställningen är utgångspunkten.
Det vore välgörande med en öppen och konstruktiv diskussion om hur ett system som fungerar och respekteras både av anställda och företag kan skapas. Varför inte hämta lite inspiration från Danmark?
söndag 11 januari 2009
lördag 10 januari 2009
Hjälp - jag är diskriminerad!
Vi har begåvats med en ny myndighet från årsskiftet. En heltäckande diskrimineringsombudsman har inrättats genom sammanslagning av tidigare partiella diskrimineringsombudsmän. Så nu kan vi vänta oss ännu starkare krafttag i dessa frågor.
Jag tillhör flera grupper som är djupt diskriminerade och är mycket förväntansfull över hur den nya ombudsmannen ska förhindra detta.
Det mest uppenbara är diskriminering på grund av jag är man. Trots att jag har sex barn och nu varit pappa i snart 26 år har jag aldrig sett röken av ett barnbidrag. Allt skickas per automatik till mamman. Det måste bli en ändring på denna horribla orättvisa. Det är dags för varannan pappornas!
Dessutom lever män i Sverige i genomsnitt fyra år kortare än kvinnor. Vad tänker egentligen ombudsmannen och regeringen göra åt detta? Om ngn annan befolkningsgrupp eller landsdel har markant lägre medellivslängd så sätts det igång handlingsprogram så det sprutar om det.
Jag är också storstadsbo. Här märks diskrimineringen på många sätt. När jag gör min månatliga skattedeklaration i företaget får jag aldrig göra skatteavdrag för stödområde. Istället blir det extra trängselskatt, skyhöga parkeringsavgifter och astronomiska huspriser. Inte jämlikt för fem öre.
Även kroppen i sig är exempelvis diskriminerad. Jag är till exempel ganska lång, ca 1.90. Så när jag åker flygplan kan jag aldrig luta huvudet mot stolsryggen utan det sitter där och flaxar fritt i luften. Medan andra kan slumra sött med gott huvudstöd.
Detta är bara några exempel. Säkert är du som läser detta minst lika diskriminerad. Varje dag. När ska detta få ett slut?
Jag tillhör flera grupper som är djupt diskriminerade och är mycket förväntansfull över hur den nya ombudsmannen ska förhindra detta.
Det mest uppenbara är diskriminering på grund av jag är man. Trots att jag har sex barn och nu varit pappa i snart 26 år har jag aldrig sett röken av ett barnbidrag. Allt skickas per automatik till mamman. Det måste bli en ändring på denna horribla orättvisa. Det är dags för varannan pappornas!
Dessutom lever män i Sverige i genomsnitt fyra år kortare än kvinnor. Vad tänker egentligen ombudsmannen och regeringen göra åt detta? Om ngn annan befolkningsgrupp eller landsdel har markant lägre medellivslängd så sätts det igång handlingsprogram så det sprutar om det.
Jag är också storstadsbo. Här märks diskrimineringen på många sätt. När jag gör min månatliga skattedeklaration i företaget får jag aldrig göra skatteavdrag för stödområde. Istället blir det extra trängselskatt, skyhöga parkeringsavgifter och astronomiska huspriser. Inte jämlikt för fem öre.
Även kroppen i sig är exempelvis diskriminerad. Jag är till exempel ganska lång, ca 1.90. Så när jag åker flygplan kan jag aldrig luta huvudet mot stolsryggen utan det sitter där och flaxar fritt i luften. Medan andra kan slumra sött med gott huvudstöd.
Detta är bara några exempel. Säkert är du som läser detta minst lika diskriminerad. Varje dag. När ska detta få ett slut?
fredag 9 januari 2009
Vårdnadsbidrag - ett litet steg...
Egentligen är detta inlägg lite motsägelsefullt. För min mening är att det debatteras alldeles för mycket hur litet eller mycket bidrag olika grupper får. Men i detta fall är det så nära, så uppenbart orättvist och så decennielångvarigt att jag inte kan låta bli att ta upp det.
Ett antal kommuner, bl a Stockholm, har infört vårdnadsbidrag. Riksdagen har gjort detta möjligt. I Stockholm kan man få 3.000 kronor skattefritt varje månad om man är hemma med barn mellan 1-3 år som inte går i förskola. Ett steg - men ett litet - för att skapa mer valfrihet för barnfamiljerna. Helt åt rätt håll.
Om man då har barnet i förskola i Stockholm. I samma åldersgrupp. Då betalar Stockholms stad ca 128.000 kronor per år i "grundschablon" per barn. Det innebär drygt 10.600 per månad om det slås ut på 12 månader. Har man ett barn på dagis betalar man max 1.260 kronor i heltidsavgift. En bit över 9.000 kronor per månad kvar i kommunal subvention.
Kommunen betalar alltså ca 3 gånger så mycket för ett barn som går i förskola som för ett barn som är hemma hos sina föräldrar. Och då kan ändå föräldern till det barn som går i förskola gå ut och jobba och tjäna in pengar.
Så - vårdnadsbidraget är ett litet steg på vägen. Men om nu det offentliga ska stödja småbarnfamiljerna ekonomiskt, så är det en bra bit kvar innan det finns ekonomiskt likvärdiga villkor för en verklig valfrihet.
Ett antal kommuner, bl a Stockholm, har infört vårdnadsbidrag. Riksdagen har gjort detta möjligt. I Stockholm kan man få 3.000 kronor skattefritt varje månad om man är hemma med barn mellan 1-3 år som inte går i förskola. Ett steg - men ett litet - för att skapa mer valfrihet för barnfamiljerna. Helt åt rätt håll.
Om man då har barnet i förskola i Stockholm. I samma åldersgrupp. Då betalar Stockholms stad ca 128.000 kronor per år i "grundschablon" per barn. Det innebär drygt 10.600 per månad om det slås ut på 12 månader. Har man ett barn på dagis betalar man max 1.260 kronor i heltidsavgift. En bit över 9.000 kronor per månad kvar i kommunal subvention.
Kommunen betalar alltså ca 3 gånger så mycket för ett barn som går i förskola som för ett barn som är hemma hos sina föräldrar. Och då kan ändå föräldern till det barn som går i förskola gå ut och jobba och tjäna in pengar.
Så - vårdnadsbidraget är ett litet steg på vägen. Men om nu det offentliga ska stödja småbarnfamiljerna ekonomiskt, så är det en bra bit kvar innan det finns ekonomiskt likvärdiga villkor för en verklig valfrihet.
onsdag 7 januari 2009
Förväntningar på 2009
Även om det gått några dagar är det väl inte försent att komma med några förväntningar på det nya året? Det är ju fortfarande nästan 360 dagar som ligger som oskrivna blad innan nyårsraketerna väsnas nästa gång.
Av den största maktfaktorn i Svea Rike, massmedia, förväntar jag mig en smula mer objektiv nyhetsrapportering. Journalisternas och redaktörernas egna politiska uppfattningar behöver inte vara referensram för allt som kablas ut till oss i de folkliga fårskockarna. Det finns många tänkande människor i landet som kan dra egna slutsatser om vi bara får fakta på bordet.
Från de som har uppdraget att styra Sverige, riksdag och regering, önskar jag mig tydligare vägledning om vart vårt land är på väg. Arbetslinje och stabila statsfinanser är fantastiskt bra, och det har vi alla greppat nu. Även om mycket återstår att göra på detta område. Men en framtid där de ensikilda människorna istället för staten är utgångspunkten - hur ska vi komma dit?
Den nu mer samlade politiska oppostionen har inte enbart till uppgift att opponera och finna fel hos regeringen. I frågor av avgörande betydelse för landet - och i vissa fall världen - kan samling och uppslutning faktiskt vara viktigare än den egna profileringen. Klimat- och finanskriserna är givna frågor där sådan politisk mognad kan visas.
Det svenska näringslivet behöver fokusera på att göra bra affärer som skapar värden för kunderna och ägarna. Inte på att komma svassande till mamma staten när det är motigt. Och inte på alltför fiffiga bonussystem som saknar downside när företaget går dåligt.
Av vår europeiska stora gemenskap, EU, vill jag ha ännu mer av gemensamma lösningar för minskade växthusgaser, renare Östersjö, friare arbetsmarknad och färre handelshinder. Mindre av övertungt jordbruksstöd och superbyråkratiserade bidragssystem. Här kan Sverige ta flera steg på vägen som ordförandeland.
Av den största maktfaktorn i Svea Rike, massmedia, förväntar jag mig en smula mer objektiv nyhetsrapportering. Journalisternas och redaktörernas egna politiska uppfattningar behöver inte vara referensram för allt som kablas ut till oss i de folkliga fårskockarna. Det finns många tänkande människor i landet som kan dra egna slutsatser om vi bara får fakta på bordet.
Från de som har uppdraget att styra Sverige, riksdag och regering, önskar jag mig tydligare vägledning om vart vårt land är på väg. Arbetslinje och stabila statsfinanser är fantastiskt bra, och det har vi alla greppat nu. Även om mycket återstår att göra på detta område. Men en framtid där de ensikilda människorna istället för staten är utgångspunkten - hur ska vi komma dit?
Den nu mer samlade politiska oppostionen har inte enbart till uppgift att opponera och finna fel hos regeringen. I frågor av avgörande betydelse för landet - och i vissa fall världen - kan samling och uppslutning faktiskt vara viktigare än den egna profileringen. Klimat- och finanskriserna är givna frågor där sådan politisk mognad kan visas.
Det svenska näringslivet behöver fokusera på att göra bra affärer som skapar värden för kunderna och ägarna. Inte på att komma svassande till mamma staten när det är motigt. Och inte på alltför fiffiga bonussystem som saknar downside när företaget går dåligt.
Av vår europeiska stora gemenskap, EU, vill jag ha ännu mer av gemensamma lösningar för minskade växthusgaser, renare Östersjö, friare arbetsmarknad och färre handelshinder. Mindre av övertungt jordbruksstöd och superbyråkratiserade bidragssystem. Här kan Sverige ta flera steg på vägen som ordförandeland.
tisdag 6 januari 2009
Volvo, Saab och staten
Om framtiden för Volvo Personvagnar och Saab Automobile har forskaren Henrik Jordahl och Fores VD Martin Ådahl en intressant artikel om i DN debatt i helgen. Rapporten som ligger till grund för artikeln finns att tanka ned i sin helhet på Fores hemsida.
I artikeln framförs flera viktiga argument emot statligt ägande av Volvo och Saab som har stöd i forskning om statligt ägande:
"Tvärtemot vad man kanske föreställer sig är staten ofta en svag ägare. Ägande och kontroll är extremt separerade. På papperet äger skattebetalarna rätten till företagets kassaflöde, men i praktiken är kontrollen koncentrerad till den politiskt tillsatta företagsledningen, vars egna mål inte alltid överensstämmer med skattebetalarnas.
I statliga företag riskerar därför otydliga mål av att ge upphov till tolkningsfrågor, mätproblem och målkonflikter. Vad vore till exempel statens mål med att äga Volvo Personvagnar eller Saab Automobile: att undvika massavsked, att undvika konkurser för underleverantörer eller bara att nå lönsamhet så fort som möjligt? Om det endast är det sistnämnda som gäller, hur skiljer sig i så fall staten överhuvudtaget från en privat ägare och vad är då poängen med den statliga inblandningen?"
Det statliga övertagandet av varven efter varvskrisen på 1970-talet blev inte någon framgångssaga utan kostade skattebetalarna flera tiotals miljarder. Stora summor som kunde ha tillfallit andra angelägna områden eller stannat hos hushållen.
Situationen i Göteborg, Västra Götaland och andra drabbade orter är naturligtvis stenjobbig. Samtidigt är det viktigt att vi i debatten orkar blicka framåt.
Är det säkert att det bästa för sysselsättning, tillväxt och välfärd i Sverige är att bygga vidare på stöd till två personbilsföretag på en svajig världsmarknad med mördande konkurrens bl a från låglöneländer? Kan vi använda bilindustrins kris som ett avstamp för en näringspolitik som har fokus på nya, växande företag?
I artikeln framförs flera viktiga argument emot statligt ägande av Volvo och Saab som har stöd i forskning om statligt ägande:
"Tvärtemot vad man kanske föreställer sig är staten ofta en svag ägare. Ägande och kontroll är extremt separerade. På papperet äger skattebetalarna rätten till företagets kassaflöde, men i praktiken är kontrollen koncentrerad till den politiskt tillsatta företagsledningen, vars egna mål inte alltid överensstämmer med skattebetalarnas.
I statliga företag riskerar därför otydliga mål av att ge upphov till tolkningsfrågor, mätproblem och målkonflikter. Vad vore till exempel statens mål med att äga Volvo Personvagnar eller Saab Automobile: att undvika massavsked, att undvika konkurser för underleverantörer eller bara att nå lönsamhet så fort som möjligt? Om det endast är det sistnämnda som gäller, hur skiljer sig i så fall staten överhuvudtaget från en privat ägare och vad är då poängen med den statliga inblandningen?"
Det statliga övertagandet av varven efter varvskrisen på 1970-talet blev inte någon framgångssaga utan kostade skattebetalarna flera tiotals miljarder. Stora summor som kunde ha tillfallit andra angelägna områden eller stannat hos hushållen.
Situationen i Göteborg, Västra Götaland och andra drabbade orter är naturligtvis stenjobbig. Samtidigt är det viktigt att vi i debatten orkar blicka framåt.
Är det säkert att det bästa för sysselsättning, tillväxt och välfärd i Sverige är att bygga vidare på stöd till två personbilsföretag på en svajig världsmarknad med mördande konkurrens bl a från låglöneländer? Kan vi använda bilindustrins kris som ett avstamp för en näringspolitik som har fokus på nya, växande företag?
lördag 3 januari 2009
Får välfärdsföretagandet ett lyft 2009?
2008 slutade ju med en rejäl och oanad rutschkana för ekonomin i nästan hela världen. Ett antal domedagsprofeter varnar för att "we aint seen nothing yet". Men det kan också hända nya spännande saker. Företagandet i Sverige har flera nya förutsättningar som gör att nya företag kan startas och att små och medelstora företag kan växa - inte minst på välfärdsområdet.
En sådan förutsättning är den nya Lagen Om Valfrihetssystem, LOV, som trätt i kraft den 1 januari i år. Valfrihetssystem enligt den nya lagen är ett alternativ till upphandling enligt LOU(Lagen om Offentlig Upphandling). Den nya lagen kan tillämpas på bland annat omsorg och stöd för äldre, för personer med funktionsnedsättning samt på hälso- och sjukvårdstjänster.
Och intresset för dessa nya möjligheter är stort hos kommunerna. Totalt 182 av landets kommuner ansökte 2008 om stimulansbidrag för att förbereda och utveckla valfrihetssystem inom äldre och handikappomsorgen. 260 miljoner kronor har beviljats av Socialstyrelsen som stöd för utvecklingsarbetet.
Regeringen överlämnade den 9 december 2008 en proposition om Vårdval i primärvården. Landstingen föreslås bli skyldiga att införa vårdvalssystem som ger medborgarna rätt att välja mellan olika vårdgivare i primärvården. Alla vårdgivare som uppfyller de beslutade kraven i vårdvalssystemet ska ha rätt att etablera sig i länets primärvård med offentlig ersättning.
Vårdval har redan införts av flera landsting. Halland, Sveriges svar på Kalifornien, var först ute 2007. Under 2008 har Västmanland och Stockholm följt efter. 2009 kommer vårdval i primärvården i ännu flera landsting; Hälsoval Skåne startar den 1 maj 2009 för primärvården, Vårdval Östergötland införs 1 september och "Medborgarnas Primärvård" startar den 1 oktober i Västra Götaland.
I samma veva är en stor omreglering av apoteksmarknaden på väg. Regeringen överlämnade i december 2008 en lagrådsremiss i frågan. Förslaget innebär en liberalisering av reglerna för att driva apotek i Sverige. Både stora och små privata Apotek kommer att konkurrera med det statliga företaget.
Ur ett helhetsperspektiv driver NUTEK, som senare i år uppgår i det nya Tillväxtverket (ja, så ska det heta...), flera program för dels fler företagare inom vård och omsorg, dels entreprenörskap och upphandlingar inom vård och omsorg.
Flera stora förändringar sker alltså som kan öka valfriheten och tillgängligheten till vård- och omsorgstjänster för vanligt folk, och dessutom kan stimulera företagande och tillväxt på detta område. Detta kan vara mycket betydelsefullt i en tid då flera traditionella storindustrier som bilindustrin går på knäna och har en oviss framtid.
Intressant också att statliga myndigheter som Konkurrensverket, Socialstyrelsen och NUTEK och andra offentliga aktörer som landstingen kan spela en offensiv roll för att öka välfärdsföretagandet. Minns vad Televerket betytt för Ericsson.
En sådan förutsättning är den nya Lagen Om Valfrihetssystem, LOV, som trätt i kraft den 1 januari i år. Valfrihetssystem enligt den nya lagen är ett alternativ till upphandling enligt LOU(Lagen om Offentlig Upphandling). Den nya lagen kan tillämpas på bland annat omsorg och stöd för äldre, för personer med funktionsnedsättning samt på hälso- och sjukvårdstjänster.
Och intresset för dessa nya möjligheter är stort hos kommunerna. Totalt 182 av landets kommuner ansökte 2008 om stimulansbidrag för att förbereda och utveckla valfrihetssystem inom äldre och handikappomsorgen. 260 miljoner kronor har beviljats av Socialstyrelsen som stöd för utvecklingsarbetet.
Regeringen överlämnade den 9 december 2008 en proposition om Vårdval i primärvården. Landstingen föreslås bli skyldiga att införa vårdvalssystem som ger medborgarna rätt att välja mellan olika vårdgivare i primärvården. Alla vårdgivare som uppfyller de beslutade kraven i vårdvalssystemet ska ha rätt att etablera sig i länets primärvård med offentlig ersättning.
Vårdval har redan införts av flera landsting. Halland, Sveriges svar på Kalifornien, var först ute 2007. Under 2008 har Västmanland och Stockholm följt efter. 2009 kommer vårdval i primärvården i ännu flera landsting; Hälsoval Skåne startar den 1 maj 2009 för primärvården, Vårdval Östergötland införs 1 september och "Medborgarnas Primärvård" startar den 1 oktober i Västra Götaland.
I samma veva är en stor omreglering av apoteksmarknaden på väg. Regeringen överlämnade i december 2008 en lagrådsremiss i frågan. Förslaget innebär en liberalisering av reglerna för att driva apotek i Sverige. Både stora och små privata Apotek kommer att konkurrera med det statliga företaget.
Ur ett helhetsperspektiv driver NUTEK, som senare i år uppgår i det nya Tillväxtverket (ja, så ska det heta...), flera program för dels fler företagare inom vård och omsorg, dels entreprenörskap och upphandlingar inom vård och omsorg.
Flera stora förändringar sker alltså som kan öka valfriheten och tillgängligheten till vård- och omsorgstjänster för vanligt folk, och dessutom kan stimulera företagande och tillväxt på detta område. Detta kan vara mycket betydelsefullt i en tid då flera traditionella storindustrier som bilindustrin går på knäna och har en oviss framtid.
Intressant också att statliga myndigheter som Konkurrensverket, Socialstyrelsen och NUTEK och andra offentliga aktörer som landstingen kan spela en offensiv roll för att öka välfärdsföretagandet. Minns vad Televerket betytt för Ericsson.
fredag 2 januari 2009
Det vigtigste i Danmark
Vad var det viktigaste som hände i dansk politik 2008? Lars Hovbakke Sörensen, extern lektor och pd.d. vid den Historiska avdelningen vid Lund vid Aarhus Universitet listar de tre viktigaste händelserna i en nyårskrönika i Berlingeske Tidende.
Den kanske viktigaste frågan var enligt Sörensen folketingsmedlemmen Malou Aamunds partibyte från Ny Alliance, det nya partiet i Folketinget, till regeringsbärande Venstre. Detta innebar att konstellationen Venstre-Konservative-Dansk Folkeparti (VKO kallat), som förlorade majoriteten i Folketinget i valet 2007, åter fick majoritet i det danska parlamentet.
VK-regeringen hade för första gången på många år kunnat föra en uttalat borgerlig politik i Danmark sedan 2001, med stöd av Dansk Folkeparti i parlamentet, men genom valresultatet 2007 uppstod en ny, mer osäker parlamentarisk situation. Aamunds partibyte gör att den tidigare regeringspolitiken nu kan fortsätta.
En annan stor händelse var att ett av regeringspartierna, Det Konservative Folkeparti, i september 2008 fick en ny partiledare i Lene Espersen.
Tidigare partiledarskiften har orsakat turbulens och osäkerhet, men detta partiledarskifte skedde utan dramatik. Lene Espersen har klart deklarerat att hon vill fortsätta det nära samarbetet med Venstre. Hon har också fått starkt stöd i opinionsmätningar under hösten.
Den tredje frågan, som är svårare för oss i den gamla enhetsstaten Sverige att förstå vidden av, är det nya avtalet med Grönland om självstyre. Grönland är som bekant en del av staten Danmark, har egna representanter i Folketinget, men vill liksom Färöarna ha ett långtgående självstyre. Sörensen bedömer att avtalet ökar Grönlands självständighet och ökar förutsättningarna för ett gott förhållande mellan Danmark och Grönland.
Den kanske viktigaste frågan var enligt Sörensen folketingsmedlemmen Malou Aamunds partibyte från Ny Alliance, det nya partiet i Folketinget, till regeringsbärande Venstre. Detta innebar att konstellationen Venstre-Konservative-Dansk Folkeparti (VKO kallat), som förlorade majoriteten i Folketinget i valet 2007, åter fick majoritet i det danska parlamentet.
VK-regeringen hade för första gången på många år kunnat föra en uttalat borgerlig politik i Danmark sedan 2001, med stöd av Dansk Folkeparti i parlamentet, men genom valresultatet 2007 uppstod en ny, mer osäker parlamentarisk situation. Aamunds partibyte gör att den tidigare regeringspolitiken nu kan fortsätta.
En annan stor händelse var att ett av regeringspartierna, Det Konservative Folkeparti, i september 2008 fick en ny partiledare i Lene Espersen.
Tidigare partiledarskiften har orsakat turbulens och osäkerhet, men detta partiledarskifte skedde utan dramatik. Lene Espersen har klart deklarerat att hon vill fortsätta det nära samarbetet med Venstre. Hon har också fått starkt stöd i opinionsmätningar under hösten.Den tredje frågan, som är svårare för oss i den gamla enhetsstaten Sverige att förstå vidden av, är det nya avtalet med Grönland om självstyre. Grönland är som bekant en del av staten Danmark, har egna representanter i Folketinget, men vill liksom Färöarna ha ett långtgående självstyre. Sörensen bedömer att avtalet ökar Grönlands självständighet och ökar förutsättningarna för ett gott förhållande mellan Danmark och Grönland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)