Du nya du fria

Sverige är ett välgörande fritt och öppet land i många avseenden. Men på några områden är friheten begränsad i onödan. En central uppgift för folkvalda politiker är att steg för steg öka friheten för medborgarna.

”2010 Index of Economic Freedom”, som mäter den ekonomiska friheten i världens länder, har nu publicerats. Detta globala index utarbetas årligen av Wall Street Journal och Heritage Foundation. Flera medier har uppmärksammat att Sverige klättrar på rankingen och nu har 21 plats jämfört med, vilket är fem platser bättre än tidigare.

Av rankningen framgår bl a att:

• Sverige ligger i topp när det gäller näringsfrihet och företagande. Det har blivit enklare att starta och driva företag med Maud Olofsson som näringsminister.

• Den totala friheten i Sverige har ökat med alliansregeringen.

• Den hårt reglerade arbetsmarknaden är ett område där Sverige får bottenbetyg.

Sverige bör, som bl a SvD framhåller, kunna öka friheten ytterligare och ta sig in på 10 i topp-listan där bl a Danmark kvalar in. Viktiga reformer för att klara detta är att minska regleringen på arbetsmarknaden - t ex genom att ta bort turordningsregler för småföretagen.

Dagens Kirkegaard

De fleste mennesker haste så stærkt efter nydelsen, at de haste den forbi.

Den gamla övertron på centralstryning

Sverige, Sverige centralstat. Den stora övertron på att pappa staten ska kunna lösa alla våra problem är brett utbredd. I Ekoredaktionens planeringsmöten, vid forskningsinstitutionernas kaffebord och i många lobbyorganisationers styrelserum får den starkt utrymme.

Nu senast visar den upp sig på DN Debatt. Det är ett gruppupprop av professorer och psykologer som kräver mer statliga regleringar av förskolan.

Barnvetenskaparna gör en hygglig analys av problemen med stora barngrupper på dagis. Även om det är svårt att direkt se kopplingen mellan forskningen på musungar och vikten av utbildade förskollärare. Vilken förskoleutbildning har egentligen musföräldrarna fått?

Men när det kommer till förslag visar sig fantasilösheten i bjärta färger. "Endast tvingande statliga normer och öronmärkta statsbidrag kan garantera en god förskola för alla barn." Detta påstående inleder artikeln. Men ingenstans i resonemanget finns stöd till varför just denna konstruktion skulle lösa de kvalitetsproblem artikeln tar upp.

Artikeln illustrerar två utbredda problematiska företeelser i svensk samhällsdebatt.

• Forskare eller experter som med stöd av forskning belyser ett problem försöker använda sin auktoritet till att också lansera en lösning. Lovvärt kanske. Men precis som i andra fall saknar förslaget till lösning stöd i den forskning som åberopas.

• Att de föreslagna åtgärderna inte byggs under är också typiskt, så länge de mynnar ut i ökad statlig styrning. Sådana lösningar blir alltid påhejade av ett stort antal forskare, medianer och andra opinionsbildare. Även om de skulle vara direkt kontraproduktiva.

Betrakta artikelförfattarnas fyra kriterier för god kvalitet:

1. gott samspel mellan barn och vuxen
2. lagom stor barngrupp
3. god vuxentäthet
4. god kontinuitet

Vad kan vara lösningar för att uppnå dessa kvalitetskriterier? De skulle likaväl kunna vara argument för högre vårdnadsbidrag så att föräldrar kan vara hemma med sina barn under längre tid. Men det är väl knappast politiskt korrekt att föreslå detta.

Nya företag behövs för framtidens välfärd

Vi behöver alla ett väl fungerande välfärdssystem. Från det att vi tittar ut i världen på ett skattefinansierat BB till omsorger och vårdande insatser på livets höst.

Per Gudmundsson sätter i dagens SvD fingret på en öm punkt i samhällsdebatten: Hur ska vi betala vår framtida välfärd?

Gudmundsson refererar till Sveriges kommuner och landsting, SKL, som beskrivit hur de framtida förväntningarna på välfärden riskerar att kräva gigantiskt höga kommunalskatter. Han fortsätter:

"Om produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor fortsätter på lika låg nivå som hittills, och om livslängden fortsätter öka samtidigt som allt dyrare vårdmetoder uppfinns, så står vi snart inför en finansieringskris."

Det är uppenbart att ökat skattetryck i världens mest skattedignande land inte är vägen ut ur denna finansieringskris. Välfärdens finansieringsproblem kan inte lösas med massanställningar i offentlig sektor.

Detta gör Centerpartiets budskap inför höstens val än mer angeläget. Vi behöver fler jobb i privata företag. Alla talar om jobben, men vem ska skapa de nya jobben?

Det behöver bli enklare och lönsammare att starta och driva nya företag. Fler företag måste våga växa och anställa fler. Den hårt reglerade arbetsmarknaden behöver öppnas.

Nya företag ger nya jobb. En riktigt angelägen framtidsfråga.

Ge drömmen en chans!

Så har jag varit med i processen för att ta fram en reklamfilm. Kul. Lärorikt. Spännande.

Och jag är löjligt nöjd med resultatet som du kan se här.

Budskapet känns brinnande angeläget. Det är det företagsamma som kan ge oss en bra framtid. Vi har det alla inom oss.

Låt det komma ut!

Fullt upp

Så kan man sammanfatta tillvaron under den senaste månaden. Uppdrag och familj har fått det allra mesta av min energi och uppmärksamhet. Samt en och annan hemmamatch med kära BP.

Så det har blivit tunt med omvårdnaden av min lilla blogg. Fortsatt ryckighet utlovas i alla fall till och med september...

Vågar MP stå för sin flygpolitik?

Per Gudmundsson har idag en tankeväckande ledarartikel i SvD om politiskt ansvarstagande.

Det handlar framför allt om Miljöpartiets förslag att förbjuda flygtrafik i Sverige söder om Sundsvall.

Det är riksdagskandidaterna Frank Nilsson och Elisabeth Thand Ringqvist (båda centerpartister) som i en debattartikel i Aftonbladet framhåller att vi nu fått en försmak av Miljöpartiets transportpolitik. Alla inställda flygningar i askmolnens spår visar på vilka konsekvenser ett flygförbund skulle kunna få.

Miljöpartiets pressekreterare rasar och påstår att centerpartisterna ljuger. Men om man går in på Miljöpartiets hemsida kan man få läsa bl a följande i denna fråga.

"Miljöpartiets slutsats har länge varit att flyget söder om Sundsvall, med Gotland som enda undantag, måste läggas ner.

- Klimatfrågan och det ökande resandet gör att tåget måste ges utökad kapacitet och fler och snabbare linjer. Till skillnad från Anders Borg anser vi att klimatansvaret kräver massiva investeringar på järnvägen, säger Karin Svensson Smith."

Miljöpartiet för fram långtgående förslag på många områden. Kanske inte alla är så väl underbyggda?

Det är intressant att Miljöpartisterna slår ifrån sig när förslagen prövas i verkligheten.