Topp 5 2008 - Lovisa Morén (1)

Vinnaren av de kvinnor som gått före och inspirerat under året är Lovisa Morén, tvåbarnsmamma och miljöpartist i Hässelby. När jag lärde känna henne i mitten av 1990-talet var hon en rekordung, karismatisk och mycket målmedveten gruppledare för miljöpartiet i Stockholms Stadshus.

Hon kastades tidigt in i hetluften i tuffa förhandlingar med finansborgarrådet Mats Hulth (s), Annika Billström (s) och andra av huvudstadens politiska ledare. De ledande tjänstemännen i stadens förvaltningar blev ofta tagna på sängen av en ung grön politiker som var mer påläst än deras egna experter.

I slutet av 90-talet drabbades hon av en svår, livshotande sjukdom. Det har krävts många år av rehabilitering och tålamod för att komma tillbaka. Och hon har klarat det!

Lovisa har kunskap, potential och stöd för att vara riksdagsledanot eller borgarråd om hon skulle velat. Men hon har prioriterat småbarnen och deras trygghet. Istället för att stå i riksdagens talarstol med ett spädbarn på armen har hon valt att som en av de första i Stockholm ta initiativ till att använda vårdnadsbidraget för att kunna vara hemma en längre tid med vår dotter Mira och även ha mer tid för vår son Liam.

Politiskt och personligt slåss Lovisa för barnens rättigheter, en skola som tar tillvara och stimulerar barnens känslomässiga behov och människors rätt att själva välja de lösningar som passar dem bäst. Under hennes tid som gruppledare och drivande i skolstyrelse och utbildningsnämnd har barnperspektiv, EQ och friskolor lyfts fram. Skolorna i Stockholm fick också starkt ökade resurser när Lovisa var med och styrde.

Lovisa tillhör de genuina miljöpartisterna som inte sätter maktinnehav och blockpolitik främst utan tror på ett självständigt grönt alternativ. I det alltmer polariserade rollspelet som pågår i svensk rikspolitik behövs det någon som vågar stå för ett annat synsätt.

Svensk politik behöver mer av Lovisa Morén.

Topp 5 2008 - Hillary Clinton (2)

Den stora kampen i årets amerikanska presidentval stod inte mellan Barack Obama och John McCain. Huvudmatchen avgjordes under våren i det demokratiska partiets dramatiska, utdragna presidentval.

För första gången skulle en av presidentkandidaterna vara en färgad man eller en vit kvinna. Hopp om förändring stod mot tilltro till erfarenhet. Braskande visioner mot pragmatiskt reformarbete. "Yes, we can" mot "Ready from day one".

Sakpolitisk sett är skillnaden inte så ohygglig mellan de båda. Hillary står dock mer i mitten och Obama är mer av traditionell vänsterdemokrat.

Det blev en intensiv och in i det längsta svårtippad kamp mellan Obama och Hillary. Obama tog ledningen i Iowa tredje januari, men Hillary svarade direkt i New Hampshire den åttonde januari.

Hillary vann en rad stora stater, bl a Kalifornien, New York, New Jersey och Massachusets på Super Tuesday. Till slut fick Hillary drygt 18 miljoner röster i primärvalen, fler än Barack Obama (!) enligt realclearpolitics.com om alla stater räknas, men Hillary fick något färre delegater.

Som vi alla vet vann Barack Obama sedan presidentvalet och har förnuftigt nog tagit tillvara Hillarys kompetens som utrikesminster. Det kan verkligen behövas. Världen står inför en rad utmaningar där USA fortsatt kommer att spela en avgörande roll. Såväl dagtid som 3 a.m.

Allt färre krig

Varje krig är en förödande konsekvens av mänsklighetens potentiella barbari. Varje människoliv som utsläcks av krigshandlingar är en tragedi.

Men i dessa dagar med ständiga rapporter om hamasraketer och israeliska attacker kan det finnas skäl att ändå påminna om att detta inte är ett ständigt växande problem.

UCPD, Uppsala Conflict Data Program vid Uppsala Univerisitet har följt och kartlagt krig och konflikter i världen under många år. Deras senaste samlade rapport över världsläget kom i oktober i år. Företrädare för UCDP kommenterar själva rapporten så här:

"Under 2007 pågick endast fyra krig. Det är det lägsta antalet sedan 1960. Därutöver fanns det 30 mindre väpnade konflikter där dock antalet dödade i strid inte kom upp till 1 000 under året. Det framgår av den årliga översikt som forskarna vid Uppsala universitets konfliktdataprogram just publicerat i den internationellt ansedda tidskriften Journal of Peace Research.

- Det är i och för sig en ökning, säger forskningsassistent Lotta Harbom vid Uppsala konfliktdataprogram (UCDP), men viktigast är att krigen blivit färre.

Informationen i den nyligen publicerade årliga översikten täcker 62 år. Det högsta antalet krig som uppmätts under ett enskilt år sedan andra världskrigets slut är 17 och gällde för åren 1991 och 1992. Sedan dess har alltså antalet krig minskat med mer än 75 procent. Enligt Lotta Harbom är det inte sannolikt att konflikten i Georgien, som ju infaller under 2008, kommer att definieras som ett krig."

En rapport från Human Security Report 2005 förklarar minskningen av konflikter med tre politiska händelser under de senaste 30 åren:

• Avskaffandet av kolonialsystemet. I många väpnade konflikter från 1950-talet till mitten av 1980-talet var målet att uppnå frihet från en kolonialmakt.
• Det kalla krigets slut. Stormakterna upphörde att underblåsa oroligheter mot varandra och slutade därmed att stödja väpnade parter i ett antal fattiga länder.
• Ökad aktivitet av det internationella samfundet för att förebygga, lösa, och bidra till återbyggnad i konfliktsituationer. FN och regionala organ har spelat en särskilt viktig roll.

Det går inte att slå sig tll ro så länge krig och konflikter pågår. Men det är viktigt att se att det finns lösningar. Och att situationen inte ständigt blir värre.

Topp 5 2008 - Annie Johansson (3)

Sveriges yngsta riksdagsledamot Annie Johansson har fått sitt nationella genombrott under 2008. Det handlar såklart om den intensiva debatt som förts om FRA-lagen, men också om processen, besluten och kommunikationen i samband med detta.

Annie blev känd för en större allmänhet redan i valet 2006 då hon lyckades kryssa sig in förbi en högre placerad kandidat och knep centerpartiets enda mandat i Jönköpings län.

Hon har använt sitt förtroende från väljarna till att metodiskt driva liberala frågor och öppet kommunicera hur hon agerar och resonerar, inte minst genom sin blogg. Värnamoliberalism, öppenhet, företagande och miljö är de frågor hon prioriterar.

I sitt anförande i rikdagsdebatten den 17 juni utvecklade hon hur hon ser på en riksdagsledamots möjligheter och ansvar i en så kontroversiell fråga som FRA-lagen:

"Denna fråga handlar i grunden om mig själv. Jag vill varje dag kunna vakna upp och se mig själv i spegeln utan att skämmas. Oavsett alla andra argument måste jag till sist kunna rättfärdiga mitt agerande gentemot mig själv. Jag har under de senaste dagarna funderat mycket kring frågor som rör maktdelningen mellan riksdag och regering, hur man ser på sitt ledamotsuppdrag och var gränsen mellan övertygelse och lojalitet går.

Även om min utgångspunkt är och förblir lojalitet med den regering jag själv arbetat hårt för ska bli vald har lojaliteten också någonstans en gräns. Visst måste man kunna svälja den egna stoltheten också när det är riktigt tufft. Men det betyder inte att man underkastar sig till varje pris. Varje riksdagsledamot med självaktning vet att den gränsen en dag kommer att korsas.

När jag väger lojaliteten med regeringen mot innehållet i förslaget blir min slutsats efter många veckors vånda, framför allt under det senaste dygnet, att jag ställer stora krav på förändringar i det liggande förslaget. Jag måste som Annie, politiker och integritetspolitisk talesperson leva upp till min paroll om att skapa ett samhälle med mer människa och mindre stat, ett liberalt samhälle som börjar hos människor."

Utan stora överord, och utan att välja den lätta vägen och ställa sig vid sidan av beslutet, kunde Annie vara med och genomdriva stora förändringar i en fråga av mycket principiell betydelse för många människor. Ett eldprov hon klarade med glans.

Vi är många som ser fram emot Annies fortsatta framfart i parlamentet.

Dagens Orwell

If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear.

Topp 5 2008 - Louise Hallin (4)

Som fjärde namn på Top 5 listan 2008 korar jag Louise Hallin, som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Louise är legitimerad barnmorska, legitimerad sjuksköterska, legitimerad psykoterapeut och dessutom vårdlärare (puh). Hon startade Sveriges första privata mödravård, Munkbrons MVC.

Jag hade förmånen att få träffa Louise när jag arbetade med konkurrens och starta eget i vården i landstinget i Stockholm i början av 1990-talet. Vi arbetade med att få fram en likvärdig mödravårdspeng och gjorde "nedslag i verkligheten" för att få veta vad det egentligen handlade om.

Louise gjorde redan då ett djupt intryck på mig och många andra , bl a genom sin analys av hur den kunskap om graviditet, födande och småbarnsliv som traditionellt förmedlats inom familjen nu på många håll tappats bort.

Nu kan vi höra henne på förmiddagarna i knattetimmen i P 4 och se henne i rutan, så klok, så insiktsfull och så fylld av integritet. Framför allt har Louise en grundläggande respekt för barnen, de små och de större, och deras behov.

Som sexbarnsfar och relativt nybliven småbarnsförälder har jag ju begått minst en miljon misstag trots alla goda föresatser och behöver verkligen visa råd.

Om fler lyssnar på Louise Hallin och för hennes budskap vidare kommer vi att få tryggare barn, mer stabila familjer, långt färre samhällsproblem och en mycket bättre värld.

Dagens Steinbeck

Ideas are like rabbits. You get a couple and learn how to handle them, and pretty soon you have a dozen of them.

Företag och välfärd

Diskussionen om "smart regeringspolitik" för näringslivsutveckling påminner mig om en rapport jag skrev för Svenskt Näringsliv tillsammans med Dag Boman för två och ett halvt år sedan.

En slutsats vi drog är att om man utgår från vilken nytta som kan skapas för medborgarna, så finns många intressanta erfarenheter att ta tillvara när det gäller smart samverkan mellan offentlig sektor och privat näringsliv. Det gäller t ex inom fysisk samhällsplanering och byggande, där samspelet inte alls upplevs lika dramatiskt som inom t ex vård och omsorg.

Världen efter finanskrisen behöver nya frimodiga grepp. Kanske dags att kasta bort några gamla skygglappar?

Modern matchmaking

En spännande organisation som uppmärksammas i SvD:s spaningsserie inför det nya år som kommer är Volontärbyrån. Amelie Silfverstolpe som grundat Volontärbyrån tror att svenskarnas ideella engagemang kommer att öka under 2009.

Volontärbyrån finansieras genom samarbeten med kommuner och företag och är gratis för volontärer och frivilligorganisationer. Genom sin hemsida hjälper byrån dels frivilligorganisationer att annonsera uppdrag de behöver hjälp med, dels frivilliga att få en överblick över vilka insatser de kan göra.

Sedan starten 2002 har Volontärbyrån förmedlat över 17000 volontärkontakter till ca 900 frivilligorganisationer, däribland Röda Korset, Hammarby IF, Cirkus Cirkör, Tjejzonen, Frivillig Väntjänst, Göteborgs Räddningsmission och Fryshuset. Volontäruppdragen varierar från läxläsning och telefonjour till styrelseuppdrag, IT-stöd, flyktingguider, matlagning och evenemangshjälp.

Gå in på hemsidan och kolla! Kanske hittar du något som passar just dig...

Smart regeringspolitik?

Den frie socialdemokratiske debattören Anders Isaksson skriver intressanta tankar i en kolumn i Dagens Nyheter om "smart regeringsmakt". Han hänvisar till ett tal av näringsministern i Gordon Browns brittiska labourregering, Peter Mandelson:

"Lämnad åt sig själv kan inte marknadsekonomin producera ett långsiktigt hållbart välstånd, menade Mandelson, det är staten som ytterst säkrar både dess existens och legitimitet. För att klara globaliseringens fria konkurrens och tillgodose medborgarnas krav på arbete, välfärd och social rättvisa krävs därför en legering av marknad och näringspolitisk aktivism, byggd på samverkan mellan det privata näringslivet och en smart, kapabel och strategiskt inriktad regeringspolitik."

Isaksson tar detta som avstamp för en jämförelse med hur den svenska staten tidigare agerat i samklang med näringslivet, med ett inte obetydligt inslag av atomkraftsnostalgi :

"Sveriges hundra år av hög och i stort sett oavbruten tillväxt mellan 1870 och 1970 är ett sådant exempel, en era som började med att staten tog ansvaret för järnvägens stambanor och slutade med att politikerna - tvärs över blockgränserna - tog död på landets mest högteknologiska industrigren, kärnkraften. Däremellan drev olika regeringar utbyggnaden av vattenkraften och telefonin, utvidgade vägnätet, skapade flygbolaget SAS, lade grunden till Saabs flygplans- och biltillverkning och körde kärnkraften i tandem med Asea-Atom."

Han fortsätter sedan med en vildvuxen flora av idéer om hur den svenska staten nu skulle kunna agera "smart".

Isakssons idéer är väl värda att fundera vidare på. En viktig skillnad idag är att både marknaderna och staterna nu är sammanvuxna på ett helt annat sätt än tidigare, inte minst genom EU-samarbetet. EU har i alltfler avseenden nationalstaternas tidigare roll.

Den Europeiska Unionen med sina hundratals miljoner invånare skulle kunna agera mycket mer dynamiskt i förhållande till näringslivet, inte minst i fråga om infrastruktur och nätverksindustrier inom t ex transporter, telefoni, energi och miljö.

Detta skulle vara en mycket mer fruktbar EU-politik för ett utvecklat näringsliv än gigantiskt stigmatiserande jordbruksstöd, snedvridande tullar och överbyråkratiserade strukturfonder.

Dagens Freud

Ibland är en cigarr bara en cigarr.

Nyårslöftestips

Julen är på upphälliningen, liksom glöggen var nyss, grönkålen är uppäten och klapparna öppnade. Snart är det dags att börja fundera på det nya året. Och de löften om ett bättre liv som åter ska ställas ut.

Innan jag tar itu med mina egna, tänkte jag komma med lite tips till kända personer. Inte bara mellandagsrea, utan helt gratis råd!

Jag lovar att...

Barack Obama
Connect the phone to Hillary at 3 a.m.

Peter Jidhe
I fortsättningen enbart kommentera bollsparkning.

Mona Sahlin
Aldrig mer hoppa i galen badtunna.

Sven-Otto Littorin
Ta varje skitdag som den kommer hela jäkla skitåret.

Jonas Gardell
Aldrig mer bo på slott utan Mark.

Maria Wetterstrand
Motsätta mig varje ändring av miljöpartiets stadgar.

Urban Bäckström
Göra Svenskt Näringsliv till en spjutspets för minskade utsläpp av växthusgaser.

Mikael Persbrandt
Ta det lugnt.

Östsvenska godbitar

Jobbet har gjort mig till en frekent besökare av Östergötland. Framför allt går mina tågresor till Linköping, Sveriges femte största stad med ca 140.000 invånare.

Det tar ett tag att lära känna en stad. Men jag har redan upptäckt ett par pärlor på mysiga Ågatan i studentkvarteren.

Bar och Kök eller BK frestar med en spännande, välkomponerad meny. Jag kan rekommendera såväl tonfiskcarpaccio med limecreme fraiche och rostade sesamfrön som den senapsgrillade hjortfilén med potatis- och dragonsufflé. Det finns en rikt utbud av goda viner på glas. Servicen är faktisk fantastisk med en enagerad presentation av varje maträtt.

En bit därifrån ligger Gula Huset med en genuin ombonad miljö och skön stämning. Här kan man njuta av renpepparstek med lingonchutney eller grillade scampi med vitlökskräm och chili-lime-salsa.

Kvällens Aristoteles

En verklig vän är en själ i två kroppar.

Växthuseffektianens trosbekännelse

Klimatdebatten tar många intressanta vändningar. Förutom diskussionen om frågan i sak finns det en intensiv debatt om vilken procentsats som är den rätta för koldioxidutsläppens minskning i framtiden.

Dessutom finns en växande skiljelinje mellan de som är övertygade om att människans påverkan ligger bakom den ökade temperaturen, och de som hävdar att så inte är fallet. Snart är det som sunni och shia eller katoliker och protestanter.

Som frälst växthuseffektian känner jag att det behövs en grundtext att hålla sig till när revisionisterna kommer igång som värst. Därför har jag här travesterat en text från den svenska högmässan till en trosbekännelse för alla sanna växthuseffektianer.

Vi tro på växthuseffekten
himmelens och jordens hotare

Vi tro ock på den godtrogna människan
effektens enfaldiga upphovsmakare
naiv som jungfru Maria
pinad av otillräcklighetsångest
korsfärst av sig själv
nedstigen i en bensinslukande SUV
uppstigen i Kyoto och Poznan
längtande till Gud Faders högra sida
därifrån igenkommande
till att döma otrogna och tröga

Vi tro ock på den heliga mediadebatten
en okränkbar, massiv kampanjapparat
det allomfattande drevet
syndernas axlande
de trögas uppvaknande
och en evig skuld

Bloggsemester...

...har jag haft och just kommit åter från betydligt sydligare breddgrader än Mälardalen.

När jag loggat in mig på tillvaron här hemma ska jag blogga ut igen.

Kvällens Sokrates

När kvinnan blir jämställd med mannen, blir hon hans överman.

Metalljubel

IF Metall har cirka 400 000 medlemmar. Tillsammans med Kommunal är de ett av LO:s i särklass största medlemsförbund och har nästan en fjärdedel av medlemskåren.

Traditionellt är Metall en av socialdemokratins största stöttespelare.

Nu har det ovanliga inträffat att det stora fackförbundet jublar över ett uttalande från en borgerlig näringsminister och dessutom skickar ut citat av Maud Olofssons uttalanden till massmedia.

"Sluta tjafsa", sa Maud och fortsatte:

”Energipolitiken kommer att stå på tre ben i framtiden: vattenkraft, kärnkraft och förnybart. Den som bara vill ha kärnkraft måste också acceptera de förnybara alternativens betydelse. Och den som tror att vi bara kan klara oss med förnybart måste också acceptera kärnkraften, som kommer att behövas under överskådlig tid.”

Nog finns det politisk dynamik, både i fackföreningsrörelsen och i regeringen.

Mrs America

Hillary nådde inte ända fram i primärvalen. Obama darrade sig förbi den kvinna som kunde skrivit världshistoria. Nu kan hon göra det ändå...

Alla som läst "Living history"vet vilket engagemang hon har för internationella frågor. Och för de som är mest utsatta. Dessutom är hon respekterad, intelligent, resultatinriktad och målmedveten.

Att hennes make är den president som skapat de bästa förutsättningarna för det amerikanska folket sedan andra världskriget borde inte göra saken sämre.

End of history 2?

1992 publicerade Francis Fukuyama boken "The End of History and the Last Man" byggd på hans egen kortare artikel från 1989. Kortfattat kan man säga att budskapet var att efter Berlinmurens fall -med mycket mera - hade liberalismen slutligt segrat.

I valet till rikdagen sex år senare erhöll det svenska f d kommunistpartiet ca 12 procent av rösterna, en rekordnivå efter att i många år när det kalla kriget var som isigast ha legat på 3-4 procent av den svenska väljarkårens röster.

Nu kanske, kanske vi kan se ett nytt paradigmskifte i den globala finanskrisens spår - men vad kommer det att innebära? Rektorn för Handelshögskolan i Göteborg vill förstatliga bilindustrin. Calmfors vill ha mera bidrag. Brown vill låna sig ur krisen. Borg attackerar storbankerna.

Vem är tvärsäker i detta läge? Inte ens charmtrollet Ohly. Men det är allvarligt om de liberala idéer som upphöjdes över K 2: höjder för 16 år sedan nu dissas i allmän krispanik.

Det politiska systemet behöver andas. Ett starkt argument för en öppen demokrati.

Fotbollsgemenskapssekteristiskt lyckorus

Har jobbat som en ivrig bäver nästanpå i näringsministerns anda under veckan. Söder, Motala, Botkyrka, Linköping och Hässelby. Guds utvalda marker.

Alla insatser har stärkts av den enorma lilla händelse som utspelades i söndags i ett blåsigt fotbollifierat skogsområde strax Söder om Uddevalla. Allsvenskt kval. Ljungskile-BP. The bortaplansmostscorer takes it all.

Tillsammans med mina största söner fick jag sitta där och glömma att jag glömt mina hanskar när Philip, Jon, Christer och de andra pojkarna bjöd upp till bolldans. Och - mot alla odds - ta sig vidare till allsvenskan för andra gången ever. Förra gången var så länge sedan som 2007.

---

Vad är då så bra med BP? Förutom att de håller till i en av Sveriges två mysigaste bygder?

---

Jo - filosofin bygger på att få fram unga, talangfulla spelare från den egna ungdomsverksamheten. Sen kommer ofta jätten Glufs-glufs i form av AIK, Djurgårn och Bajen och tar dem. Men BP kommer alltid igen.

---

Och nu får den högsta serien återigen ett ungt folkrörelselag från Stockholms förorter. Utan importerade brassar. Men en hejarklack som ännu inte nått målbrottet. Med en huliganism som inte finns och aldrig har funnits. Med en hemmaplan ett stenkast från ett ridhus och ett naturreservat.

---

Grattis, svensk fotboll!

Dagens Thatcher

I'm extraordinarily patient provided I get my own way in the end.

Starke Arvid...

..var en tyngdlyftare och brottare från Västermo i Södermanland som gjorde karriär i USA för drygt 100 år sedan. Det är också det stolta namnet på hemmaarenan för Ljungskile SK.

Ljungskile kom trea från slutet i allsvenskan och får därför kvala inför nästa säsong mot bolltrollarna från Västerort som knep tredjeplatsen i årets superetta, Brommapojkarna. För den som undrar är det fotboll vi talar om.

Första kvalmatchen spelades på Grimsta i torsdags och dominerades stort av BP. Miko Albornoz och Jocke Runnemo hade varsitt friläge som inte resulterade i nätkänning. Christer Youssef hade ett suveränt långskott som prickade kryssribban. Kribbe höll nollan som vanligt (sjunde matchen i rad) så det slutade 0-0.

På söndag är det returmöte på västkusten. Bohuslänningarna har fördel av hemmaplan, men å andra sidan behöver de rödsvarta bara göra ett mål så måste hemmalaget göra två. Vid 1-1 eller 2-2 vinner BP på fler gjorda bortamål.

Jag ska försöka ta mig till denna avgörande begivenhet tillsammans med mina två stora söner, D:s oskiljaktiga tränarkompis och ett gäng andra BP-fantaster. Nog skulle det sitta fint med en segermiddag på söndagskvällen.

Norsk finansfrossa

Det är inte bara i Sverige och Storbritannien som det politiska landskapet stuvas om i finanskrisens spår. I det välmående Norge har det högerpopulistska Fremskrittspartiet länge surfat fram på sin missnöjespolitik mot den rödgrönda regeringen. I några opinionsmätningar var man till och med största parti med en bra bit över 30 procents väljarstöd.

Men nu är det stopp. I alla fall för tillfället. I mätning efter mätning sjunker Fremskrittarna ner mot en dryg tjugoprocentsnivå. Jens Stoltenbergs arbeiderparti kan känna fastare mark under fötterna som Norges stora parti.

Och fortfarande finns det inte ett trovärdigt samlat oppositionsalternativ till a-sv-sp-regeringen. Som i Sverige, fast tvärtom.

En väldig Borg

Tidskriften Fokus har kommit med sin årliga lista över de mäktigaste i Sverige. Och se, vad händer i dessa dagar? Finansminister Anders Borg har gått förbi sin chef Fredrik och toppar listan.

Detta gör att jag osökt kommer att tänka på psalmen "Vår Gud är oss en väldig borg. För övrigt en översättning av "Ein' feste Burg ist unser Gott", skriven av arbetslinjens chefsideolog, ingen mindre än Martin Luther.

För den alltmer sekulära svenska menigheten kan det kanske passa att anpassa den lite ålderdomliga psalmtexten till en hyllning av Sveriges mäktigaste man.

1.Vår Borg är oss en väldig tröst, Han har vårt skattekista; Från Honom i båd´ tal och tröst, vårt hopp vi ej skall mista. Börsens kurser stiger ned, hackande och skevt; Borg rustar sig förvisst med utgiftstakets list: det kulor finns i ladan.

2.Vår egen kraft ej hjälpa kan, vi vore snart förödde; Men med oss står den rätte Man, vi stå, av Honom stödde. Frågar du vad namn han bär? Anders Borg det är. Han är den Fredrik utsett, prydd i öronring, sin tron för folket grundat.

3.Och vore världen än så stor och full av mörkrets dårar, dock, när ibland oss Anders bor, platt inget kan försvåra. Aktiemäklaren är ju dömd, och hans kraft är tömd. Borg med svans där bak, han styr i sakta mak: Ej ord kan honom fälla.

4.Borgs ord och löfte skall bestå; vi det i hjärtat bäre. För arbete, det ska vi få, om vi oss blott besväre. A-kassan är lagom låg , då vi söka lön och ränta, gott och tryggt : Det sköter Borg så snyggt! Perssons rike vi behålle.

Kvällens Lennon

Life is what happens to you while you´re busy making other plans.

Salta rötter

Frukosten i ett höstmysigt Kungsbacka i sköna norra Halland är just avnjuten. Kajflockarna far som rastlösa getingsvärmar över novemberhimlen.

I går kväll träffade jag hälften av mina gamla klasskompisar från skoltiden i 60- och 70-talets Kungsbacka. Första gången på 20 år. Urkul.

De flesta bor fortfarande i denna snabbväxande växtkustkommun. Men har småstadskänslan kvar. Vet vilka som bor på vilken gata, när de flyttade in, vem de var gifta med förut och i vilket fotbollslag deras barn spelar. Fascinerande - och lite mentalt omruskade för en naturaliserad stockholmare som jag.

...

Jag älskar Stockholm och det relativa storstadsliv det går att leva i denna arktiska stenoas. Men en sak som finns starkare i Kungsbacka och Halland, och som jag saknar lite grann, är förnöjsamheten över tillvaron. Glädjen över det lilla är större än besvikelsen över något annat litet. Tror att det är en viktig förklaring till att medelivslängden och hälsoläget här ligger i topp i Sverige.

...

Och så saknar jag den salta luften, förstås. Det gäller att andas lite extra nu när jag har chansen.

Maria, Anneli och Annie

Det blev trots allt ingen kvinna som tog hem valet till presidentposten over there. Hillary stupade på målsnöret och Sarah är nedsablad av en osannolik hop pösiga manstyckare, från John Cleese till Niklas Ekdahl.

I Sverige har vi i alla fall de tre emmen på partiledarposten; Mona, Maud och Maria.

Det finns dessutom ett antal andra kompetenta kvinnor i den svenska politiken. Jag tänkte lyfta fram tre kvinnor som jag är övertygad kommer att sätta sin prägel på den politiska debatten under de kommande åren.

Maria Wallhager, ägaransvarigt landstingsråd (fp) i Stockholms län.

Maria är distriktssköterska och revisor och kan kombinera kunskaper om vård och ekonomi. Hon är tydlig i sina liberala idéer samtidigt som hon är pragmatisk, lyssnande och resultatinriktad. Genom att arbeta mycket systematiskt och sakinriktat får hon människor med sig och får därmed saker att hända. I verkligheten, i Sverige.

Anneli Hulthén, blivande stark kvinna (s) I Göteborg.

Det finns nästan hundraprocentigt stöd för Anneli som ny (s)-ledare i Göteborg nu när den legendariske Göran Johansson stiger åt sidan. Anneli tillhör samma SSU-generation som de mer berömda Mona, Margot och Anna, men har haft en mer lågmäld profil. Ändå har hon både nationell, internationell och kommunal politisk erfarnhet. Och när den andre Göran (P) lämnade in nominerade faktiskt göteborgssossarna Anneli till partiledare!

Annie Johansson, färgstark riksdagsledamot (c) från småländska Värnamo.

Politikens svar på Amanda Jensen. Den blott 25-åriga Annie kryssade sig in i riksdagen vid senaste riksdagsvalet och har bl a jobbat snenhårt för integritetsförbättringar i FRA-lagen. Annie har en mognad och ett mod som vida överstiger de flesta dubbelt så gamla i branschen. Ett statsminsterämne, helt enkelt.

Vuxna människor...

...borde väl har rätt att själv välja hur de ska leva. De är troligtvis mer involverade i sitt liv än både staten och kyrkan.

Så ur denna synpunkt är det utmärkt med en könsneutral äktenskapslagstiftning. Alla vill inte leva som en kvinna och en man.

Men varför stanna vid detta? Likaväl som en vuxen människa är i stånd att välja livspartner - eller livspartners - oavsett kön, likaväl bör man väl kunna välja hur många partners man vill gifta sig med?

Vad är det som säger att tvåsamhet är så himla optimalt för varenda människa. Ja, jag vet, three is a crowd, men det finns nog människor som gillar crowds. Eller foursomes. Men dessa himska avikare vågar inte komma ut ur garderoben - inte ens ta ett litet kik. För då får de bannor. Av ung som gammal. Straight som gay. Vänster som höger.

Var tid har sina skygglappar. Nu kommer riksdagen troligtvis att försöka rösta bort en av dem. Men Gud så många vi har kvar...

Kampen mot kroppen

Helt fysiskt outcarpeted efter en timmes hård exercis i arbetsrummet. Fick en motionscykel i present (på egen begäran) och försöker köra en snabb halvtimme på den så ofta jag kan plus en himla många armhävningar och sittuppare. Lika jobbigt varje gång, lika skönt efteråt.

Per Moberg han säger ju att om man bara promenerar en timme om dan så kan man äta vad man vill. Tror han har rätt, men då gäller det ju att knata också.

Den andres tid

Det är inte så förfärligt ofta jag berörs av en ledare i en kvällstidning, men idag hände det. Helle Kleins krönika i Aftonbladet om att vi trotsar döden med våra minnen innehåller många tänkvärda funderingar.

I stort sett varje allhelgonahelg sedan min levnadsglade pappa dog 1987 har barnen, jag och andra familjemedlemmar åkt till Lidingö kyrkogård. Välförsedda med vackra ljus och lyktor har vi gjort oss vår egen plats i minneslunden.

Det strömmar folk till kyrkans marker, den glöder och tindrar av tusentals ljus, det viskas och småpratas vördnadsfullt om de våra som vilar i gravar och lundar. I den stilla kyrkobyggnaden är det fullsatt med långa köer utanför. På väg till och från kyrkan är det ett smärre bilkaos. Det känns som man ur huse.

Helle Klein skriver insiktsfullt i sin artikel: "Genom den kollektiva sorgens liturgi har vi fått ett språk för vår medmänsklighet, för delandet av varandras öde – vi är bara människor, du och jag. I ritens form gestaltas det gemensamma ansvarstagandet inför den Andres ansikte. "

Hon citerar också en gripande text av Mikael Wiehe: "Så segrar inte döden, fast åren har sin gång. Så stannar inte tiden. Den börjar bara om. För sångerna om livet som aldrig kan förstummas, ska nya röster sjunga, ska nya röster sjunga."

Ja, vi är bara människor. Men tillsammans med andra människor är vi oändligt mycket mer än de bräckliga kroppar vi bor i. Detta känner vi så väl, oavsett religiös tro, vetenskapligt förnuft eller annan existensiell övertygelse.

En dag kvar

och varför då inte begrunda de förhoppningsfulla med några citat:

"I think he can be ready, but right now I don´t believe he is. The presidency is not something that lends itself to on-the-job-training"
Joe Biden om Obama, innan Biden blev Obamas vicepresidentkandidat

"People of Berlin - people of the world - this is our moment. This is our time."
Barack Obama

"What's the difference between a pitbull and a hockey mom? Lipstick."
Sarah Palin

"Remember the words of Chairman Mao: 'It's always darkest before it's totally black.'. "
John McCain

Vita slöjor

Det är som svävande mjölk där ute.

Regn är underskattat av de flesta jag känner på dessa breddgrader. Få känner regnets livgivande krafter. Istället oroar de sig över blöta persedlar, stripiga frisyrer och våtkalla fossingar.

Vad vore vi utan de strilande, duggande, skvalpande regndropparna? Ingenting.

Men dimman. Den har säkert sin funktion för kretsloppen på jorden. Fuktar träden. Softar gräset. Smeker gruset. Men den är så himla vit. Vit, vit, vit och nästan ogenomtränglig.

Det bästa med dimman är gatlyktornas sken. De får en magisk lyster. Det är som om det göms en skir hemlighet var femtionde meter som lyktorna försöker varsla om.

En annan trevlig sak med dimman är att den påminner om Sherlock Holmes. Footsteps in the fog. Baskervilles hund. Längesedan jag läste om honom nu. Mest blivit Skörlock på holmen och Våttson i Barna Hedenhös som småttingarna älskar.

En tredje bra sak med dimman är att den faktiskt lättar. Åtminstone har den gjort det hitills i mitt liv. Det är så rasande symboliskt. "Äntligen kan vi se klart igen". Tänk om det vore så också i politiken.

Se där. Tre goda saker kröp fram med den illvita siktgrumlaren. Men den får gärna, gärna skingras innan jag ger mig ut i de sista skälvningarna av oktober.

Nya vindar i Finland

Vårt östra grannland har haft kommunval i helgen - ett val som resulterat i en hel del förändringar i de politiska styrkeförhållandena. Du kan läsa en sammanställning av valresultatet här.

Det finländska valsystemet skiljer sig från det svenska genom att man röstar i första hand på person, och om denna person inte kommer in tillfaller rösten partiet så att en annan person kan bli invald. Det finns sedan länge tre dominerande partier; Centern, som har statsministerposten, samlingspartiet (liknande moderaterna) som regerar ihop med bl a centern och socialdemokraterna som nu är i opposition. Alla dessa byts om att regera med varandra och har oftast mellan 20 och 25 procent vardera av rösterna.

De stora segrarna i valet är de populistiska partiet Sannfinländarna, med röstmagneten Timo Soini i Eso kommun nära Helsingfors. Partiet, som anklagas av de andra för att röstfiska i främlingsfientliga vatten, ökade från ca en enda procent i förra kommunvalet till 5,4 procent. Så har då Finland liksom många andra europeiska länder (t ex Danmark och Norge) fått ett växande högerpopulistiskt parti.

Bland de stora partierna gick samlingspartiet fram något och kan nu stoltsera med att vara största parti. Socialdemokraterna förlorade sin position som nummer ett och centern rasade ned till tredje plats och klarade nätt och jämnt tjugoprocentsstrecket. En besvärlig sits för centerns statsminister Matti Vanhanen som nu lett partiet i upprepade förlustval. Centern förlorade mest i sina starka fästen Lappland där man minskade från 45 till 37 procent och Uleåborg där det gick nedåt till 41 procent av rösterna.

De gröna fortsätter att öka sin styrka, inte minst i Helsingfors där man gick om socialdemokraterna och blev näst största parti med över 23 procent av rösterna. Totalt i landet gick de gröna om vänsterförbundet som fjärde största parti.

Partiet för de svenskspråkiga, svenska folkpartiet, hade det tufft och landade på en halv procents minskning till 4,7 procent. Men fortfarande har partiet mellan 50 och 90 procent i ett antal svenskspråkiga kustkommuner.

Kommuvalet har ingen direkt inverkan på regeringssammansättningen, men Vanhanen lär nu få det svettigare i samverkan med Jyrki Katainens nykaxiga samlingspartister.

Kvällens Zlatan

Svar på frågan: Vad ska du inte säga till dina lagkamrater i Ajax när du träffar dom för första gången?

"I am Zlatan, who the hell are you?"

Ljuvliga kval

Brommapojkarna, Europas största fotbollsklubb, trillade ju ut ur allsvenskan förra året efter att ha varit där första gången och nosat på hetluften. Det blev en tät historia där Trelleborg tog hem spelet trots att BP spöade djurgårdarna både i premiären och säsongsavslutningen och därmed styrde vart det allsvenska guldet till slut skulle hamna. I Götet...

I år fanns det både högt ställda förväntingar ocb många frågetecken för rödsvarta BP, nu åter i superettan. Klubbledningen låg ganska lågt och satte upp målet "top 5". Tränaren Kim Bergstrand kom med nya idéer och en 4-2-3-1-uppställning. På försäsongen vann BP över AIK från förtorten Solna for the first time ever. Men sen började problemen...

Vi som följer BP nära var inte så oroliga trots att en rad meriterade spelare med Guterstam och Poppen som klaraste namn försvunnit. Det finns ju så många bra spelare. Men så blev både den geniala speluppläggaren Imad Chhadeh och anfallsdynamon Micke Nilsson långtidsskadade. Albin Ekdahl drog till Juventus och snart drabbades även spelmotorn Philip Haglund av en svår skada.

På de sex inledande matcherna hade BP inte en enda seger. Skulle vi rasa rakt igenom till en träskigare division? Våren 2008 var en sann prövning för alla med klappande BP-hjärtan.

Så kom hösten, och senhösten, och de rödsvarta kämparna hade äntligen hittat melodin. Världens bästa fotbollsskola hade producerat nya spelfärdiga talanger i form av bröderna Albornoz. Nordfeldt började agera vägg i målet. Youssef lekte på kanten. Runnemo och Hagernäs började trycka in bollarna. Och Haglund kom tillbaka.

I går var det sista chansen. Assyriska och Häcken hade fördel och kunde hålla undan vid segrar. BP hade vilt fajtande Degerfors, påhejade av självaste Ralf Edström, som gäster på Grimsta. Och det började tufft. Plupp, plupp, så hade Assyriska och Häcken tagit ledningen i sina matcher samtidigt som BP inte hittade spelet. Urk!

Men så slog kapten Jon en av sina många fin-fina frisparkar och fram kommer Hagernäs från ingenting och tjoffar in ett ledningsmål. Hoppet tänds...Och efter paus nervar lokalkonkurrenterna Assyriska ihop i Södertälje mot härliga Ängelholm som både kvitterar och gör segermål. Hagernäs fixar 2-0 till BP av bara farten och spelkommentatorn rusar ner till sidlinjen och börjar vråla i mikrofonen att "nu är det kval".

Och så blir det. Ett nytt allsvenskt kval för BP! Troligtvis mot bohuslänska Ljungskile. Ljuva minnen från 2006 tränger sig på, när vi mötte ett annat allsvenskt västkustlag (Häcken) i kvalet och vann med 2 gånger 2-1. Nu gäller det att våga språnget!

Bidrag från alliansregeringen

Alliansregeringen brukar då och då angripa den lojala oppostionen för att vara inriktade på mera bidrag i varje läge. Men man är inte så dåliga själva. Här är några av de senaste bidragen regeringen processat fram:

• 169 miljoner kronor till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas
• 45 miljoner kronor till Boverket och Länsstyrelserna för att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv
• 45 miljoner kronor för forskning om mäns våld mot kvinnor via Brottsoffermyndigheten
• 30 miljoner till Socialstyrelsen för mera tillsyn av hälso- och sjukvården
• 10 miljoner kronor för extra tillsyn av barn- och ungdomsvården
• 52 miljoner kronor till polisorganisationen och Åklagarmyndigheten för att förstärka de operativa insatserna och för att utöka metod- och kompetensutvecklingen när det gäller prostitution
• 20 miljoner kronor för ökade viltskadeersättningar
• 600 miljoner kronor under tre år för att höja förskolepersonalens pedagogiska kompetens
• 2,7 miljarder under tre år för att förbättra för personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning
• 1,8 miljarder extra under tre år för mera yrkesutbildning

Detta är bara ett axplock av alliansregeringens nya utgifter som tillkännagivits under september och oktober. Utgifter som betalas av oss alla skattebetalare.

Många angelägna områden, onekligen. Det finns också ett antal skattesänkningar, jodå. Men man kan inte med bästa vilja i världen spåra någon febril verksamhet för att hålla igen de statliga utgifterna i regeringens egen beskrivning av verksamheten.

Bidrag till folkbildningen

Om två år kan han vara Sveriges finansminister. Och han förekommer flitigt i egenhändigt utlagda videosnuttar på YouTube.

Lyssna på Thomas Östros pedagogiska framställning om vår klimat- och energipolitik.

Kvällens Tage

Något som jag uppskattar hos småbarn är att de inte går runt och visar fotografier på sina föräldrar.

Lyssna på Louise

Jag vet inte om du brukar lyssna på knattetimmen i P4 på måndagar. Det kanske man inte ägnar sig åt om man inte är småbarnsförälder.

Om du inte har gjort det, är det ett tillfälle att upptäcka den kloka, kunniga och rättframma Louise Hallin - barnmorska, sjuksköterska och psykoterapeut. Hon grundade dessutom Sveriges första privata mödravårdscentral Munkbrons MVC 1985.

Louise säger sanningar som inte ett dugg anpassar sig till de rådande trenderna i samhället. Hon utgår helt från barnet och barnets behov.

Föräldrar som vill ha metoder för att barnen snabbt ska sova för sig själva får veta att nu är det faktiskt barnen som behöver trygghet, inte föräldrarna maximalt med egen tid. Hon betonar mammans betydelse under barnets första tid här i livet. Mamman ska gärna amma barnet i flera år! Hon uppmanar stressade småbarnföräldrar att släppa på prestigen och söka hjälp från släkt och vänner.

Detta passar ju förstås inte in i ett 2000-talsinstitutionaliserat genusmedvetet samhälle. Men Louises röst får ännu fortsätta höras i både radio och TV.

Dagens Marilyn

Det är inte sant att jag inte hade någonting på, jag hade radion på.

Svenska pärlor

Trots att en mild oktobersnuva lyckats kapsla in innersidan av pallet så att jag kände mig som E.T. ser ut, lyckades jag kravla mig upp på mörka fredagsmorgon för att fullgöra dagens pensum. Tur det.

Morgonresan gick till Sveriges mitt, Östersund, där jag haft nöjet att tillbringa många projektdagar. Bara den korta resan från flygplatsen på Frösön var värd all möda. Luften var så klar att man kunde ta på syremolekylerna, träden hade hejdlös färgkonsert och anblicken av den stolta innerstaden som klättrar upp från Storsjöns strand är helt enkelt magnifik.

Jämtarna är så vänliga och okrångliga och samtidigt så stolta och genuina. Dialekten smeker trumhinnorna som kinesiskt siden. Och själen taggar ner bara efter en kvart i denna pittoreska residensstad.

På eftermiddagen tillbaka i städernas stad, och till den vackraste byggnaden i världen. Stockholms Stadshus, Ragnar Östbergs mästerverk. Det var en kollega från mitt politiska liv som blivit borgarråd efter förra valet och firades för att hon blivit lika gammal som jag med mottagning i Prinsens galleri.

Jag har ju jobbat i Stadshuset i två omgångar, sammanlagt sju härliga år. Fyra av dem som folkvald i Rådssalen med makten över stockholmarnas surt förvärvade skattepengar.

Vilken känsla att åter gå upp för trappan till de hundrades valv, förbi kopparboken, och träda in i galleriet där Prins Eugens målningar på väggen fortfarande matchar vad man ser när man tittar ut genom fönstren över Riddarfjärden.

Stå i hyllningskön och småprata med två tidigare finansborgarråd och ett nuvarande. Knapra på en tårtbit. Insupa den småmagiska Stadshusatmosfären. Sämre kan man ha det en snuvig höstfredag.

Stockholms Stadshus och Östersund - två ljuvliga svenska pärlor.

Euron nästan tio kronor

Den svenska kronan faller och det rejält. Euron är nu bara några ören ifrån att spränga tiokronorsgränsen. Den amerikanska dollarn som i våras dök under sex kronor svingar nu snart sig upp på sju och femtio.

Detta trots att den stolta svenska statsbudgeten går med stora överskott, statsskulden mödosamt pressats ned och vår riksbank agerar tuffa räntehökar. Är det inte konstigt hur himla sårbar en liten valuta kan vara?

Men vi slår ju i alla fall vakt om den svenska kronans självständighet. Ett viktigt historiskt arv...eller?

Kronan är faktiskt inte svensk till ursprunget. Danmark (och därmed även bl a Island ) och Sverige bestämde redan 1873 att ersätta sina gamla valutor med en gemensam valuta: kronan. Innan dess hade Sverige riksdaler. Under 1875 anslöt sig även Norge till den skandinaviska myntunionen.

Så vår svenska krona är en frukt av en tidig valutaunion -en liten föregångare till EMU kan man säga. Under 1900-talets första decennier erodade dock detta valutasamarbete och de skandinaviska kronorna skildes åt. Och idag får vi blågulingar betala över 113 svenska kronor för 100 norska sådana och över 130 svenska för 100 danska.

Men vi har ju i alla fall en självständig svensk valutapolitik...eller?

Är det inte så att Sverige rakt upp och ner nu får ansluta sig till vad euroländerna förhandlat fram den 12 oktober? Det är ju tur att det finns några som talar svenska i eurolandet Finland - då kanske vi kan påverka lite, lite grann.

Dagens William Clinton

Det vi vill ska bestå, det måste vi förändra.

Tired vs Tensed

Vaknade mitt i oktobernatten av en efterhängsen hackhosta som inte ville ge sig. Efter att ha snurrat runt i bingen massor av varv som en rastlös chihuahua lufsade jag upp och slog på CNN. Obama och McCain var i full gång i sista TV-debatten inför presidentvalet.

Kandidaterna gav väldigt olika intryck. Obama var cool, orubblig, sävlig och gav ett lite trött intryck - "har vi inte diskuterat detta hundra gånger förut..."? Men har han ett mäkta sött smile och en behaglig, djup röst.

McCain var på krigsstigen - het, ivrig, spänd och nästan lite stirrig, full av attacker på Obamas politik och person. När Obama talade grinade McCain som om han höll på att svälja en stor citron utan att det skulle märkas.

Båda verkar bottna i opinionsläget. Ledaren Obamas strategi var att sitta still i båten, inte reta upp någon, inte hetsa upp sig, inte göra misstag. Han talade till och med väl om Sarah Palin.

McCain som ligger efter ville förändra scenen, slå in kilar i Obamas trovärdighet, visa sig full av energi. Och tog helt avstånd från partipolaren George W Bush.

Sakpolitiskt är det ingen klar favorit för en mittenorienterad svensk. McCain verkar tydligare när det gäller frihandel och friskolor. Obama mer hemtam i miljö- och sjukvårdsfrågor.

Nu tycks vägen ligga öppen för Barack Obama. Han och demokraterna gynnas dessutom av den finansiella krisen. Det som kan ge en turnaround för John McCain kan vara en stor utrikespolitisk kris eller, gud förbjude, the Bubba vote.

Vems pengar?

Att vara företagare och att vara anställd är att ha helt olika referenser till arbetsmarknaden. Anställningstrygghet och arbetstidsregler är exempelvis två begrepp som inte känns särskilt relevanta för en småföretagare. En annan stor skillnad är att man faktiskt ser hur stora belopp som varje månad rullas in till skatteverket.

Som anställd får man nettolönen på kontot och sedan är det inte så mycket mer med det. Bruttolönen är mest ett akademiskt begrepp, har man hög bruttolön kan man sola sig i glansen på lönebeskedet, men man ser aldrig röken av stålarna.

När vi nu har en alliansregering som ska sätta individen i centrum, premiera ökat ansvarstagande och skapa medvetande om skattefrågorna, vore det inte idé att ändra på just denna skillnad?

Varför inte låta alla löntagare få in hela lönen, inklusive sociala avgifter, på sitt konto? Och sedan, precis som en småföretagare gör, betala in statens beskärda del senast den 12:e i kommande månad?

Onödigt krångel, tycker du kanske. Visst, det kan ju vara lite krångligt att ta hand om sina egna pengar. Det är ju så mycket enklare med att ha en förmyndare som tar hand om saken...

Jag är övertygad om att en sådan förändring skulle skapa en helt ny medvetenhet om de för många ganska abstrakta skattefrågorna, och inte minst bidra till en debatt om vems pengar lönen egentligen är.

Vågar du, Anders Borg?

Ett hål i bubblan

Regeringen bjuder in oppostionen att komma med förslag med anledning av den finansiella krisen. Se där, nu tittar de ut...

Ut ur Rosenbadsbubblan

Det är förvisso inte busenkelt att bilda en allians av fyra politiska partier. Det är sannerligen inte heller något teparty att regera ett land. Men vill man göra detta, så får man ta sig an också det svåra som inte är så lockande. Som inte står i plan A men kan vara rätt ändå.

Hela världen påverkas av en finansiell kris. Banker går under eller förstatligas. Massor av människor förlorar sina jobb. Vissa valutor skakar som tunna aspar i en kraftig höststorm i Bohuslän.

Sverige står denna gång relativt väl rustat, men är inte immunt mot finanssmittan. Riksbanken har deltagit i samordnade aktioner med andra centralbanker för att ingjuta hopp och stabilitet hos marknadsaktörerna. Men vad gör vår regering?

Ja, en sak de inte gör att är vilja föra seriösa samtal med den politiska oppostionen om krisen. Trots att oppositionsledaren föreslagit detta avvisar statsminstern dessa propåer med motiveringen att "samtalen kan utnyttjas för politiska syften". Hu, så hemskt...

Ett argument för att inte samtala med oppostionen har varit att s och mp just nu proklamerat ett långsiktigt samarbete och att det därför inte är trovärdigt att samma partier skulle vilja föra samtal med alliansregeringen. Men hallå! Innebär då alliansbildandet att man aldrig vill föra samtal med de andra partierna för att man bildat en allians? Eller är det bara borgerliga som får alliera sig?

Vi är nog många som röstat på alliansen som ifrågasätter agerandet i centrala frågor. Det räcker inte att stå i Aktuellt och säga att "Det är inte min uppgift att vara nervös". Det räcker inte att hålla ihop koalitionspartierna. Det är inte så himla smart att dissa samarbetspropåer från en opposition som månad efter månad utklassar regeringspartierna i opinionsmätningarna.

Kom ut ur Rosenbadsbubblan, statminister och övriga statsråd.

En till Hasse

Den stoltaste furan i Flen en
historia har med syrenen
när syrenen har fått
av tallen en kott
får hon konstiga känslor i grenen

Kvällens Hasse

Att skiljas är adjö en smula.

Varken Island eller Norge

Ingen europeisk nation kan helt komma undan svallvågorna av den internationella finansiella krisen. Men länderna har mycket olika förutsättningar att hantera problemen. Se bara på Norden.

Under de senaste åren har de isländska bankerna svept fram som vikingar i flera länder. Men nu stundar sanningens minut. Galopperande inflation och snabbt fallande valuta i kombination med stort budgetunderskott och utlandsskuld gör det extra svårt att hantera banker på ruinens brant.

I Norge har man massor av oljepenger. Sjuksköterskor som åker till Norge och jobbar tjänar grovt jämfört med vad svenska vårdgivare kan erbjuda. Pizzorna är svindyra för en svensk. Och den politiska debatten handlar mycket om hur snabbt man ska sätta sprätt på oljefonden. Fremskrittspartiet, som vill slösa snabbast, drar ifrån i opnionsmätningarna.

Sverige har varken Islands krisekonomi eller Norges oljerikedomar. Men sedan början av 90-talet har svenska finansminstrar från Wibble till Borg satt sunda statsfinanser i högsätet. Med brett parlamentariskt stöd. Och när den nya rödgröna s-mp-alliansen proklamerades igår var just omsorg om statens ekonomi (överskottsmål och utgiftstak) viktiga skäl för att hålla pigga Ohly utanför gemenskapen.

Kan det vara så fint att ordning och reda lönar sig?

Kvällens Sartre

Framsteg är de missnöjdas verk.

Småföretagarvardag

Mjuka digitala reggaetoner blåste bort den korta nattsömnen redan 04.00 i går morse. Så dags känner man verkligen att hösten tagit totalkommando - mörkt som i en fondspekulants hjärta.

Några timmar senare var jag framme i Lund, redo för en heldags turnerande i Skåne som visade sig från sin allra brittsommarsoligaste sida. So much för höstkommando.

Dagen bjöd på intervjuer med sju kunniga och dedicerade personer om så skilda frågor som valutasäkring, kvalitetsuppföljning, biljettautomater, ej närvarande chefer och nya dyra läkemedel. Allt detta ska kokas ner i begripliga analyser. Härligt!

En riktigt leveranstät vecka är det i övrigt. Mina kollegor hade två avrapporteringar i går, jag ska nu till Huddinge och presentera en avstämning och i morgon eftermiddag är det dags för nästa. Det gäller att inte klippa tånaglarna i onödan.

Räknar med att hinna hem till Kastanjegården i tid för middag idag i alla fall. Och läsa lite sagor. Om jag får tippa blir det nog Nalle Puh och "Alla våra sinnen". Jag brukar utnämnas till Puh av småttingarna, undrar varför, jag äter ju inte honing...

Elevlyft i Haninge

Från 29 % till över 95 % godkända elever. Det är den remarkabla förbättringen för tredjeklassarna i Klockarbergsskolan i Haninge på det nationella provet i matematik. Den skola som brukade vara den sämsta i Haninge kommun har rusat upp i toppen.

Det är Dagens Samhälle som beskriver de förbättrade resultaten i skolorna i Haninge. Skolans tidigare rektor säger att "Vi hade för låga förväntningar på eleverna".

Gemensamma kunskapsmål för alla och tidiga kunskapstester sägs vara några av nycklarna till förbättringarna i Haninges skolor. Samt att inspirera till en mer spännande undervisning.

Hmmm...är detta nu något exempel på alliansens fyrkantiga skolpolitik? Knappast. Förändringarna inleddes under socialdemokratiskt styre i kommunen.

"Köper man bilden att det är naturligt att barn i Haninge har sämre resultat än barn i Danderyd lägger man ansvaret på barnen och inte på skolan", säger Robert Noord (s) som nu är oppositionsråd.

Ett positivt exempel för fler skolor och kommuner att studera!

Dagens Churchill

Jag älskar att lära, men hatar att bli undervisad.

BP dansar och ler

Vissa dagar är det mer ljuvligt än andra att vara ett rödsvart fotbollsfan. Nå, jag vet att det finns de som tröttnat på fotboll som "den största svenska religionen", men en kväll som denna känns alla gudars glorior lysa över Västerort.

Bara att få åka iväg till Grimsta med alla tre sönerna denna ljumregniga septemberkväll är en upplevelse i sig. Att sen få se våra unga Brommapojkar samspela, rålöpa, småleka, chanshugga och vrålnäta gör inte saken sämre.

Det började nästan på en gång när lillbrosan Albornoz, Miiko, trixfintar sig igenom Jönköpings mittförsvar, passar till sig själv och smeker in bollen med en yttersida. Sen blir det lite gnöligt ställningskrig på den slipperhala planen i resten av första halvlek, med enstaka blixtattacker från Europas största fotbollsklubb.

Men sen. I andra. Åååhh.

Joakim Runnemo får bollen i den absoluta närheten av straffområdet och rusar ifrån ett helt koppel smålänningar som inte kommer på något bättre än att riva ner honom. Extremt rättvis straffspark. Varpå kapten Jon Persson stensäkert placerar in 2-0.

Sen kommer matchens osannolika delikatess. Runnemo på ystert spelhumör skjuter en perfekt projektil från halva planen som nästan nuddar regnmolnens nederkant innan den flyger över en förvånad målvakt och landar snyggare än en vig örn i målet.

Detta tänder matchkvällens andra artist Miiko Albornoz ytterligare. Efter intensiv belägring av Jönköpings straffområde flipprar bollen ut till Miiko som påpassligt nickar in det fjärde målet. Drygt 10 minuter senare är det dags igen. Snabb räd på högerkanten, listigt skott med lömsk retur och Miiko kan lägga in 5-0 i en målbur så oskyddad att RFSU skulle blekna.

Storseger för ungdomens lag. Häng på kvalplats till allsvenskan. Vi er röde, vi er svarte...

Tre år i en vägkorsning

Idag tuffar flyttlasset iväg från vårt kontor på Birger Jarlsgatan 55 till de nya fina lokalerna på Kungsgatan 56. Jag vet att man ska blicka framåt, och nostalgi kan man få i övermått, men visst kommer jag att sakna en hel del i vår nuvarande omgivning. En osannolik korsning mellan fyra gator i fem riktningar; förutom Birger Jarlsgatan även Regeringsgatan, Tegnérgatan och Runebergsgatan.

Strax utanför dörren har vi bysten av Karl Staaff som från sin minimalistiska park stint blickar ut över Birger Jarlsgatans eviga bilflöde. Staaff var en tidig liberal som satte allmän och lika rösträtt för kvinnor och män högst på dagordningen. Efter flera valframgångar blev han statsminister 1911, men tvingades avgå 1914 efter bondetåget och Gustav V:s kraftiga angrepp på honom. Tyvärr avled han 1915 och fick inte uppleva det genombrott för demokratin som kom några år senare, och som han själv banat vägen för.

Tvärs över femvägskorsningen finns den stadsgulliga Eriksbergsparken där förälskade par brukar sitta och begrunda sina känslor tillsammans och där ivriga bilister knökar sina fordon längs de ringlande smågatorna i fåfängt hopp om att hitta en ledig p-plats.

På andra sidan Birger Jarlsgatan ligger Lunchboden vars sallader med läcker Tvärnöskinka givit massor av energi till återkommande rapportförfattande. Och ett stenkast därifrån Food, en restaurang jag bara besökt en enstaka gång, men som givit mersmak så det stänker.

Tre roliga år med Capire vid lilla parken. Och idag börjar den nya tiden.

Helgens Sokrates

Den man som känner matlust, denna man är inte dödssjuk.

Kommentar: Ursäkta det bristande genusperspektivet i citatet, men jag tror det är gångbart för båda könen :)

Ostförföriska vegetabilier

Så här inför helgen är det väl inte fel med ett mattips? Begåvad med två köttvägrande döttrar har jag alltmer utforskat grönfodrets nyttiga stigar. Här är ett av resultaten - eller två.

Tag en fin squash. Dela den långsides samt kortsides så att det blir sex rediga bitar. Murra upp innerytan med en kniv eller dylikt. Spill lite extra virgin på. Klicka över lite Tapenade och smeta varsamt ut det på var och en av bitarna. Täck med lagom tjock chevre.

Tag sedan ett par fina röda paprikor. Dela dem långsides så att de bli som förvuxna ärtskidor. Lägg i en blandning av tärnad fetaost, finskuren soltorkad tomat i olja och förvirrade purjoskärvor.

Placera detta på olivoljebädd i ugnsfasta formar och låt dem gräddas i ca 200 en stund.
Njut dem till en även i övrigt vällagad måltid.

Dagens Kirkegaard

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Var finns ägaransvaret?

Hur kunde det hända? Frågan gäller i detta fall de amerikanska finansjättarnas kollaps. Många ställer frågan, och gott om trovärdiga förklaringar är det ont om.

En av de mer bastanta analyserna jag nyligen hört är kombinationen av brist på ägaransvar hos finansbolagen och den skakiga ägarstrukturen. I många av företagen har de ledande anställda ett dominerande ägarinflytande. Andra finansiellt stora ägare agerar som passiva kapitalplacerare.

Samtidigt har dessa bolagsledningar uppfunnit bonussystem som ger ledande befattningshavare (de själva) guldregn när det går uppåt men riskfritt när det går nedåt.

Alltså ännu ett bevis på att en sund marknadsekonomi behöver både radikalt ökad transparens och kraftigt ökat ägarengagemang.

Dagens Tage

Utan tvivel är man inte klok.

Poor Goordon

15 months of hard Labour. Det är vad den brittiske premiärministern och labourledaren Gordon Brown redan har bakom sig vid Labours partikonferens i Manchester. Hårt ansatt för sin bleka ledarstil, med förödmjukande förluster i fyllnadsval och rekordlåga opinionssiffror pekade media ut att Brown på kongressen skulle behöva hålla sitt livs tal.

Och vad gjorde han? Försökte kombinera en lightamerikansk framtoning med traditionalistiska politiska tongångar. Som en Michelle Obama fick hans fru Sarah komma in och introducera honom - och sedan påstod Gordon att han vill hålla sin familj utanför politiken.

Han travesterade både Barack Obama; "This job is not about me- It's about you" och Sarah Palin "I didn't come to London because I wanted to join the establishment, but because I wanted to - and want to - change it". Samtidigt postionerade han sig till vänster om Blairismen med angrepp på marknadens "reckless speculation". Vissa kommentatorer på vänsterkanten konstaterade nöjt att han framträtt som "Red Gordon".

Det är förvisso inte lätt att efterträda en av europeisk politiks största politiska ledare genom tiderna, Tony Blair. Tony är den ende labourledaren som vunnit tre parlamentsval i rad, regerat tio år, förändrat labourpartiet i grunden och förenat Thatchers frihets- och marknadsreformer med en solid välfärdspolitik.

I bästa fall kan Gordon hoppas på att göra en John Major, att rida på den position företrädaren skapat och vinna en nådeperiod. Men mer troligt är att den mittenprofilerade Toryledaren David Cameron snart är britternas nye premiärminister.

Foggy Foggy Dew

När jag för en stund sedan travade ned till brevlådan för att hämta Dagens Pravda fick jag verkligen en mild höstattack. Dimman beslöjar Hässelbys trådgårdar så inträngande att det skulle göra en herde på Dartmoor vit av avund. Och daggen är så intensiv och saftig att den på tre sekunder söker sig genom skosulorna och belönar en småsömnig morgonvandrare med ett otempererat fotbad.

Detta får tankarna att virvla iväg till sjuttiotalets engelskalektioner i Nya Elementars gymnasium. En av de alster vi kom i kontakt med i våra bemödanden att förstå de anglosaxiska lätena var The Foggy, Foggy Dew. Den finns i flera versioner, och en av dem går så här:

When I was a bachelor, I liv'd all alone
I worked at the weaver's trade
And the only, only thing that I did that was wrong
Was to woo a fair young maid.
I wooed her in the wintertime
Part of the summer, too
And the only, only thing that I did that was wrong
Was to keep her from the foggy, foggy dew.

One night she knelt close by my side
When I was fast asleep.
She threw her arms around my neck
And she began to weep.
She wept, she cried, she tore her hair
Ah, me! What could I do?
So all night long I held her in my arms
Just to keep her from the foggy foggy dew.

Again I am a bachelor,
I live with my son
We work at the weaver's trade.
And every sing time I look into his eyes
He reminds me of that fair young maid.
He reminds me of the wintertime
Part of the summer, too,
And the many, many times that I held her in my arms
Just to keep her from the foggy, foggy, dew.

Gosh, it´s beautiful!

Lär om finanskrisen

Vill du förstå finanskrisen i USA? Tankesmedjan Fores ordnar tillsammans med affärsvärlden ett samtal med kvalificerade experter:

• Martin Andersson, advisor Bank of England Financial Stability Board, rådgivare åt flera centralbanker och företag samt tidigare chef avdelningen för finansiell stabilitet på Riksbanken.
• Urban Karlström, statssekreterare för finansmarknadsfrågor på finansdepartementet.
• Hans Tson Söderström, adjungerad professor i konjunkturanalys och makroekonomisk politik vid Handelshögskolan i Stockholm.
• Anders Billing, redaktionschef Affärsvärlden

Samtalet äger rum nu på onsdag 24 september kl 17-19 i Fores lokaler på Bellmansgatan i Stockholm. Men anmälan måste ske pronto - idag! Se mer på Fores hemsida.

Flyttbestyr

Bloggandet har fått vila några höstdagar. En del av den sköna helgen roade jag mig med att rota i alla gamla papper på Capires kontor på Birger Jarlsgatan.

Vi ska nämligen flytta kontoret till månadsskiftet. Tillsammans med ett annat konsultföretag, HCM, har vi hittat en ny bra lokal med lysande läge. Kungsgatan 56 blir vår nya adress i Stockholm, snett emot café Vetekatten och inte långt från där folkbildningsjätten Studieförbundet Vuxenskolan huserar.

Men innan flytt - städning, rensning, skärpning. Gud vad man samlar på sig allsköns dokument i detta datoriserade tidevarv. Sjutton kassar blev utrensningsresultatet igår. Och ändå är det mycket kvar. Det är ju lätt att sätta sig och börja läsa i gamla fina projektmappar...

Alla danskar över mitten?

Våre dejlige nabor tvärs över sundet har haft en borgerlig minoritetsregering ett bra tag, där Anders Fogh-Rasmussen från det liberala landsbygdspartiet Venstre styr tillsammans med Det Konservative Folkeparti och med passivt stöd av det populistiska Dansk Folkeparti i Folketinget.

Trots stora framgångar för Socialistisk Folkeparti i valet 2007 och Ny Alliances intrång i tinget har regeringen bestått. Men nu börjar nya brisar fläkta i dansk politik.

Pia Kjærsgaard från Dansk Folkeparti som inte fått komma in i regeringen verkar nu tröttna och öppnar för ett samarbete med socialdemokraterna. "Jag vill inte avvisa någon parlamentarisk möjlighet" säger Kjærsgaard.

Samtidigt visar den senaste opinonsmätningen från Catinet att det ledande borgerliga partiet Venstre börjar tappa mark och för första gången på länge får finna sig att vara nummer två efter socialdemokraterna.

Men även Venstre kan finna nya vägar. I den traditionella rödare huvudstaden Köpenhamn har socialdemokraterna under ledning av den färgstarka exminsitern Ritt Bjerregaard övergivit sina kaxiga vänsterkamrater och inlett ett samarbete med de borgerliga som bl a innefattar sänkt kommunalskatt.

Det är en påtaglig dynamik i dansk politik -på gott och ont.

Snackbrist

Det ordas för sparsamt. I alla fall inom vården.

En artikel i Dagens Medicin tar upp en analys som landstinget i Östergötland gjort. Det visar sig att en tredjedel av alla anmälningar enligt Lex Maria mellan 2003 och 2006 orsakats av "brist på kommunikation". Det vill säga att framför allt läkarna inte talat tillräckligt med varann om patienterna och deras problem.

För dig som inte är inne i sjukvårdsvärlden så innebär Lex Maria att personal inom vården enligt lag är skyldiga att anmäla om en patient drabbats eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.

Regeringen har liknande problem, i alla fall enligt utbildningsministern, som tidigare menat att en orsak till de låga opinionssiffrorna är "för lite snack och för mycket verkstad".

Finns det månne fler viktiga funktioner i samhället som hämmas av verbal sparlåga?
Kanske dags att införa retorik som ett kärnämne i skolan...

En förtrollad stad

No matter årstid. No matter natt eller dag. I vrålande sol, smäktande moln eller fläktande regn. Stockholm har en magisk närvaro som lugnar min oroliga själ.

Som idag. En vanlig dag på konsultjobbet. Kreativa möten. Krävande, leveranssugna kunder. Kaotiska konfunderade kollegor. Det kunde blivit huvudvärk. Men nej. Tvärtom.

På väg till första mötet; en lugn promenad från fortfarande lummiga Kungsträdgården, förbi Grand Hotels continentala atmosfär, blickande ut över strömmens gråblå guppande, lite uppför på bron till Skeppsholmen och undrande om det finns ett stadstroll som ska hoppa fram.

Tillbaka mot kontoret. Den lilla spårvägsparken med en byst av Karl Staaf bestämt blickande upp mot Eriksbergsplan. Trots septemberrysningarna köar kontorsfolket ut på gatan från de fräschaste lunchhaken.

Eftermiddagsträff på Söder. Jag går av vid Medborgarplatsen för att få strosa Götgatan ner, le åt Gröne Jägaren och Broder Tuck där maltintaget redan startat och ser Globen som ett kaxigt evenemangsägg pocka på uppmärksamhet.

Allt detta är skapat av människor. Som trott på vad dom gjort. Och gjort vad dom trott på. Som kunnat kombinera hög puls och skön harmoni. Som förstått essensen av staden.

Stockholm - you made my day.

...och norska spenderbyxor

Det socialistiska vänsterpartiet som regerar Norge ihop med Arbeiderpartiet (s) och det norska senterpartiet har inte bara miljöministerposten, utan även en annan ansvarsfull ministerpost - finansministern. Och när den norska finansministern Kristin Halvorsen uttalar sig om statsbudgeten är det andra tongångar än de vi brukar höra här öster om kölen.

- Jag gillar att använda pengar, jag, inte bara under valår. Så jag använder så mycket pengar jag kan utan att bidra till att höja räntorna, säger den norska finansminsitern.

Frågan är om en så oförblommerad högutgiftspolitik går hem ens i det stenrika broderlandet.

Norsk oljeångest...

Det är inte bara i USA "drilling" är en brännande fråga. Nu är miljöministern i blåsväder när det gäller ny oljeborrning - i Norge.

StatoilHydro har nu fått tillstånd att borra efter olja 46 kilometer från Finnmarkskusten. Och den norska miljörörelsen är inte nådig mot motmiljøvernminister Erik Solheim från Socialistisk Venstre (SV).

- "Nå får Solheim vise hvorfor vi har en miljøvernminister. Vi krever at han stopper dette" säger Frederic Hauge från Bellona som står i spetsen för protesterna tillsammans med Natur och Ungdom och Norges naturvernforbund.

Det är inte så enkelt att vara en av världens rikaste nationer med en oljeekonomi i botten när man samtidigt vill vara grön och ekologisk...

Fria och villiga

Finns det något mer uppfriskande än människor som ger järnet för en god sak?

Idag trillade ett spännande dokument in i min mailbox; en sammanställning av lärdomar från samverkan mellan frivilliga organisationer och myndigheter för att stödja nyanlända invandrare. Det hela hade blivit verklighet genom en utbildningssatsning av Sveriges Kristina Råd. Många kyrkliga och andra religiösa samfund gör stora insatser, liksom invandrarföreningar, Röda korset, Rädda barnen och andra.

Med tanke på hur häpnadsväckande mycket som görs ideellt är det lite träligt att det får så liten uppmärksamhet. I början av årtusendet motsvarande exempelvis det ideella arbetet mer än 300.000 jobb i Sverige! Och mer än varannan svensk är engagerade i frivilligt arbete.

På något sätt berör detta hela grunden för mänskligheten - människor som har sitt fria val över vad de ska göra med sitt liv, och är villiga att ägna en del av detta åt att stödja och hjälpa andra.

Vad var då lärdomarna? Många och kloka, och en som jag speciellt gillar: att ha en genuin öppenhet för nya lösningar. Något som vi alla behöver träna på.

Befria politiken från partismen

En god spinoff av den intensiva debatten om FRA-lagen är ökat fokus på ansvar och agerande från enskilda riksdagsledamöters sida. I dagens DN finns en läsvärd artikel som spinner vidare på detta tema, "Partipiskan biter sämre på personvald".

Att flera riksdagsledmöter i skilda frågor hänvisar till sitt personliga mandat och till lojaliteten mot de väljare som kryssat dem är ett ganska nytt och växande fenomen. I grunden tror jag att detta är mycket positivt - inte minst om vi vill ge det demokratiska systemet en nystart.

Av media och annan offentlig debatt får man lätt intrycket att representativ demokrati och partivälde skulle vara synonyma begrepp. Om man inte låter partiets hållning vara starkare än den egna övertygelsen stämplas man som regeringsoduglig. Många hävdar att tydliga politiska partier eller block som ställs mot varandra är enda sättet för att mödosamt angivna röster ska ha ett värde och att nationen ska vara styrbar.

Men egentligen handlar demokrati om ett system för att fatta beslut om frågor som enskilda individer inte kan eller orkar lösa på egen hand. Det finns inget som säger att besluten blir bättre för att de processats genom partiprogram och kongresser. Däremot behöver det finnas ett ansvar hos alla folkvalda att fatta beslut som är bra för medborgarna och landet.

Vi behöver hitta nya vägar för att vitalisera demokratin och bryta loss den från partismens grepp. Ett sätt att göra detta kan vara att skapa nya arenor för samhällsengagemang och idédebatt. Gå gärna in på Fores webbplats och ta en titt.

No change to believe in?

Det är ofrånkomligt för en notorisk politiknörd som jag att fångas en smula av kampanjandet over there. Inte minst nu när styrkorna slutligen formerats och både Obama-Biden och McCain -Palin vill framställa sig som the real underdogs.

"Change" har ju (så originellt) blivit något slags övermantra för hela valrörelsen, inte minst sedan Obama månad efter månad försökt pumpa på med "Change we can believe in". Men hur mycket Change är det egentligen? Ganska tunt, enligt mitt tycke.

I en ny reklamfilm "Real Change" försöker Barack Obama förklara vad han menar. Och vad är då denna stora förändring? Hejda bankernas och oljebolagens "rip-off". "Fix healtchcare". Skattesänkningar för medelklassen. Och ska Obama få amerikanerna att komma tillsammans... Mycket väsen för lite ull, sa käringen när hon klippte grisen.

Inte för att McCain och hans "Country First"-kampanj har heller har en tydlig förändringsagenda. Mer oljeborrning på nya ställen - politiskt sett "more of the same".

Mer än på många år tycks istället kandidaternas personer ställas i centrum - vilket inte behöver vara fel om det är kopplat till ett ledarskap för att verkligen uträtta något. Men här är det den ärrade vietnamveteranen sida vid sida med den friska ishavsfläkten Palin från smalltownamerika som ska jämföras med den förste afroamerikanske slutspelskandidaten som för säkerhets skull går i armkrok med en lite äldre vit Biden. Båda lägren anstränger sig för att samtidigt smeka kärnväljarna och försiktigt dansa på mittplan.

Jag får sådan saknad efter en Clinton som utmanade det egna partietablissemanget med "New Democrats", en Blair som vände upp och ner på brittiska labourpartiet och sedan lyckades vinna tre gånger om med en målmedveten reformpolitik, en Thatcher som dessförrinnan lyft britterna ur deras nedåtgående välståndsspiral eller varför inte en Fälldin som utmanade hela den rådande myrdalska sociala ingenjörskonsten och visade att det finns en politisk mångfald även i Sverige.

Sådana politiska ledare växer inte på trän. Och amerikanerna ser ut att få vänta ett tag till på en ny.

Bills råd till Barack

Den som vill följa turerna inför det stundande valet i staterna kan med fördel besöka sajten http://www.realclearpolitics.com/.

Igår hade de en intressant länk till en artikel av John F. Harris i Politico kallad Bill Clinton's advice to Barack Obama. Barack gästade Bill på hans kontor på Manhattan, och i artikeln listades ett antal av de råd som den tvåfaldigt folkvalde expresidenten skulle kunna tänkas ge till den förhoppningsfulle.

Harris tror att Bill skulle ge råd som:

• Låt valet handla om väljarna, inte om dig
• Klargör vad du verkligen vill åstadkomma (det var ju Bill som myntade "end welfare as we know it")
• Bemöt angreppen på dig med ett leende
• Lyft fram de stora frågorna - fastna inte i detaljer
• För en seriös dialog med dina meningsmotståndare - som Bill gjorde med vapenlobbyn i New Hampshire

Kloka tankar - oavsett om Bill verkligen sa detta till Barack eller inte.

Gratin smarroise

Jag skulle knappast ha den omfångsrika kroppshydda jag systematiskt byggt upp utan ett brinnande engagemang för riktigt god mat. Och som den lede frestaren tänkte jag dela med mig med några av mina käraste kreationer. Men kom ihåg - du har själv ett personligt ansvar för vad du stoppar i dig. Tycker du receptet är för ohälsosamt så knapra i dig några ekologiska morötter.

Alltnog; här kommer förstlingen i denna serie - en smarrig gratäng. Här är vad du behöver:

• Ett gäng fina potatisar, varför inte King Edward
• En grönskimrande hyfsat stor purjolök
• Några deciliter vispgrädde
• Lite prima margarin
• Fyra-fem bitiga vitlökar
• En stor bit smakrik ost, gärna Västerbotten eller Brännvinsost
• Färskt örtsalt
• Grovmalen svartpeppar

Skala potatisen. Smöra in en ungsfast form med margarinet. Hacka purjolöken i bitar av ungefär samma storlek som bitarna i en hundragrams chokladkaka. Pressa vitlöksklyftorna i en för ändamålet avsedd press. Riv osten med den grövsta sidan av ditt favoritrivjärn.

Riv en tredjedel av potatisen med den grövsta sidan av samma rivjärn och lägg dem i den smörade formen. Sprid ett tunt lager örtsalt och svartpeppar efter behag. Lägg på hälften av den hackade purjon. Klicka över hälften av vitlöken. Gör om samma procedur en gång till med potatis, örtsalt, svartpeppar, purjo och pressad vitlök. Riv sedan den sista tredjedelen potatis och lägg över det hela. Du ska nu fortfarande ha en liten bit upp till kanten på formen, annars är formen för liten.

Häll vispgrädden över formen så att den saftar in sig och bildar en grund liten vit sjö i botten. Kör därefter en sista vända med örtsalt och svartpeppar på de nu gräddblanka potatisbitarna. Strö över din rivna ost så att den precis täcker den underliggande potatisen.

Sedan är det bara att köra in i ugnen på kanske knappt tvåhundra grader och, beroende på ugn, låta det hela baka ihop sig i minst en halvtimma. Det blir lite kortare tid än annars när potatisen är riven. Kolla av så att osten inte blir för bränd - den ska helst vara gyllengul med lätt solbrända skiftningar.

Avnjut det hela med en god sallad och en bit grillad fisk, squash eller hängmörad biff.

Begynnelsen

Sjutton trettionio och indiansommaren smeker Hässelby som en ömsint katta. Jag ska göra ett försök att delge en del av det ömsom kreativa, stundals pingpongartade och vid vissa tillfällen smålogiska kaos som rör sig innanför mitt bastanta pannben.

Adorable daughther M har sovit på min axel och energiska storbrorsan (åt henne fast han bara är fyra) L har vaknat ur en för hans del ganska sällsynt eftermiddagsslummer.

Vad är min idé med denna blogg? Att pröva. Att våga språnget. Att själv försöka förstå varför jag gör vad jag gör och resonerar som jag resonerar. Att sluta skriva i att-satser. Att se om det går att skapa en blogg som kan kombinera en personlig utgångspunkt med de försök till samhällsanalytiska tankar jag alltid ramlar in på.

Kort sagt - blir det bra blir det en spännvid mellan vitlöksdoftande hemlagad potatsgratäng och synpunkter på varför Sarah Palin vann presidentvalet utan att ens kandidera. Blir det inte lika bra så tröttnar jag nog - men då har jag i alla fall prövat. Vågat. Tagit Kirkegaard på orden.

Detta var ingen programförklaring. Ingen ingress. Detta var vad jag hade att skriva just nu.

Jag har dock ett, ja kanske inte dilemma, men en motsägelsefull inställning till bloggandet. Å ena sidan så gillar jag att skriva.Och det är som Sveriges iblandekonomi. Ibland går det, ibland går det inte alls. Å andra sidan vill jag inte bli för mycket läst. Weird? Yes, that´s me...

Så nu skriver jag till den enda läsare jag hittills har - den stora sexbarnspappan - kul att du läser!