Å ena sidan har man engagerat Hans Bergström som häromsistens skrev en artikel om vikten av att tillåta vinstdrivande företag i välfärdssektorn - för att det förbättrar välfärden för de som behöver den. "Att förbjuda vinst i företag är detsamma som att slå ihjäl dem", citerar Bergström professor Richard B Saltman och fortsätter "Konsumentmakt och etableringsrätt är två sidor av samma sak. Utan etableringsrätt, rätten att erbjuda alternativ, finns inte friheten att välja."
Å andra sidan har Göran Rosenberg ett återkommande utrymme på samma sidor i den oberoende liberala nyhetsdraken, men med föga liberala budskap. I onsdags var han åter på krigsstigen mot mångfald och alternativ inom hälso- och sjukvården.
Rosenberg är skicklig på att exploatera en utbredd oro för att människor som gör ett bra jobb tjänar pengar på detta. Artikeln innehåller dessutom ett antal teoretiska resonemang som har lite med den faktiska verkligheten att göra.
När de gäller köerna i vården menar Rosenberg att "köerna kan bara avskaffas om tillgången på vård styrs av efterfrågan, men i ett offentligt och solidariskt finansierat vårdsystem är det inte efterfrågan som styr utan behovet." Var finns bevisen för detta? Sverige har onekligen ett offentligt finansierat vårdsystem och det finns problem med köer. Men det finns också otal exempel på köer som kraftigt har kortats, genom att ge andra incitament till landsting, sjukhus och läkare än förut.
Helt enkelt: Det gamla planstyrda systemet innebar att man fick mer pengar till sjukhuset eller kliniken ju längre köer man kunde visa upp. De lösningar som nu utvecklas betyder att sjukhusen och klinikerna istället belönas för om de faktiskt lyckas utföra de operationer och andra behandlingar som människor behöver, utan långa väntetider och med hög kvalitet. Detta fungerar!
I dessa förkortningar av plågsamt långa väntetider i onödigt långa vårdköer spelar kompetenta, vinstdrivande vårdföretag en viktig roll.
Rosenberg målar upp en verklighet där alternativen antingen är att tillgången på vård helt ska styras av läkare (medicinska bedömningar) och politiker (prioriteringar) eller av "enskilda plånböcker". Att det finns behov av en ökad patientmakt som inte styrs av hur rik man är, och att det faktiskt är möjligt att låta patienterna få denna makt, låtsas Rosenberg inte om.
Dessutom hävdar Rosenberg att vårdkostnaderna inte kommer att sänkas när vinstdrivande företag engageras, "snarare tvärtom". Men de studier som gjorts på effekterna av att upphandla och konkurrenspröva vård och andra välfärdstjänster (jag har själv studerat ett stort antal) visar att kostnaderna sänks med i storleksordningen 10 % första gången verksamheten prövas i konkurrens.
Det byggs upp en hel del ineffektivitet i de stora offentliga systemen, och de offentliga aktörerna mår bara bra av konkurrens och alternativ.
Sedan kan det ju vara så att den andel av samhällets resurser som går till vård och omsorg skulle öka om patienter och andra personer som behöver omsorg får mer att säga till om. Men det är knappast de vinstdrivande företagens fel.
Jag tror vi behöver betydligt mer av god, personlig vård av hög kvalitet utan lång väntan än andra prylar som den ökade ekonomiska tillväxten kan förse oss med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar