måndag 31 augusti 2009

Bära stat

I en tid när överhetsskeptiska piratpartister och miljöagitatörer skördar stora framgångar hos Sveriges ungdom, väljer vår statsminister en helt annan strategi.

Nationalstaten ska inte bara omhuldas, skyddas och skötas. Den ska nu tydligt bäras fram. Av Reinfeldt, Borg, Schlingmann och alla de andra. Och detta på ett sätt som vi inte sett sedan Erlanders dagar.

Högt över Stockholms siluetter kommer vi att få se Rosenbad, Riksrevisionen och Socialstyrelsen gunga fram på moderata starka armar. I söder kommer Boverket att börja stiga mot skyn. Och på vandringsleder och stigar runt om i landet kan vi betrakta hur flitliga moderater kånkar på delar av Naturvårdsverket, Sveaskog och Skogsstyrelsen.

Hoppas att det finns andra i alliansen som har lite tid för medborgarna medan moderaterna bär omkring på staten...

Mera Norden!

Den reflekterande Peter Wolodarski har en alldeles utmärkt kolumn i söndagens DN med rubriken "Varför struntar vi i norden"?

Han konstaterar att kunskapen om vad som händer i våra grannländer Norge, Finland och Danmark är mycket låg. Varför har inga medier rapporterat om t ex Morten Messerschmidt i Dansk Folkeparti och hans märkliga framgångssaga? Varför skrivs och sägs det nästan ingenting om partifinansieringsskandalen i Finland?

Wolodarski konstaterar att kunskapen om Sverige är långt högre i grannländerna än vice versa - till del för att de har journalister på plats som kan rapportera. Detta saknar Sverige till stor del.

Svenska medier brister här i ansvar, alltifrån dagspressen till public service. Hoppas Wolodarski kan börja med att göra intryck på redaktionsledningen på Dagens Nyheter...



måndag 24 augusti 2009

Lite Thatcher på morgonkvisten

"It pays to know the enemy - not least because at some time you may have the opportunity to turn him into a friend. "

Med rätt att inte fördöma

Är det nå´n som kan föreställa sig att en svensk regering skulle begära att Israels regerings skulle fördöma en artikel i en israelisk tidning?

lördag 22 augusti 2009

Rosenbergs självpåtagna skygglappar

Dagens Nyheters "opinionssidor" med diverse kända kolumnister är verkligen ett forum för vitt skilda verklighetsuppfattningar.

Å ena sidan har man engagerat Hans Bergström som häromsistens skrev en artikel om vikten av att tillåta vinstdrivande företag i välfärdssektorn - för att det förbättrar välfärden för de som behöver den. "Att förbjuda vinst i företag är detsamma som att slå ihjäl dem", citerar Bergström professor Richard B Saltman och fortsätter "Konsumentmakt och etableringsrätt är två sidor av samma sak. Utan etableringsrätt, rätten att erbjuda alternativ, finns inte friheten att välja."

Å andra sidan har Göran Rosenberg ett återkommande utrymme på samma sidor i den oberoende liberala nyhetsdraken, men med föga liberala budskap. I onsdags var han åter på krigsstigen mot mångfald och alternativ inom hälso- och sjukvården.

Rosenberg är skicklig på att exploatera en utbredd oro för att människor som gör ett bra jobb tjänar pengar på detta. Artikeln innehåller dessutom ett antal teoretiska resonemang som har lite med den faktiska verkligheten att göra.

När de gäller köerna i vården menar Rosenberg att "köerna kan bara avskaffas om tillgången på vård styrs av efterfrågan, men i ett offentligt och solidariskt finansierat vårdsystem är det inte efterfrågan som styr utan behovet." Var finns bevisen för detta? Sverige har onekligen ett offentligt finansierat vårdsystem och det finns problem med köer. Men det finns också otal exempel på köer som kraftigt har kortats, genom att ge andra incitament till landsting, sjukhus och läkare än förut.

Helt enkelt: Det gamla planstyrda systemet innebar att man fick mer pengar till sjukhuset eller kliniken ju längre köer man kunde visa upp. De lösningar som nu utvecklas betyder att sjukhusen och klinikerna istället belönas för om de faktiskt lyckas utföra de operationer och andra behandlingar som människor behöver, utan långa väntetider och med hög kvalitet. Detta fungerar!

I dessa förkortningar av plågsamt långa väntetider i onödigt långa vårdköer spelar kompetenta, vinstdrivande vårdföretag en viktig roll.

Rosenberg målar upp en verklighet där alternativen antingen är att tillgången på vård helt ska styras av läkare (medicinska bedömningar) och politiker (prioriteringar) eller av "enskilda plånböcker". Att det finns behov av en ökad patientmakt som inte styrs av hur rik man är, och att det faktiskt är möjligt att låta patienterna få denna makt, låtsas Rosenberg inte om.

Dessutom hävdar Rosenberg att vårdkostnaderna inte kommer att sänkas när vinstdrivande företag engageras, "snarare tvärtom". Men de studier som gjorts på effekterna av att upphandla och konkurrenspröva vård och andra välfärdstjänster (jag har själv studerat ett stort antal) visar att kostnaderna sänks med i storleksordningen 10 % första gången verksamheten prövas i konkurrens.

Det byggs upp en hel del ineffektivitet i de stora offentliga systemen, och de offentliga aktörerna mår bara bra av konkurrens och alternativ.

Sedan kan det ju vara så att den andel av samhällets resurser som går till vård och omsorg skulle öka om patienter och andra personer som behöver omsorg får mer att säga till om. Men det är knappast de vinstdrivande företagens fel.

Jag tror vi behöver betydligt mer av god, personlig vård av hög kvalitet utan lång väntan än andra prylar som den ökade ekonomiska tillväxten kan förse oss med.

fredag 21 augusti 2009

Finns det lite stolhet kvar

Nä nu kände jag bara att det är svårt dags för Pugh. Från Ett steg till.
Dom säger att för varenda natt som går blir världen sämre.
Och då säger jag, att de é väl bra för då kan vi göra´n bättre.
Varenda land som inte man har skådat har man skövlat
då säger jag att de é inte bra för det känns som sot i ögat

Å om vi alla tar i, i, i. Om vi alla tar i, i, i.
Om vi alla tar… Och om det finns lite stolthet kvar, finns det också hopp om bättring
Sluta tjata, lägg av å gnata, å gör nåt sjyst istället.

Det pratas vitt och brett om ditt och datt i tal och visor
Vi har smutsat ner, vi har bara fel, det är bara skam och nesor
Och det är nog sant, och det är nog bra, att vi snackar om problemen.
Men dom är till för att lösas, vart går det hän, om vi sitter still på stenen.
Låt oss alla ta i, i, i. ja låt oss alla ta i, i, i. Låt oss alla ta… Och om det finns lite stolthet kvar, finns det också hopp om bättring
Sluta tjata, lägg av å gnata, va positiv istället!

lördag 15 augusti 2009

Är klyftor höjden av ondska?

En kort ordvits om den förre statsministern Erlander säger mycket om den svenska mentaliteten. Socialdemokraten Erlander skulle ha fått frågan. " Varför äter du så små clementiner, när det finns stora apelsiner?" Hans svar: "Vi socialdemokrater vill ju minska klyftorna..."

Visst finns det problem med klyftor, men är klyftor det värsta som finns?

Tittar vi på världsfattigdomen, så handlar FN:s milleniemål om att halvera den absoluta fattigdomen, dvs de personer som lever på under en amerikansk dollar om dagen. Enligt världsbanken har antalet absolut fattiga minskat med ca en halv miljard sedan början av 1980-talet.

Men många debattörer, t ex inom det svenska biståndsorganet SIDA, föredrar att tala om relativ fattigdom. Det vill säga att fokusera på att skillnaderna mellan rika och fattiga har ökat, både inom och mellan länder.

Samma sak gäller inom Sverige. Rädda Barnen ger varje år ut rapporter om barnfattigdomen i Sverige. Den senaste rapporten, för 2008, visar att fattigdomssiffran är den lägsta sedan mätningarna började. Men denna glädjande utveckling vill man inte uppmärksamma. Istället oroar man sig för att klyftorna mellan fattiga och rika barnfamiljer ökar.

Så håller det på, på område efter område. Klyftor och inkomstskillnader är i skottgluggen. Att allt fler får det ekonomiskt bättre låtsas man inte om.

Men säg mig; om tio personer tjänar 15.000 i månaden under ett år, och tio år senare tjänar åtta av dem 25.000 i månaden och två av dem 75.000 i månaden, är det då en bra eller dålig utveckling? Alla har fått det klart bättre ekonomiskt, men klyftorna har samtidigt ökat dramatiskt.

Antiklyftdebatten bortser dessutom från drivkraften att kunna få det bättre ekonomiskt genom att göra extra insatser, anstränga sig ytterligare, helt enkelt jobba lite mer. Och att detta ofta bidrar till att även andra får det bättre. Det blir fler jobb när småföretag växer och behöver anställa fler. Samtidigt blir onekligen företagsägarna rikare.

Tyvärr lär nog klyftperspektivet vara förhärskande ett långt tag framöver. Wigforss ord från 1928 ekar över Sverige: "Fattigdomen fördrages med jämnmod, blott den delas av alla".

Dagens Kirkegaard

Valet i sig är avgörande för personlighetens innehåll. Genom valet fördjupas hon, och när hon inte väljer, förtvinar hon.

Blågrön röra i Norge

Oppositionens ledning över den rödgröna regeringen ökar stadigt. I en mätning i fredags tappar arbeiderpartiet 3,7 %. Blir detta verklighet skulle Stortinget få 91 representanter från oppositionspartierna Fremskrittspartiet(Frp), Höyre, Venstre och Kristelig Folkeparti. De nuvarande tre regeringspartierna skulle stanna på 78 mandat.

Klang och jubel bland den borgerliga oppositionen då? Icke. Man är gravt oeniga. Frp har större uppslutning än de andra tre borgerliga partierna tillsammans. I det nordligaste fylket Finnmark är man nu större än det socialdemokratiska arbeiderpartiet.

Höyreledaren Erna Solberg går till upprepade attacker mot det högerpopulistiska Frp och dess ledare Siv Jensen. Det liberala Venstres ledare Lars Sponheim avvisar kategoriskt regeringssamarbete med Frp eller en Frp-regering. Detta håller dock Höyre öppet för.

Höyre vill få fram en ny ansökan till EU. Frp passar i denna fråga. Kristelig Folkeparti håller generellt en låg profil i dessa frågor.

Det kan bli en riktig röra i Norge om opinionsläget håller i sig...

onsdag 12 augusti 2009

Dagens komme

"Jag har ett lik i garderoben. Jag var nämligen medlem i folkpartiets ungdomsförbund en gång i tiden. Det tycker jag är mycket svårare att försvara än att jag kallar mig kommunist."

Lars Ohly 2003

Merkel har störst förtroende

Inför det stundande valet till förbundsdagen i Tyskland ligger förbundskansler Angela Merkel bra till hos väljarna. I nuläget föredrar över 60 % av väljarna henne som förbundskansler, jämfört med den socialdemokratiske konkurrenten Frank W Steinmeier som lyckas samla ca 25 % av sympatierna.

Förra förbundsdagsvalet, år 2005, slutade med ett parlamentariskt dödläge. Såväl Merkels CDU/CSU som socialdemokratiska SPD uppnådde ca 35 % av rösterna. Eftersom det inte fanns borgerlig majoritet, och vänsteralternativet Die Linke var paria för SPD, återstod till slut bara alternativet med en "stor koalition". En inte helt unik lösning i tysk politik.

Merkel blev förbundskansler i koalitionsregeringen, och verkar ha spelat sina kort väl. Socialdemokraterna har haft det kämpigare, nu senaste med ministrar som använder regeringsbilar för semesterresor, och har tappat över 10 % jämfört med senaste valet.

De som fångat upp de missnöjda sossarna är liberala FDP och De gröna, som båda ser ut att öka med 4-5 %. CDU/CSU är dock kvar och stampar på drygt 35 %, trots Merkels popularitet.

Med dagens opinionssiffror skulle en borgerlig CDU-FDP-regering kunna bildas. Men det behövs bara någon procents svängning för att samma läge ska uppstå som efter förra valet.

Frågan är om (s) orkar med en period till i Merkels skugga? Kanske svaret istället blir en "Jamaica-koalition" med CDU, FDP och de gröna? I så fall första gången.

onsdag 5 augusti 2009

Lägsta skattetrycket sedan 1975

Fredrik Reinfeldt uttalar tvivel om målet att skattetrycket i Sverige ska vara 45 procent (som andel av BNP) när han fyller 45 år kommer att nås. För 2008 var nivån 47,2 procent och i år siktar regeringen på 46,6 procent.

Dessa siffror är relativt låga om man ser till utvecklingen i Sverige de senaste 35 åren, men riktigt höga i ett internationellt perspektiv.

Skattetrycket i Sverige steg rekordsnabbt under de första decennierna efter andra världskriget. Under 1950-talet steg siffran från drygt 20 till knappt 30 procent, under 1960-talet ökade det till ca 40 procent och på 1970-talet var ökningstakten ännu snabbare och nådde ca 50 procent år 1976.

De borgerliga regeringar som styrde 1976-1982 lyckades hejda denna ökningstakt, men oljekriser och lågkonjunkturer satte stopp för försök att pressa ned skattetrycket som förblev oförändrat under denna sexårsperiod.

Under 1980-talets socialdemokratiska styre klättrade skatterna uppåt igen och nådde som mest nära 56 procent av BNP år 1990. Efter blocköverskridande skatteöverenskommelse och ny borgerlig regering var nivån nere under 50 procent igen år 1995.

Sedan följde nya (s)-regeringar med krisbekämpning och annat och efter en topp på nära 52 procent kunde Reinfeldt & C:o ta vid med ett skattetryck på 49 procent 2006.

Sverige har nu lämnat förstaplatsen i skattetrycksligan till Danmark, men har fortfarande i storleksordningen över 10 procent högre skatter än jämförbara länder som Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Länder som erbjuder befolkningen omfattande välfärdssystem och en generellt god ekonomisk nivå.

Bill is Back

Så har då Bill Clinton åter trätt in på den internationella storpolitiska scenen. Efter några timmar i Nordkorea lyckades han få med sig de fängslade amerikanska journalisterna Euna Lee och Laura Ling tillbaka till USA.

Journalister och kommentatorer i USA verkar rejält tagna på sängen och vet inte hur de ska kommentera denna framgångsrika blixtaktion. Maureen Dowd i Washington Post spekulerar i en krönika med rubriken "Let the big dog run" om att motiven för Kim Jong Il att låta Bill Clinton få denna framgång var att ge ett tjuvnyp åt Hillary, efter hennes angrepp på den nordkoreanska diktaturregimen.

Bills fritagningsaktion kom samtidigt som utrikesminister Hillary påbörjade en 11 dagars resa i Afrika - en händelse som nu kommer helt i skymundan av makens torpeddiplomati.

Frågan är hur USA bäst kan använda Bill framöver. Än har han mycket kvar att ge.