tisdag 30 september 2008

BP dansar och ler

Vissa dagar är det mer ljuvligt än andra att vara ett rödsvart fotbollsfan. Nå, jag vet att det finns de som tröttnat på fotboll som "den största svenska religionen", men en kväll som denna känns alla gudars glorior lysa över Västerort.

Bara att få åka iväg till Grimsta med alla tre sönerna denna ljumregniga septemberkväll är en upplevelse i sig. Att sen få se våra unga Brommapojkar samspela, rålöpa, småleka, chanshugga och vrålnäta gör inte saken sämre.

Det började nästan på en gång när lillbrosan Albornoz, Miiko, trixfintar sig igenom Jönköpings mittförsvar, passar till sig själv och smeker in bollen med en yttersida. Sen blir det lite gnöligt ställningskrig på den slipperhala planen i resten av första halvlek, med enstaka blixtattacker från Europas största fotbollsklubb.

Men sen. I andra. Åååhh.

Joakim Runnemo får bollen i den absoluta närheten av straffområdet och rusar ifrån ett helt koppel smålänningar som inte kommer på något bättre än att riva ner honom. Extremt rättvis straffspark. Varpå kapten Jon Persson stensäkert placerar in 2-0.

Sen kommer matchens osannolika delikatess. Runnemo på ystert spelhumör skjuter en perfekt projektil från halva planen som nästan nuddar regnmolnens nederkant innan den flyger över en förvånad målvakt och landar snyggare än en vig örn i målet.

Detta tänder matchkvällens andra artist Miiko Albornoz ytterligare. Efter intensiv belägring av Jönköpings straffområde flipprar bollen ut till Miiko som påpassligt nickar in det fjärde målet. Drygt 10 minuter senare är det dags igen. Snabb räd på högerkanten, listigt skott med lömsk retur och Miiko kan lägga in 5-0 i en målbur så oskyddad att RFSU skulle blekna.

Storseger för ungdomens lag. Häng på kvalplats till allsvenskan. Vi er röde, vi er svarte...

måndag 29 september 2008

Tre år i en vägkorsning

Idag tuffar flyttlasset iväg från vårt kontor på Birger Jarlsgatan 55 till de nya fina lokalerna på Kungsgatan 56. Jag vet att man ska blicka framåt, och nostalgi kan man få i övermått, men visst kommer jag att sakna en hel del i vår nuvarande omgivning. En osannolik korsning mellan fyra gator i fem riktningar; förutom Birger Jarlsgatan även Regeringsgatan, Tegnérgatan och Runebergsgatan.

Strax utanför dörren har vi bysten av Karl Staaff som från sin minimalistiska park stint blickar ut över Birger Jarlsgatans eviga bilflöde. Staaff var en tidig liberal som satte allmän och lika rösträtt för kvinnor och män högst på dagordningen. Efter flera valframgångar blev han statsminister 1911, men tvingades avgå 1914 efter bondetåget och Gustav V:s kraftiga angrepp på honom. Tyvärr avled han 1915 och fick inte uppleva det genombrott för demokratin som kom några år senare, och som han själv banat vägen för.

Tvärs över femvägskorsningen finns den stadsgulliga Eriksbergsparken där förälskade par brukar sitta och begrunda sina känslor tillsammans och där ivriga bilister knökar sina fordon längs de ringlande smågatorna i fåfängt hopp om att hitta en ledig p-plats.

På andra sidan Birger Jarlsgatan ligger Lunchboden vars sallader med läcker Tvärnöskinka givit massor av energi till återkommande rapportförfattande. Och ett stenkast därifrån Food, en restaurang jag bara besökt en enstaka gång, men som givit mersmak så det stänker.

Tre roliga år med Capire vid lilla parken. Och idag börjar den nya tiden.

fredag 26 september 2008

Helgens Sokrates

Den man som känner matlust, denna man är inte dödssjuk.

Kommentar: Ursäkta det bristande genusperspektivet i citatet, men jag tror det är gångbart för båda könen :)

torsdag 25 september 2008

Ostförföriska vegetabilier

Så här inför helgen är det väl inte fel med ett mattips? Begåvad med två köttvägrande döttrar har jag alltmer utforskat grönfodrets nyttiga stigar. Här är ett av resultaten - eller två.

Tag en fin squash. Dela den långsides samt kortsides så att det blir sex rediga bitar. Murra upp innerytan med en kniv eller dylikt. Spill lite extra virgin på. Klicka över lite Tapenade och smeta varsamt ut det på var och en av bitarna. Täck med lagom tjock chevre.

Tag sedan ett par fina röda paprikor. Dela dem långsides så att de bli som förvuxna ärtskidor. Lägg i en blandning av tärnad fetaost, finskuren soltorkad tomat i olja och förvirrade purjoskärvor.

Placera detta på olivoljebädd i ugnsfasta formar och låt dem gräddas i ca 200 en stund.
Njut dem till en även i övrigt vällagad måltid.

Dagens Kirkegaard

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Var finns ägaransvaret?

Hur kunde det hända? Frågan gäller i detta fall de amerikanska finansjättarnas kollaps. Många ställer frågan, och gott om trovärdiga förklaringar är det ont om.

En av de mer bastanta analyserna jag nyligen hört är kombinationen av brist på ägaransvar hos finansbolagen och den skakiga ägarstrukturen. I många av företagen har de ledande anställda ett dominerande ägarinflytande. Andra finansiellt stora ägare agerar som passiva kapitalplacerare.

Samtidigt har dessa bolagsledningar uppfunnit bonussystem som ger ledande befattningshavare (de själva) guldregn när det går uppåt men riskfritt när det går nedåt.

Alltså ännu ett bevis på att en sund marknadsekonomi behöver både radikalt ökad transparens och kraftigt ökat ägarengagemang.

onsdag 24 september 2008

Dagens Tage

Utan tvivel är man inte klok.

Poor Goordon

15 months of hard Labour. Det är vad den brittiske premiärministern och labourledaren Gordon Brown redan har bakom sig vid Labours partikonferens i Manchester. Hårt ansatt för sin bleka ledarstil, med förödmjukande förluster i fyllnadsval och rekordlåga opinionssiffror pekade media ut att Brown på kongressen skulle behöva hålla sitt livs tal.

Och vad gjorde han? Försökte kombinera en lightamerikansk framtoning med traditionalistiska politiska tongångar. Som en Michelle Obama fick hans fru Sarah komma in och introducera honom - och sedan påstod Gordon att han vill hålla sin familj utanför politiken.

Han travesterade både Barack Obama; "This job is not about me- It's about you" och Sarah Palin "I didn't come to London because I wanted to join the establishment, but because I wanted to - and want to - change it". Samtidigt postionerade han sig till vänster om Blairismen med angrepp på marknadens "reckless speculation". Vissa kommentatorer på vänsterkanten konstaterade nöjt att han framträtt som "Red Gordon".

Det är förvisso inte lätt att efterträda en av europeisk politiks största politiska ledare genom tiderna, Tony Blair. Tony är den ende labourledaren som vunnit tre parlamentsval i rad, regerat tio år, förändrat labourpartiet i grunden och förenat Thatchers frihets- och marknadsreformer med en solid välfärdspolitik.

I bästa fall kan Gordon hoppas på att göra en John Major, att rida på den position företrädaren skapat och vinna en nådeperiod. Men mer troligt är att den mittenprofilerade Toryledaren David Cameron snart är britternas nye premiärminister.

tisdag 23 september 2008

Foggy Foggy Dew

När jag för en stund sedan travade ned till brevlådan för att hämta Dagens Pravda fick jag verkligen en mild höstattack. Dimman beslöjar Hässelbys trådgårdar så inträngande att det skulle göra en herde på Dartmoor vit av avund. Och daggen är så intensiv och saftig att den på tre sekunder söker sig genom skosulorna och belönar en småsömnig morgonvandrare med ett otempererat fotbad.

Detta får tankarna att virvla iväg till sjuttiotalets engelskalektioner i Nya Elementars gymnasium. En av de alster vi kom i kontakt med i våra bemödanden att förstå de anglosaxiska lätena var The Foggy, Foggy Dew. Den finns i flera versioner, och en av dem går så här:

When I was a bachelor, I liv'd all alone
I worked at the weaver's trade
And the only, only thing that I did that was wrong
Was to woo a fair young maid.
I wooed her in the wintertime
Part of the summer, too
And the only, only thing that I did that was wrong
Was to keep her from the foggy, foggy dew.

One night she knelt close by my side
When I was fast asleep.
She threw her arms around my neck
And she began to weep.
She wept, she cried, she tore her hair
Ah, me! What could I do?
So all night long I held her in my arms
Just to keep her from the foggy foggy dew.

Again I am a bachelor,
I live with my son
We work at the weaver's trade.
And every sing time I look into his eyes
He reminds me of that fair young maid.
He reminds me of the wintertime
Part of the summer, too,
And the many, many times that I held her in my arms
Just to keep her from the foggy, foggy, dew.

Gosh, it´s beautiful!

måndag 22 september 2008

Lär om finanskrisen

Vill du förstå finanskrisen i USA? Tankesmedjan Fores ordnar tillsammans med affärsvärlden ett samtal med kvalificerade experter:
  • Martin Andersson, advisor Bank of England Financial Stability Board, rådgivare åt flera centralbanker och företag samt tidigare chef avdelningen för finansiell stabilitet på Riksbanken.
  • Urban Karlström, statssekreterare för finansmarknadsfrågor på finansdepartementet.
  • Hans Tson Söderström, adjungerad professor i konjunkturanalys och makroekonomisk politik vid Handelshögskolan i Stockholm.
  • Anders Billing, redaktionschef Affärsvärlden

Samtalet äger rum nu på onsdag 24 september kl 17-19 i Fores lokaler på Bellmansgatan i Stockholm. Men anmälan måste ske pronto - idag! Se mer på Fores hemsida.

Flyttbestyr

Bloggandet har fått vila några höstdagar. En del av den sköna helgen roade jag mig med att rota i alla gamla papper på Capires kontor på Birger Jarlsgatan.

Vi ska nämligen flytta kontoret till månadsskiftet. Tillsammans med ett annat konsultföretag, HCM, har vi hittat en ny bra lokal med lysande läge. Kungsgatan 56 blir vår nya adress i Stockholm, snett emot café Vetekatten och inte långt från där folkbildningsjätten Studieförbundet Vuxenskolan huserar.

Men innan flytt - städning, rensning, skärpning. Gud vad man samlar på sig allsköns dokument i detta datoriserade tidevarv. Sjutton kassar blev utrensningsresultatet igår. Och ändå är det mycket kvar. Det är ju lätt att sätta sig och börja läsa i gamla fina projektmappar...

torsdag 18 september 2008

Alla danskar över mitten?

Våre dejlige nabor tvärs över sundet har haft en borgerlig minoritetsregering ett bra tag, där Anders Fogh-Rasmussen från det liberala landsbygdspartiet Venstre styr tillsammans med Det Konservative Folkeparti och med passivt stöd av det populistiska Dansk Folkeparti i Folketinget.

Trots stora framgångar för Socialistisk Folkeparti i valet 2007 och Ny Alliances intrång i tinget har regeringen bestått. Men nu börjar nya brisar fläkta i dansk politik.

Pia Kjærsgaard från Dansk Folkeparti som inte fått komma in i regeringen verkar nu tröttna och öppnar för ett samarbete med socialdemokraterna. "Jag vill inte avvisa någon parlamentarisk möjlighet" säger Kjærsgaard.

Samtidigt visar den senaste opinonsmätningen från Catinet att det ledande borgerliga partiet Venstre börjar tappa mark och för första gången på länge får finna sig att vara nummer två efter socialdemokraterna.

Men även Venstre kan finna nya vägar. I den traditionella rödare huvudstaden Köpenhamn har socialdemokraterna under ledning av den färgstarka exminsitern Ritt Bjerregaard övergivit sina kaxiga vänsterkamrater och inlett ett samarbete med de borgerliga som bl a innefattar sänkt kommunalskatt.

Det är en påtaglig dynamik i dansk politik -på gott och ont.

Snackbrist

Det ordas för sparsamt. I alla fall inom vården.

En artikel i Dagens Medicin tar upp en analys som landstinget i Östergötland gjort. Det visar sig att en tredjedel av alla anmälningar enligt Lex Maria mellan 2003 och 2006 orsakats av "brist på kommunikation". Det vill säga att framför allt läkarna inte talat tillräckligt med varann om patienterna och deras problem.

För dig som inte är inne i sjukvårdsvärlden så innebär Lex Maria att personal inom vården enligt lag är skyldiga att anmäla om en patient drabbats eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.

Regeringen har liknande problem, i alla fall enligt utbildningsministern, som tidigare menat att en orsak till de låga opinionssiffrorna är "för lite snack och för mycket verkstad".

Finns det månne fler viktiga funktioner i samhället som hämmas av verbal sparlåga?
Kanske dags att införa retorik som ett kärnämne i skolan...

tisdag 16 september 2008

En förtrollad stad

No matter årstid. No matter natt eller dag. I vrålande sol, smäktande moln eller fläktande regn. Stockholm har en magisk närvaro som lugnar min oroliga själ.

Som idag. En vanlig dag på konsultjobbet. Kreativa möten. Krävande, leveranssugna kunder. Kaotiska konfunderade kollegor. Det kunde blivit huvudvärk. Men nej. Tvärtom.

På väg till första mötet; en lugn promenad från fortfarande lummiga Kungsträdgården, förbi Grand Hotels continentala atmosfär, blickande ut över strömmens gråblå guppande, lite uppför på bron till Skeppsholmen och undrande om det finns ett stadstroll som ska hoppa fram.

Tillbaka mot kontoret. Den lilla spårvägsparken med en byst av Karl Staaf bestämt blickande upp mot Eriksbergsplan. Trots septemberrysningarna köar kontorsfolket ut på gatan från de fräschaste lunchhaken.

Eftermiddagsträff på Söder. Jag går av vid Medborgarplatsen för att få strosa Götgatan ner, le åt Gröne Jägaren och Broder Tuck där maltintaget redan startat och ser Globen som ett kaxigt evenemangsägg pocka på uppmärksamhet.

Allt detta är skapat av människor. Som trott på vad dom gjort. Och gjort vad dom trott på. Som kunnat kombinera hög puls och skön harmoni. Som förstått essensen av staden.

Stockholm - you made my day.

...och norska spenderbyxor

Det socialistiska vänsterpartiet som regerar Norge ihop med Arbeiderpartiet (s) och det norska senterpartiet har inte bara miljöministerposten, utan även en annan ansvarsfull ministerpost - finansministern. Och när den norska finansministern Kristin Halvorsen uttalar sig om statsbudgeten är det andra tongångar än de vi brukar höra här öster om kölen.

- Jag gillar att använda pengar, jag, inte bara under valår. Så jag använder så mycket pengar jag kan utan att bidra till att höja räntorna, säger den norska finansminsitern.

Frågan är om en så oförblommerad högutgiftspolitik går hem ens i det stenrika broderlandet.

Norsk oljeångest...

Det är inte bara i USA "drilling" är en brännande fråga. Nu är miljöministern i blåsväder när det gäller ny oljeborrning - i Norge.

StatoilHydro har nu fått tillstånd att borra efter olja 46 kilometer från Finnmarkskusten. Och den norska miljörörelsen är inte nådig mot motmiljøvernminister Erik Solheim från Socialistisk Venstre (SV).

- "Nå får Solheim vise hvorfor vi har en miljøvernminister. Vi krever at han stopper dette" säger Frederic Hauge från Bellona som står i spetsen för protesterna tillsammans med Natur och Ungdom och Norges naturvernforbund.

Det är inte så enkelt att vara en av världens rikaste nationer med en oljeekonomi i botten när man samtidigt vill vara grön och ekologisk...

måndag 15 september 2008

Fria och villiga

Finns det något mer uppfriskande än människor som ger järnet för en god sak?

Idag trillade ett spännande dokument in i min mailbox; en sammanställning av lärdomar från samverkan mellan frivilliga organisationer och myndigheter för att stödja nyanlända invandrare. Det hela hade blivit verklighet genom en utbildningssatsning av Sveriges Kristina Råd. Många kyrkliga och andra religiösa samfund gör stora insatser, liksom invandrarföreningar, Röda korset, Rädda barnen och andra.

Med tanke på hur häpnadsväckande mycket som görs ideellt är det lite träligt att det får så liten uppmärksamhet. I början av årtusendet motsvarande exempelvis det ideella arbetet mer än 300.000 jobb i Sverige! Och mer än varannan svensk är engagerade i frivilligt arbete.

På något sätt berör detta hela grunden för mänskligheten - människor som har sitt fria val över vad de ska göra med sitt liv, och är villiga att ägna en del av detta åt att stödja och hjälpa andra.

Vad var då lärdomarna? Många och kloka, och en som jag speciellt gillar: att ha en genuin öppenhet för nya lösningar. Något som vi alla behöver träna på.

Befria politiken från partismen

En god spinoff av den intensiva debatten om FRA-lagen är ökat fokus på ansvar och agerande från enskilda riksdagsledamöters sida. I dagens DN finns en läsvärd artikel som spinner vidare på detta tema, "Partipiskan biter sämre på personvald".

Att flera riksdagsledmöter i skilda frågor hänvisar till sitt personliga mandat och till lojaliteten mot de väljare som kryssat dem är ett ganska nytt och växande fenomen. I grunden tror jag att detta är mycket positivt - inte minst om vi vill ge det demokratiska systemet en nystart.

Av media och annan offentlig debatt får man lätt intrycket att representativ demokrati och partivälde skulle vara synonyma begrepp. Om man inte låter partiets hållning vara starkare än den egna övertygelsen stämplas man som regeringsoduglig. Många hävdar att tydliga politiska partier eller block som ställs mot varandra är enda sättet för att mödosamt angivna röster ska ha ett värde och att nationen ska vara styrbar.

Men egentligen handlar demokrati om ett system för att fatta beslut om frågor som enskilda individer inte kan eller orkar lösa på egen hand. Det finns inget som säger att besluten blir bättre för att de processats genom partiprogram och kongresser. Däremot behöver det finnas ett ansvar hos alla folkvalda att fatta beslut som är bra för medborgarna och landet.

Vi behöver hitta nya vägar för att vitalisera demokratin och bryta loss den från partismens grepp. Ett sätt att göra detta kan vara att skapa nya arenor för samhällsengagemang och idédebatt. Gå gärna in på Fores webbplats och ta en titt.

söndag 14 september 2008

No change to believe in?

Det är ofrånkomligt för en notorisk politiknörd som jag att fångas en smula av kampanjandet over there. Inte minst nu när styrkorna slutligen formerats och både Obama-Biden och McCain -Palin vill framställa sig som the real underdogs.

"Change" har ju (så originellt) blivit något slags övermantra för hela valrörelsen, inte minst sedan Obama månad efter månad försökt pumpa på med "Change we can believe in". Men hur mycket Change är det egentligen? Ganska tunt, enligt mitt tycke.

I en ny reklamfilm "Real Change" försöker Barack Obama förklara vad han menar. Och vad är då denna stora förändring? Hejda bankernas och oljebolagens "rip-off". "Fix healtchcare". Skattesänkningar för medelklassen. Och ska Obama få amerikanerna att komma tillsammans... Mycket väsen för lite ull, sa käringen när hon klippte grisen.

Inte för att McCain och hans "Country First"-kampanj har heller har en tydlig förändringsagenda. Mer oljeborrning på nya ställen - politiskt sett "more of the same".

Mer än på många år tycks istället kandidaternas personer ställas i centrum - vilket inte behöver vara fel om det är kopplat till ett ledarskap för att verkligen uträtta något. Men här är det den ärrade vietnamveteranen sida vid sida med den friska ishavsfläkten Palin från smalltownamerika som ska jämföras med den förste afroamerikanske slutspelskandidaten som för säkerhets skull går i armkrok med en lite äldre vit Biden. Båda lägren anstränger sig för att samtidigt smeka kärnväljarna och försiktigt dansa på mittplan.

Jag får sådan saknad efter en Clinton som utmanade det egna partietablissemanget med "New Democrats", en Blair som vände upp och ner på brittiska labourpartiet och sedan lyckades vinna tre gånger om med en målmedveten reformpolitik, en Thatcher som dessförrinnan lyft britterna ur deras nedåtgående välståndsspiral eller varför inte en Fälldin som utmanade hela den rådande myrdalska sociala ingenjörskonsten och visade att det finns en politisk mångfald även i Sverige.

Sådana politiska ledare växer inte på trän. Och amerikanerna ser ut att få vänta ett tag till på en ny.

lördag 13 september 2008

Bills råd till Barack

Den som vill följa turerna inför det stundande valet i staterna kan med fördel besöka sajten http://www.realclearpolitics.com/.

Igår hade de en intressant länk till en artikel av John F. Harris i Politico kallad Bill Clinton's advice to Barack Obama. Barack gästade Bill på hans kontor på Manhattan, och i artikeln listades ett antal av de råd som den tvåfaldigt folkvalde expresidenten skulle kunna tänkas ge till den förhoppningsfulle.

Harris tror att Bill skulle ge råd som:
  • Låt valet handla om väljarna, inte om dig
  • Klargör vad du verkligen vill åstadkomma (det var ju Bill som myntade "end welfare as we know it")
  • Bemöt angreppen på dig med ett leende
  • Lyft fram de stora frågorna - fastna inte i detaljer
  • För en seriös dialog med dina meningsmotståndare - som Bill gjorde med vapenlobbyn i New Hampshire

Kloka tankar - oavsett om Bill verkligen sa detta till Barack eller inte.

Gratin smarroise

Jag skulle knappast ha den omfångsrika kroppshydda jag systematiskt byggt upp utan ett brinnande engagemang för riktigt god mat. Och som den lede frestaren tänkte jag dela med mig med några av mina käraste kreationer. Men kom ihåg - du har själv ett personligt ansvar för vad du stoppar i dig. Tycker du receptet är för ohälsosamt så knapra i dig några ekologiska morötter.

Alltnog; här kommer förstlingen i denna serie - en smarrig gratäng. Här är vad du behöver:
  • Ett gäng fina potatisar, varför inte King Edward
  • En grönskimrande hyfsat stor purjolök
  • Några deciliter vispgrädde
  • Lite prima margarin
  • Fyra-fem bitiga vitlökar
  • En stor bit smakrik ost, gärna Västerbotten eller Brännvinsost
  • Färskt örtsalt
  • Grovmalen svartpeppar

Skala potatisen. Smöra in en ungsfast form med margarinet. Hacka purjolöken i bitar av ungefär samma storlek som bitarna i en hundragrams chokladkaka. Pressa vitlöksklyftorna i en för ändamålet avsedd press. Riv osten med den grövsta sidan av ditt favoritrivjärn.

Riv en tredjedel av potatisen med den grövsta sidan av samma rivjärn och lägg dem i den smörade formen. Sprid ett tunt lager örtsalt och svartpeppar efter behag. Lägg på hälften av den hackade purjon. Klicka över hälften av vitlöken. Gör om samma procedur en gång till med potatis, örtsalt, svartpeppar, purjo och pressad vitlök. Riv sedan den sista tredjedelen potatis och lägg över det hela. Du ska nu fortfarande ha en liten bit upp till kanten på formen, annars är formen för liten.

Häll vispgrädden över formen så att den saftar in sig och bildar en grund liten vit sjö i botten. Kör därefter en sista vända med örtsalt och svartpeppar på de nu gräddblanka potatisbitarna. Strö över din rivna ost så att den precis täcker den underliggande potatisen.

Sedan är det bara att köra in i ugnen på kanske knappt tvåhundra grader och, beroende på ugn, låta det hela baka ihop sig i minst en halvtimma. Det blir lite kortare tid än annars när potatisen är riven. Kolla av så att osten inte blir för bränd - den ska helst vara gyllengul med lätt solbrända skiftningar.

Avnjut det hela med en god sallad och en bit grillad fisk, squash eller hängmörad biff.

fredag 12 september 2008

Begynnelsen

Sjutton trettionio och indiansommaren smeker Hässelby som en ömsint katta. Jag ska göra ett försök att delge en del av det ömsom kreativa, stundals pingpongartade och vid vissa tillfällen smålogiska kaos som rör sig innanför mitt bastanta pannben.

Adorable daughther M har sovit på min axel och energiska storbrorsan (åt henne fast han bara är fyra) L har vaknat ur en för hans del ganska sällsynt eftermiddagsslummer.

Vad är min idé med denna blogg? Att pröva. Att våga språnget. Att själv försöka förstå varför jag gör vad jag gör och resonerar som jag resonerar. Att sluta skriva i att-satser. Att se om det går att skapa en blogg som kan kombinera en personlig utgångspunkt med de försök till samhällsanalytiska tankar jag alltid ramlar in på.

Kort sagt - blir det bra blir det en spännvid mellan vitlöksdoftande hemlagad potatsgratäng och synpunkter på varför Sarah Palin vann presidentvalet utan att ens kandidera. Blir det inte lika bra så tröttnar jag nog - men då har jag i alla fall prövat. Vågat. Tagit Kirkegaard på orden.

Detta var ingen programförklaring. Ingen ingress. Detta var vad jag hade att skriva just nu.

Jag har dock ett, ja kanske inte dilemma, men en motsägelsefull inställning till bloggandet. Å ena sidan så gillar jag att skriva.Och det är som Sveriges iblandekonomi. Ibland går det, ibland går det inte alls. Å andra sidan vill jag inte bli för mycket läst. Weird? Yes, that´s me...

Så nu skriver jag till den enda läsare jag hittills har - den stora sexbarnspappan - kul att du läser!