torsdag 26 mars 2009

En halv pudel

En uttryck i tiden.

Några frågor med anledning av detta.

1. Är en pudel inte ganska liten som den är? Om man ska puffa fram denna hundstackare i den allmänna debatten, är det inte lika bra att använda hela?

2. Var ska man egentligen dela pudeln för att den ska bli halv på ett ändamålsenligt sätt? Om man delar den på mitten, använder man den bakre eller främre halvan för att göra avbön?

3. Om nu det stora drevet går, i jakt på ett saftigt byte, hur ska en pytteliten halv pudel kunna avleda hela detta drev?

Jag bara frågar...

onsdag 18 mars 2009

Beatles för prövade politikersjälar

I dessa turbulenta politiska tider med tuff debatt och svängiga opinionsmätningar kanske partiledarna behöver pigga upp sig med en trudelutt. Varför inte av tjugonde årehundradets mest kreativa music makers; John, Paul, George och Ringo?

Här är några förslag till avkoppande toner:

Göran Hägglund (kd): With a little help from my friends. Stärkande inför fyraprocentshotet.

Mona Sahlin (s): Magical Mystery Tour. Om de rödgrönas politiska väg...

Lars Ohly (v): Back in the USSR. Lite pansarröd nostalgi.

Fredrik Reinfeldt (m): I am the Walrus. Jag kunde inte låta bli eftersom refrängen börjar "I am the Eggman..."

Maud Olofsson (c) : Strawberry fields forever. I lokalsamhället har alla sitt eget jordubbsland - som egentligen är ett dagis - som numera är nedlagt eller i alla fall hotat.

Jan Björklund (fp): Sgt Peppers lonely hearts club band. Social omsorg med revärer och axelklaffar.

Maria och Peter (mp): Eight days a week. Så ska arbetstidsförkortningen fixas.

Jimmie Åkesson (sd): Get Back. Kommentar överflödig.

lördag 14 mars 2009

Fy, fy sådana löner!

Tänk så upprörda så många människor kan bli över några få andra människors löner.

Det stämmer säkert, det som gamle budgetministern Mundebo sa, att Sverige är det enda land där avundsjukan är en starkare drift än sexualdriften.

Så skönt det måste kännas nu när Falkengren och Wallenberg fått krypa till korset. Eller hur?

Dagens Kirkegaard

Livet är inte ett problem att lösa, utan en realitet att uppleva.

Vår virvlande krona

Det är väl inte regeringens fel, egentligen. Utan folkets. Vi har ju röstat om det. Men sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har den svenska kronan försämrats rejält. Då, i oktober 2006, kostade en Euro lite drygt nio kronor. Nu är kursen uppe över elva kronor. Och den kan gå upp ytterligare.

Jämför vi med den andra stora västerändska valutan, dollarn, så kostade en sådan drygt sju kronor strax efter maktskiftet. Nu kostar den nästan nio. Och den var över nio kronor för en vecka sedan.

Ja, jag vet att det finns de som säger att det är bra för vår exportindustri. Lite konstgjord andning när de inte kan hålla konkurrenskraften uppe på annat sätt. Men det är att tänka väldigt kortsiktigt.

Det är de vanliga småsparande svenskarna som får ta smällen när vår krona far runt som en brunt höstlov i valutastormarna.

Sverige har byggt upp en stor del av sitt välstånd på utrikeshandel. Och nu är vi med i den Europeiska Unionen. Att ha kvar vår lilla valuta av självständighetsskäl är ungefär lika smart som om Halland, Gotland och Jämtland skulle ha egna kronor för att hävda sitt oberoende mot Stockholm.

Kronan infördes en gång som en del i en nordisk valutaunion. En god tanke som tappades bort på vägen. Nu är det dags att våga och orka tänka om.

torsdag 5 mars 2009

Plus för kommuner och landsting 2008

Det samlade resultatet för såväl svenska kommuner som landsting visar på överskott under år 2008.

Enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, visar kommunernas bokslut på sammanlagt nära 6 miljarder kronor plus när alla kommuner utom Stockholms stad räknats. För landstingen ligger det samlade resultatet på cirka 2 miljarder kronor, exklusive finansiella nedskrivningar.

Bakom det sammanlagda resultatet gömmer sig dock ett antal kommuner och landsting som gått back.

Många jämför nu detta resultat med det extremt starka 2007 och pekar på försämringen. Men det har trots allt funnits möjligheter för kommunsektorn att stabilsera sin ekonomi under flera år.

Detta kan behövas nu under 2009 och 2010 då det blir helt andra ekonomiska prövningar - vilket i sig skapar ett förändringstryck som inte bara är negativt.

måndag 2 mars 2009

Allt går inte nedåt

Nyheten om den kraftiga minskningen av Sveriges BNP under det sista kvartalet 2008 har fått stort utrymme. Berättigat - vi behöver se krisen i det vita ögat.

Men vi ska inte låta de negativa nyheterna bli självuppfyllande profetior. Det finns faktiskt ett antal ljuspunkter även nu i den svenska ekonomin. Några exempel (källa: Nationalräkenskaperna, SCB):
  • Antalet sysselsatta under sista kvartalet 2008 var faktiskt oförändrad jämfört med ett år sedan. Samtidigt minskade antalet arbetstimmar, vilket innebär att arbetstiden minskade. Ett krav som vissa politiska partier drivit hårt utan så påtagligt resultat tidigare. Ser man på hela 2008 ökade dock både antalet arbetade timmar och antalet sysselsatta, framför allt i det privata näringslivet.

  • Hushållens disponibla inkomster steg med 4,6 procent i löpande priser och med 1,3 procent justerade för inflation. För hela 2008 ökade hushållens disponibla inkomster med 6,2 % jämfört med år 2007 och med 3,3 % rensat för inflation. Det var alltså ingen galopperande fattigdom.

  • Sparkvoten, inklusive premie- och tjänstepensionssparande, uppgick till 7,4 procent fjärde kvartalet vilket är en ökning med drygt fyra procentenheter jämfört med fjärde kvartalet 2007. Hushållens sparande hela 2008 ökade med 55 miljarder kronor och uppgick till 198 miljarder kronor i löpande priser för året. Detta borde vara en källa till glädje för alla som predikar att de svenska hushållen behöver större ekonomiska marginaler.

  • Ser vi på hela 2008 så ökade näringslivets investeringar med 3,3 procent. Vilket kommer att kunna ge effekt framåt.

  • Skattekvoten i procent av BNP minskade med en procent av BNP under 2008 från 48,3 till 47,2 procent. Svenskarna fick alltså behålla lite mer av sina förvärvade slantar.

Ser vi på året som gått så var alltså 2008 ett år då Sverige fick fler i arbete, ökade inkomster, ökat sparande och mer kvar i plånboken efter skatt. Inte så dåliga ingångsvärden för att klara en global finanskris.

Dagens hjälte

IF Metall har idag bidragit till en helt ny öppning på den svenska arbetsmarknaden, och kanske till en oväntad chans för den svenska industrin. I nuläget är 25 000 av IF Metalls medlemmar arbetslösa och 40 000 ytterligare är varslade.

I denna stålhårda situation har IF Metall med sin frimodiga ordförande Stefan Löfven i spetsen lämnat gamla insuttna positioner och vågat skapa utrymme för företagen att göra annat än att varsla och avskeda. Överenskommelsen innebär att arbetarna kan gå ner i arbetstid eller ägna en del åt utbildning, och då minska sin inkomst till 80 % av en heltidsersättning.

- Det är ingen lågkonjunktur vi är inne i, utan den värsta krisen vi har sett, säger Löfven till media. Han kallar situationen ett "undantagstillstånd för svensk industri".

Åtgärden är ändå unik på många sätt. I tidigare kombinationer och lågkonjunkturer och kostnadskriser på 70- och 80-talet har aggressiva devalveringar varit ett sätt att stärka exportindustrins konkurrenskraft. Idag räcker det inte att den svenska kronan åkt en snabb rutschkana i förhållande till bl a euron och dollarn. Orderingången sjunker ändå som en sten.

Och trots att arbetarrörelsen ständigt protesterat mot faktiska uppsägningar har man genom den solidariska lönepolitiken sedan årtionden etablerat en modell för att stimulera en snabb strukturomvandling som slår ut företag som inte kan betala avtalsenliga löner. Överenskommelsen om 80 % inkomst är ett totalt brott emot denna modell.

Det krävs nu fler hjältar som Löfven. Follow him.