Sverige är ett ganska fritt land. Eller hur? Vi får regelbundet utse de personer, eller åtminstone åsiktsgrupperingar, som ramar in våra liv med lagar, skatter och bidrag. Vi har ingen diktator. Många av oss tror att vi står rätt fria från Bibelns och Koranens urgamla levnadsregler.
Men hur mycket styr vi över oss själva? Hur självständiga val orkar vi göra?
Att föräldrarna styr när du som liten beter dig som en gravt berusad mallisresenär känns rimligt. Den milt inrutade dagistillvaron är ett slags ställföreträdande fortsättning. Sedan väntar minst nio år med plikt att infinna sig på utbildningsinstitution. Annars kommer bylingen.
Vid uppnådd vuxenålder gör du en trade. Du får lön som bekostar bostad, mat och ger konsumtionsutrymme. Mot detta ger du lönebetalande organ full dispositionsrätt över halva din vakna tid i ca 40 år. Har du hälsan får du sedan några år av frihet innan personalen på gruppboendet bestämmer när du ska äta och gå och lägga dig.
Under hela denna tid styrs du inte bara av lagar, utan av massor med normer med gränser för huvudbonader, annan klädsel, parningsbeteende och vilken hand du ska hålla gaffeln i.
Du är fri från politiskt förtryck. Men hur fri känner du dig att göra det du verkligen vill? Vilka språng vågar du ta medan du kan?
En avgörande fråga vid varje beslut som tas, för ett parti på frihetlig grund, borde vara: Ger detta beslut vanliga människor större eller mindre möjligheter att bestämma över sitt eget liv?
3 kommentarer:
Jodå. Men inte bara det. Balans tycker jag är centralt.
Skolplikten är ok, och en massa andra saker också, som vi får leva med. Det är en balans mellan din och min frihet och de gemensamma reglerna.
Vi kan alltså inte bara ta som utgångspunkt vad som ger mest frihet för individen. Det handlar om balansen mellan denna frihet och vad vi gemensamt tror är förnuftig.
Iwar, jag kommer ihåg när vi var naivt visionära och vågade kritisera lönearbetets dominans över våra liv. Jag tror fortfarande det ligger mycket i detta.
Skolplikten är OK? Ja... kanske nödvändig. Den första studiecirkel jag läste i CUF var "om skolan inte fanns".
Vad är det som är fel med att en människa får bestämma över sitt eget liv?
Det är förstås väldigt bra. Vi växer på att bestämma över våra liv och ta ansvar. Men det sker ju alltid i någon relation till folket runt oss, familj, de andra på skolan, jobbet och föreningen. Och våra val kan påverka en massa människor vi inte känner - nu och i framtiden.
Jag tycker också att diskussionen runt lönearbete är intressant och jag är himla glad För att jag har kunnat bestämma så mycket i mitt eget liv att jag har reducerat andelen lönearbete. Rekommenderas till alla som har möjlighet.
Skicka en kommentar