Medias offersymfoni fortsätter

Så har regeringens sista samlade budget för denna mandatperiod presenterats. Mest väsen blev det denna gång om bristen på respekt för talmannen och den heliga plenisalen. Ajabaja Borg som kommunicerar direkt med folket.

Men sedan kör gammelmedia på med det traditionella konceptet: "Vem vinner och vem förlorar". Utan Rickard Sjöberg, men ändå. Huvudstadens nyhetsdrake ojar sig öppet över att det inte verkar finnas några riktigt utsatta förlorare i budgeten. "Årets budget innebär egentligen inga direkta förseningar för några enskilda grupper" konstaterar reportern Sven Grundberg en smula uppgivet.

Men skam den som ger sig. Rubriken "Vinnare och förlorare i höstbudgeten" var ju säkert redan satt. Så här gäller det att leta upp förlorare. Givetvis från en synbarligen opartisk källa. Det går säkert att hitta någon som vill peka ut förlorare i tidningen om man ringer runt.

Och se! Här kommer Ingela Gabrielsson, privatekonomisk rådgivare på Nordea, ut som objektiv samhällsekonomisk expert och granskar förlorarpotentialen i budgeten. De som i störst utsträckning drabbas av den här budgeten är de som inte nämns i budgeten, menar hon.

Detta visar sig enligt Gabrielssons och Grundbergs gemensamma (?) tolkning vara de arbetslösa, vars ekonomiska situation försämrades 2007 (!). Det är visserligen ett par år sedan, men old bad news är ändå bättre än no bad news. Och de har inte fått någon synbar förbättring i denna budget.

Frågan är hur Gabirelsson och Grundberg kan veta att arbetslösa inte kan få ökade möjligheter att faktiskt få arbete med de åtgärder som nämns i budgeten? Om det blir ett ökat privatekonomiskt utrymme för många människor, brukar inte detta spä på efterfrågan och generera fler jobb...?

Sedan hittar Grundberg de sjukskrivna, som enligt honom inte omfattas "i någon större utsträckning" av budgeten. Fast han får ta tillbaka det i nästa stycke, där han medger ett höjt bostadstillägg på upp till 6.600 kronor per år.

Lite magert blev det allt på förlorarsidan. Men rubriken blev ju bra, och man kunde fläska till med "Förlorarna Borg talar tyst om".

Och var inte oroliga, snart kommer massmedias apostlar med fler förlorare vi kan antingen identifiera oss med eller tycka synd om. För när man ska sälja prenumerationer och lösnummer är vi alla presumtiva offer på de illasinnade beslutsfattarnas altare.

Norska vinnare utan väljarmajoritet

Den borgerliga norska oppositionen fick större folkligt stöd än den sittande rödgröna regeringen. Men regeringspartierna knep fler mandat och kan styra vidare.

Så ser det i alla fall ut nu på tisdagsmorgonen när 99,9 % av rösterna till Stortingsvalet var räknade.

I den regerande vänsterkoalitionen var det Jens Stoltenbergs Arbeiderparti (s) som gick framåt, medan Socialistisk Venstreparti backade lika mycket, med knappt 3 procent. Sammantaget står A-Sp-SV-partierna kvar på knappt 48 procent och tappade ett mandat, fick totalt 86 mandat.

Bland de fyra oppositionspartierna var det Höyre som reste sig något efter sitt förra katastrofval, fick drygt 17 procent och 7 nya mandat. Även Fremskrittspartiet ökade något och gjorde sitt bästa Stortingsval någonsin med 22,9 procent av rösterna.

Liberala Venstre föll dock igenom totalt, tappade två procent och samtliga mandat utom två från Oslo och Akershus ("Oslos län"). Partiledaren Lars Sponheim åker ut ur Stortinget. I norska stortingsvalet krävs fyra procent av rösterna för att få utjämningsmandat, därför kan en mindre procentuell tillbakagång slå så hårt. Å andra sidan hade Venstre inte fått några mandat alls med det svenska systemet, då det finns en fyraprocentsspärr i valet till den svenska riksdagen.

Totalt fick de fyra borgerliga oppositionspartierna ca 49,5 procent, mer än 1,5 procent över regeringspartierna. Men samtidigt tre mandat färre, 83 mandat.

Valdeltagandet sjönk till 73,7 procent, en låg siffra om man jämför med senaste svenska riksdagsvalet år 2006 då 81,9 procent av väljarna gick till valurnorna.

Återstår att se hur de rödgröna i Norge förvaltar sin minoritetsmajoritet.

Rumsrena kommunister?

Varför ifrågasätter ingen socialdemokraternas organiserade samarbete med gamla bekännande kommunister?

När det gäller Sverigedemokraterna så är journalistkåren frenetiskt aktiva i själva samarbetsfrågan. Om deras politik skriver man inte lika mycket. Däremot dissikeras i vilken grad andra politiska partier kan garantera att inget samarbete ska ske med SD.

Detta väcker åtminstone två funderingar.

Den ena frågan är om varför det inte sker samma ifrågasättande av samarbete med ett parti där ledande företrädare under årtionden har bekänt sig till den kommunistiska ideologin. Som har hyllat kommunistiska diktaturer, där politiskt fritt tänkande varit förbjudet, och miljontals människor mist livet i arbetsläger, utrensningar, mord och förföljelser.

I Tyskland avhåller sig fortfarande socialdemokraterna för att samarbeta med vänsterpartiet Die Linke i det kommande valet till förbundsdagen. I östra Tyskland har Die Linke rakt nedstigande rötter till det gamla styrande kommunistpartiet i DDR.

Den andra frågan är om när det ska ske en granskning av vilka värderingar som olika politiska partier egentligen står för. Lyfter man fram Sverigedemokraternas värderingar i ljuset så framträder en människosyn som jag är övertygad om att mycket få svenskar delar.

Den samarbetsdebatt som nu avspeglas riskerar att framställa SD som hunsad underdog, vilket tyvärr kan väcka en del sympatiröster. Samtidigt slipper gamla kommunister helt och hållet att stå till svars för vad deras ideologi fått för konsekvenser.

Bättre med Joan än Tom på morgonen

Hemligheten med att ha ett privatliv är att inte svara på alltför många frågor om det.

Joan Collins

Dricksa mera!

Dricks har, så länge jag kan minnas, aldrig varit en stor sak i Sverige. I alla fall jämfört med andra länder, både i syd och väst. Och kanske öst?

Nu håller det dessutom på att försvinna alltmer. Vem ger en taxichaffis dricks nuförtiden? Eller en frisös?

Servitriser kan fortfarande få lite dricks ibland, om sällskapet är tillräckligt muntert. Men det är inte givet. Och det tycks mig som om det dricksas allt mindre även i andra europeiska länder.

Själv tycker jag det är en trevlig tradition att ge en extra peng för bra, personlig service. Ett synbart tecken på uppskattning för att någon anstränger sig. Självvalt, utanför den i förväg upptryckta prislistan.

Men alla kanske inte har råd? Kanske inte, och då är det naturligtvis helt i sin ordning att låta bli. Men kostar man på sig 400 spänn för en taxi kanske man också kan slanta upp några extra tior just då. Om det är motiverat.

Så jag har en liten smygkampanj för dricks. Gärna där det är minst väntat.

Ge din hårskulptör lite extra om du är riktigt nöjd efter nästa klippning. Så ska du se nå ´n som skiner upp. Och nästa gång kommer du att få en snyggare look än alla L´Orealmodeller ihop. Because you´re worth it!

38 miljarder, första, andra...

Den alliansledda regeringen tillkännager idag att kommuner och landsting får ytterligare 10 miljarder år 2010. Totalt har 38 miljarder tillförts under mandatperioden.

Då är det de rödgrönas tur? Får vi ytterligare 20 miljarder? Eller kanske 30?

Moderata väljare för friare arbetsmarknad

86 % av den moderata väljarkåren vill förnya LAS, visar en undersökning som företagarna publicerat.

Hyfsat hög andel.