Det har varit värre - och blivit bättre

Det är spännande med motgångar.

Oförmågan att komma fram till ett tillräckligt långtgående, konkret, bindande klimatavtal är främst ett globalt nederlag. För hela världens ledare.

Alla ledare, t ex i Kina, behöver inte möta folket i demokratiska val och försvara sina gärningar. Andra ledare, som i USA, är folkvalda, men ska balansera en kongress som har helt andra prioriteringar.

Det har redan börjat pekas ut syndabockar. Mer sån´t lär komma. Olika länder pekar på varandra. Här hemma kommer den rödgröna oppositionen inte att försitta några tillfällen att påvisa alliansregeringens tillkortakommanden på Köpenhamnsmötet.

Ordförande i EU och allting, ändå fick ni inte som ni ville. Pilutta er!

Samtidigt kommer beskedet att Saabs långa resa är över. GM har kastat in handduken. Inga seriösa köpare står i sikte. I Trollhättan råder förtvivlan och modstulenhet. Genast är de rödgröna framme och hugger näringsministern i bakhasorna.

Det här borde ni ha fixat mycket tidigare, med statliga pengar och allting. Pilutta er!

Detta eländescrescendo toppar en svartkantad symfoni av försäkringskasseproblem och brant nedåtrutschande opinionssiffror för regeringen. Alla vänsterkramande opinionsbildare gnuggar händerna av förtjusning. Regeringen Reinfeldt utmålas som lika utslagen som Eddie Machen blev av Ingemar Johansson 1958.

Men jag tycker inte alliansregeringen ska misströsta. Det finns de som haft det mycket, mycket värre. Och klarat biffen.

Ta bara Winston Churchill i juni 1940, strax före det avgörande slaget om Storbritannien. Nazityskland hade efter att ha ockuperat Polen, tecknat pakt med Sovjetunionen, ockuperat Norge, Danmark, Holland, Belgien, Luxemburg och Frankrike. Ungern, Rumänien och Bulgarien hade slutit pakt med Tyskland.

Storbritannien var nästa mål. Britterna var ensamma. USA höll sig fortfarande utanför kriget.

Det var då Churchill höll ett av sina mest lysande tal till det brittiska folket, med bl a följande ord:

"Hitler knows that he will have to break us in this Island or lose the war. If we can stand up to him, all Europe may be free and the life of the world may move forward into broad, sunlit uplands. But if we fail, then the whole world, including the United States, including all that we have known and cared for, will sink into the abyss of a new Dark Age made more sinister, and perhaps more protracted, by the lights of perverted science.

Let us therefore brace ourselves to our duties, and so bear ourselves that if the British Empire and its Commonwealth last for a thousand years, men will still say, 'This was their finest hour.'

Inga jämförelser i övrigt med denna situation. Här är det ett vanligt, svenskt parlamentsval det handlar om, med demokratiska, anständiga huvudmotståndare. Men nog kan alliansregeringen klara detta.