Den senaste debatten rör ersättning för kattpassning. Det är den socialdemokratiska fylkespolitikern Synnöve Söndergaard i nordliga Troms som vill ha ersättning för passning av katten Tommy när hon är på möte med fylkespolitikerna. Men den hårdhjärtade högerpolitikern Terje Olsen säger nej.
Totalt rör striden 720 norska kronor, och då ska vi ha i minnet att det motsvarar inte mindre än 862 svenska kronor i dagens penningvärde.
Här finns uppenbarligen en glugg i det norska och även det svenska välfärdssystemet. Ensamstående med katt är klart diskriminerade.
En rad principiella frågor reser sig.
- Ska ersättning ges för passning av katt kan det inte bara gälla politiker, utan rimligen alla förvärvsarbetande. Annars blir det en förmån enbart för den politiska klassen.
- Ersättningen bör inte bara omfatta katter, utan också andra djur som kan känna sig ensamma när husse eller matte är borta. Jag tänker framför allt på hundar, som är betydligt mer osjälvständiga än katter och ylar ömkligt efter en liten tids ensamhet.
- Frågan kan inte hanteras godtyckligt av varje arbetsgivare utan bör in i det allmänna försäkringssystemet och skötas av Försäkringskassan. Med tanke på hur professionellt och smidigt kassan skött sig i höst kan detta inte vara något problem.
- När katten eller hunden är sjuk ska man själv kunna vara hemma och ta hand om det stackars djuret. Vård av katt och hund i hemmet bör ges full ersättning, utan karensdag.
Detta vore väl en viktig reform för den rödgröna oppositionen som ett klart alternativ till den hårdhjärtade alliansregeringen?
Hussar och mattar i alla länder - förenen eder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar