Vi har snart haft ett år med en världsomfattande finanskris. Stora och små företag går på knäna. Några företag har gått omkull. Varsel har smattrat som hagelskurar. Arbetslösheten har dragit iväg rakt uppåt. Fackförbund har lanserat tjugoprocentiga lönesänkningar för att få behålla jobben.
I eldskrift har de röda siffrorna härjat i bokslut och kvartalsrapporter. Förluster, förluster, förluster. När ska detta få ett slut?
I detta läge ordnar Sveriges största parti en "jobbkongress". Välfunnet. Klokt. Behövligt. Men vad är det som många av ombud och debattörer ägnar sitt engagemang åt? Vad är det som utpekas som Det Stora Problemet?
Vinsten är det mörka hotet för många. Att några friskolor är så framgångsrika att de får ett överskott når verksamhetsåret är slut. Att ett antal företag i välfärdssektorn har svarta siffror på sista raden. Att företagens ägare kan få avkastning på de pengar de riskerar.
Nu ska den socialdemokratiska partiledningen ha all heder av att ha lyckats förhindra att kongressen körde huvudet helt i väggen. Annelie Hulthén och Ylva Johansson hanterade dessa känslofyllda frågor skickligt. Det blev inga vinstförbud eller nya stopplagar.
Ännu bättre vore att ge lite andra perspektiv på debatten om vinst. Några exempel.
- Många menar att utdelning till ägarna dränerar välfärden på resurser. "Varenda krona behövs i skolan och vården". Men vad är då goda utgifter respektive onda utgifter? Är det en god utgift om en läkare får en årslön på 600.000 kronor som offentliganställd, men en ond utgift om halva beloppet tas ut av samma person i form av utdelning? Ska fackföreningarna kunna driva krav om ökade löner för offentliganställda? Dessa pengar behövs väl bättre i verksamheten - för skolmat, läroböcker, läkemedel och högre personaltäthet - istället för att skolan och vården dräneras av löneökningar?
- Är det bättre med offentligt driven verksamhet som år efter år går med stora förluster, än privat driven verksamhet som genererar vinst på samma område? Om en entreprenör lyckas hitta lösningar som gör att kvaliteten ökar samtidigt som kostnaderna för skattebetalarna minskar - är detta ingenting värt?
- Och handen på hjärtat, hur många är beredda att avstå från de medicinska landvinningar vi fått del av genom det som vinstdrivande företag uträttat? Nya läkemedel som kan förlänga livet i decennier för kroniskt sjuka patienter. Utrustning för diagnos, operationer och annan behandling som möjliggör verkligt höjd livskvalitet. Är detta dåligt för att ägarna till företagen som tagit fram innovationerna fått utdelning på vinsten?
Själv lever jag gärna i ett samhälle där några vinner lite mer för att vi alla ska få det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar