Har jobbat som en ivrig bäver nästanpå i näringsministerns anda under veckan. Söder, Motala, Botkyrka, Linköping och Hässelby. Guds utvalda marker. Alla insatser har stärkts av den enorma lilla händelse som utspelades i söndags i ett blåsigt fotbollifierat skogsområde strax Söder om Uddevalla. Allsvenskt kval. Ljungskile-BP. The bortaplansmostscorer takes it all.
Tillsammans med mina största söner fick jag sitta där och glömma att jag glömt mina hanskar när Philip, Jon, Christer och de andra pojkarna bjöd upp till bolldans. Och - mot alla odds - ta sig vidare till allsvenskan för andra gången ever. Förra gången var så länge sedan som 2007.
---
Vad är då så bra med BP? Förutom att de håller till i en av Sveriges två mysigaste bygder?
---
Jo - filosofin bygger på att få fram unga, talangfulla spelare från den egna ungdomsverksamheten. Sen kommer ofta jätten Glufs-glufs i form av AIK, Djurgårn och Bajen och tar dem. Men BP kommer alltid igen.
---
Och nu får den högsta serien återigen ett ungt folkrörelselag från Stockholms förorter. Utan importerade brassar. Men en hejarklack som ännu inte nått målbrottet. Med en huliganism som inte finns och aldrig har funnits. Med en hemmaplan ett stenkast från ett ridhus och ett naturreservat.
---
Grattis, svensk fotboll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar