söndag 9 november 2008

Salta rötter

Frukosten i ett höstmysigt Kungsbacka i sköna norra Halland är just avnjuten. Kajflockarna far som rastlösa getingsvärmar över novemberhimlen.

I går kväll träffade jag hälften av mina gamla klasskompisar från skoltiden i 60- och 70-talets Kungsbacka. Första gången på 20 år. Urkul.

De flesta bor fortfarande i denna snabbväxande växtkustkommun. Men har småstadskänslan kvar. Vet vilka som bor på vilken gata, när de flyttade in, vem de var gifta med förut och i vilket fotbollslag deras barn spelar. Fascinerande - och lite mentalt omruskade för en naturaliserad stockholmare som jag.
...
Jag älskar Stockholm och det relativa storstadsliv det går att leva i denna arktiska stenoas. Men en sak som finns starkare i Kungsbacka och Halland, och som jag saknar lite grann, är förnöjsamheten över tillvaron. Glädjen över det lilla är större än besvikelsen över något annat litet. Tror att det är en viktig förklaring till att medelivslängden och hälsoläget här ligger i topp i Sverige.
...
Och så saknar jag den salta luften, förstås. Det gäller att andas lite extra nu när jag har chansen.

1 kommentar:

Michaelsdöttarna sa...

Var det där du plurra?? kram frida