Det kränkta folket

För ungefär ett år sedan skrev den lysande Maciej Zaremba en artikelserie i DN som bl a tog upp de som kände sig kränkta och diskriminerade på den svenska högskolan; "Först kränkt vinner".

Zaremba beskriver en lärare en examinator på Lärarhögskolan i Stockholm som blivit anmäld för etnisk diskriminering.

"Studenten som anmälde honom ansåg sig diskriminerad när han inte fick högsta betyg utan bara "godkänt". Och särskilt kränkt blev han av detta "Fortsätt att arbeta med språket". "No considero que deba ser juzgado el grado de mi conocimiento con respecto al idioma sueco", står i hans anmälan. Som Ombudsmannen fått översätta: "Jag tycker inte att min kunskapsnivå i svenska språket skall bedömas." Den kränkte studenten, skall tilläggas, läser inte till lärare i spanska. Han tänker lära ut ekonomi på gymnasiet."

Detta är bara ett av många fall där den svenska kränkta folkrörelsen fortsätter sin oförtrutna marsch framåt. Det finns nu allehanda guider för hur man ska uppmärksamma att man blivit kränkt och agera mot detta. Gå t ex in på hemsidan arbetsplatskonflikt och titta. Eller på de olika antidiskrimineringsbyråer som finns. Folkhälsoinstitutet tog för ett par år sedan fram en speciell rapport med titeln "särbehandlad och kränkt".

I höstas kände sig en man kränkt för att det fanns en bibel på hans hotellrum fastän han minsann är ateist. Deltagare på grammisgalor känner sig kränkta för att polisen kontrollerar om det finns narkotika i lokalen. Den senaste i raden är en känd jurymedlem i ett massbetittat dansprogram, som själv regelbundet fäller sexistiska kommentarer om vissa deltagare, men nu är väldigt kränkt för att en annan deltagare använt ett ord som indirekt kan associeras till hans sexuella läggning. Om nu mediarapporteringen stämmer, man vet aldrig. Förlåt annars för kränkningen.

Visst finns det många människor som far illa av omild behandling. Visst mobbas det. Visst finns det massor av rötägg på arbetsplatser, i familjer och i tv-program.

Men vad vinner vi egentligen på att dammsuga omgivningen för att finna kränkta offer och kränkande syndabockar? Mer än några extra lösnummer för kvällspressen?