torsdag 19 februari 2009

Det postsaabianska samhället

Vid början av 1900-talet stod jordbruket för ungefär hälften av andelen sysselsatta i Sverige. Idag är det några få procent som arbetar i jordbrukssektorn. Ändå produceras det massor av käk. Om du hade sagt till någon ekonom eller annan kunnig i början på 1900-talet att denna utveckling skulle ske, och att arbetslösheten ändå skulle ligga långt under 10 %, hade man säkert tittat frågande på dig.

Tekoindustrin minskade snabbt under 1970-talet. Enligt företrädare för Business Region Göteborg stod industrin för ca 28 % av sysselsättningen i Göteborg i slutet av 1960-talet. Antalet sysselsatta i tekoindustrin i hela landet som1970 var nära 70.000 personer och år 1975 drygt 50.000 personer, hade år 1982 minskat till under 30.000 personer. Tekoindustrins andel av den totala industrisysselsättningen i Sverige minskade från ca 8% år 1970 till ca 3% år i början av 1980-talet.

I mitten av 1970-talet arbetade nära 50.000 personer i den svenska varvsindustrin. Varven stod för en stor del av jobben i Göteborg, men även i städer som Uddevalla, Landskrona och Malmö. Femton år senare var endast en tiondel av jobben i varven kvar.

Detta är några av de dramatiska omvälvningarna i det svenska näringslivet. Det har inneburit svåra prövningar och ekonomisk oro för anställda, familjer, kommuner, underleverantörer och ägare. Men samtidigt har det varit en del av en nödvändig förnyelseprocess på den svenska arbetsmarknaden.

En stor del av Sveriges framgångar bygger på att vi vågat och orkar satsa på det nya. I hög grad har arbetarrörelsen drivit på denna utveckling, t ex genom den solidariska lönepolitiken.

Idag står Saab automobile inför en avgörande kris. Kanske finns inte företaget inom en nära framtid. Detta kommer att få stora konsekvenser inte bara för de knappt 5.000 anställda i Sverige, för Trollhättan och för västsverige, utan också för andra delar av bilindustrin och den svenska exporten.

Men går vi in i ett postsaabianskt samhälle kommer det att komma ut något nytt. Trollhättan kommer inte att gå under, lika lite som Göteborg eller Borås har gjort det. Nya företag och jobb kommer att skapas. Det kommer att vara mödosamt. Men det kan också innebära nya möjligheter.

Inga kommentarer: