Ett 20-årigt ärr i Europa

Denna höst kan Europa fira 20-års frihet från en fasansfull uppdelning. Hösten 1989 föll såväl Berlinmuren som flera av de kommunistiska diktaturregimer som hållit ett järngrepp över befolkningen.

För oss som var tonåringar och blev politiskt medvetna på 1970-talet var detta något ofattbart. Sovjetunionens och kommunismens dominans över halva Europa togs av många som självklart. Det ansågs naivt och av många, även i demokratiska partier, farligt att ifrågasätta denna ordning. I Finland fanns porträtt på Lenin på väggen i de finska moderaternas (samlingspartiets) högkvarter.

På 1970- och 80-talen var jag aktiv i centerns ungdomsförbund. Med Håkan Larsson (sedermera riksdagsledamot) som pådrivare startade vi ett utbyte med ZMW, den enda tillåtna politiska icke-kommunistiska organisationen i Polen. När vi besökte Polen var vi ständigt övervakade. En oppositionell vi lyckades träffa skrev vad han egentligen ville säga på små lappar "Quiet, microphones..."

Det uppror som startades vid Leninvarvet i Gdansk i Polen 1981 slockande aldrig helt trots regimens repressiva tillslag, utan fortsatte att sprida sig i östeuropa. Michail Gorbatjovs tillträde och reformer under slagorden "Glasnost" (öppenhet) och "Perestrojka" (förändring) var en viktig förutsättning.

1989 började allt gå mycket snabbt. 80.000 demonstranter krävde demokrati i en demonstration i Budapest i mars. Jag var själv i Budapest 1 maj 1989 och det fanns inga röda fanor så långt ögat nådde. Däremot ungerska, och amerikanska. En Adidasbutik hade fått tillstånd att öppna och det var minst en halv kilometers kö dit - trots att folket knappt hade några pengar. I juni klipptes stängslet mellan Österrike och Ungern upp - av utrikesministrarna.

I dåvarande DDR tillltog demonstrationerna. I oktober samlades 70.000 människor i Leipzig och sjöng "We are the people". I början av november var det en miljon människor som demonstrerade på Berlin Alexanderplatz. Hoenecker hade avgått som diktator i DDR. Kommunistpartiet var handlingsförlamat.

Den 9 november föll slutligen Berlinmuren. Gorbatjov och Sovjetunionen lät det hända. Inga trupper. Inga stridsvagnar. Det östtyska folket fick sin frihet efter mer än 50 års kommunistiskt och nazistiskt förtryck. Och de röda käglorna fortsatte att falla i hela östra Europa.

Det finns mycket att fira denna höst. Mirakel kan inträffa. Mirakel, som bygger på människans outplånliga strävan efter frihet.