Kanal 5 har lyckats hitta ett riktigt uselt lågvattenmärke i "Roast". Frenetiskt upprepande av könsord som om alla hade kollektivt Tourettes, pinsamt kiss- och bajslallande som barnen på dagis aldrig ens drabbats av och nedsättande förolämpningar om utseende, funktionshinder och etnisk bakgrund.
Tror inte det ens är kul för en Sverigedemokrat.
Schyffert & c:o brukar framhålla roastens gamla traditioner. Har därför kollat in lite gamla klipp på Youtube. Något helt annat. Visserligen stundtals småfånigt, men med en helt annan finess och respekt än femmans panel ens är i närheten av.
Utom en. Cecilia Frode. Hennes tankar om vad roastarna håller på med lyfte för en stund till en annan och betydligt mer uthärdlig nivå.
Ett smakprov:
"...det är väl det som är ståuppkomikerns problem.
- Ni lägger inte krut på innehållet, på materialet.
- Ni jagar hela tiden skratt.
- Ni vill ha dessa skrattsalvor. Innehållslösa skratt.
...En publik som skrattar behöver inte tycka att det är roligt, det dom hör.
- En publik som skrattar kan tycka att det är obehagligt.
- En publik som skrattar är nervös över det som sker på scen.
- En publik som skrattar är ofta en rädd publik, för ett skratt är en retning som oftast börjar av rädsla.
Så en skrattande publik är egentligen en publik som ropar på hjälp.
"Ha, ha, ha, ha, ta mig härifrån, ha, ha, ha, ha, hjälp mig, jag vill inte vara här"
Men ståuppkomikern, han famlar efter varje halmstrå att göra sig rolig över nå´t tråkigt. Men egentligen är det bara så att publiken och ståuppkomikern jagar upp varandra.
Så här ikväll har vi egentligen inte roligt. Vi är allesammans väldigt rädda. Rädda för att någon ska bli riktigt ledsen. Rädda för att någon ska göra bort sig riktigt ordentligt."
Att kunna se allt detta, formulera det så tydligt, och så ha modet att ställa sig som festförstörare och berätta detta mitt i den galopperande roasten, i ansiktet på de nervösa skrattberoende roastarna, det visar på mod och integritet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar