Ut ur Rosenbadsbubblan

Det är förvisso inte busenkelt att bilda en allians av fyra politiska partier. Det är sannerligen inte heller något teparty att regera ett land. Men vill man göra detta, så får man ta sig an också det svåra som inte är så lockande. Som inte står i plan A men kan vara rätt ändå.

Hela världen påverkas av en finansiell kris. Banker går under eller förstatligas. Massor av människor förlorar sina jobb. Vissa valutor skakar som tunna aspar i en kraftig höststorm i Bohuslän.

Sverige står denna gång relativt väl rustat, men är inte immunt mot finanssmittan. Riksbanken har deltagit i samordnade aktioner med andra centralbanker för att ingjuta hopp och stabilitet hos marknadsaktörerna. Men vad gör vår regering?

Ja, en sak de inte gör att är vilja föra seriösa samtal med den politiska oppostionen om krisen. Trots att oppositionsledaren föreslagit detta avvisar statsminstern dessa propåer med motiveringen att "samtalen kan utnyttjas för politiska syften". Hu, så hemskt...

Ett argument för att inte samtala med oppostionen har varit att s och mp just nu proklamerat ett långsiktigt samarbete och att det därför inte är trovärdigt att samma partier skulle vilja föra samtal med alliansregeringen. Men hallå! Innebär då alliansbildandet att man aldrig vill föra samtal med de andra partierna för att man bildat en allians? Eller är det bara borgerliga som får alliera sig?

Vi är nog många som röstat på alliansen som ifrågasätter agerandet i centrala frågor. Det räcker inte att stå i Aktuellt och säga att "Det är inte min uppgift att vara nervös". Det räcker inte att hålla ihop koalitionspartierna. Det är inte så himla smart att dissa samarbetspropåer från en opposition som månad efter månad utklassar regeringspartierna i opinionsmätningarna.

Kom ut ur Rosenbadsbubblan, statminister och övriga statsråd.