Att vara företagare och att vara anställd är att ha helt olika referenser till arbetsmarknaden. Anställningstrygghet och arbetstidsregler är exempelvis två begrepp som inte känns särskilt relevanta för en småföretagare. En annan stor skillnad är att man faktiskt ser hur stora belopp som varje månad rullas in till skatteverket.
Som anställd får man nettolönen på kontot och sedan är det inte så mycket mer med det. Bruttolönen är mest ett akademiskt begrepp, har man hög bruttolön kan man sola sig i glansen på lönebeskedet, men man ser aldrig röken av stålarna.
När vi nu har en alliansregering som ska sätta individen i centrum, premiera ökat ansvarstagande och skapa medvetande om skattefrågorna, vore det inte idé att ändra på just denna skillnad?
Varför inte låta alla löntagare få in hela lönen, inklusive sociala avgifter, på sitt konto? Och sedan, precis som en småföretagare gör, betala in statens beskärda del senast den 12:e i kommande månad?
Onödigt krångel, tycker du kanske. Visst, det kan ju vara lite krångligt att ta hand om sina egna pengar. Det är ju så mycket enklare med att ha en förmyndare som tar hand om saken...
Jag är övertygad om att en sådan förändring skulle skapa en helt ny medvetenhet om de för många ganska abstrakta skattefrågorna, och inte minst bidra till en debatt om vems pengar lönen egentligen är.
Vågar du, Anders Borg?
2 kommentarer:
Menar du det på riktigt? Tror du att folk skulle ta ansvar för sina pengar? Jag vet inte jag... jag har pratat med många människor som inte verkar förstå meningen och vikten med lån och skulder, och jag kan tänka mig att många rent av skulle avstå att betala.
Ja, jag menar det på riktigt. Visst är det många människor som inte riktigt har koll på sin ekonomi, men är det skäl att sätta alla under förmyndare? I så fall skulle vi kunna överlåta åt stat och arbetsgivare att ta hand om alla boendekostnader, andra lån mm för alla människor. Hur kul är det på en skala?
Skicka en kommentar