Idag tuffar flyttlasset iväg från vårt kontor på Birger Jarlsgatan 55 till de nya fina lokalerna på Kungsgatan 56. Jag vet att man ska blicka framåt, och nostalgi kan man få i övermått, men visst kommer jag att sakna en hel del i vår nuvarande omgivning. En osannolik korsning mellan fyra gator i fem riktningar; förutom Birger Jarlsgatan även Regeringsgatan, Tegnérgatan och Runebergsgatan.
Strax utanför dörren har vi bysten av Karl Staaff som från sin minimalistiska park stint blickar ut över Birger Jarlsgatans eviga bilflöde. Staaff var en tidig liberal som satte allmän och lika rösträtt för kvinnor och män högst på dagordningen. Efter flera valframgångar blev han statsminister 1911, men tvingades avgå 1914 efter bondetåget och Gustav V:s kraftiga angrepp på honom. Tyvärr avled han 1915 och fick inte uppleva det genombrott för demokratin som kom några år senare, och som han själv banat vägen för.
Tvärs över femvägskorsningen finns den stadsgulliga Eriksbergsparken där förälskade par brukar sitta och begrunda sina känslor tillsammans och där ivriga bilister knökar sina fordon längs de ringlande smågatorna i fåfängt hopp om att hitta en ledig p-plats.
På andra sidan Birger Jarlsgatan ligger Lunchboden vars sallader med läcker Tvärnöskinka givit massor av energi till återkommande rapportförfattande. Och ett stenkast därifrån Food, en restaurang jag bara besökt en enstaka gång, men som givit mersmak så det stänker.
Tre roliga år med Capire vid lilla parken. Och idag börjar den nya tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar