lördag 10 januari 2009

Hjälp - jag är diskriminerad!

Vi har begåvats med en ny myndighet från årsskiftet. En heltäckande diskrimineringsombudsman har inrättats genom sammanslagning av tidigare partiella diskrimineringsombudsmän. Så nu kan vi vänta oss ännu starkare krafttag i dessa frågor.

Jag tillhör flera grupper som är djupt diskriminerade och är mycket förväntansfull över hur den nya ombudsmannen ska förhindra detta.

Det mest uppenbara är diskriminering på grund av jag är man. Trots att jag har sex barn och nu varit pappa i snart 26 år har jag aldrig sett röken av ett barnbidrag. Allt skickas per automatik till mamman. Det måste bli en ändring på denna horribla orättvisa. Det är dags för varannan pappornas!

Dessutom lever män i Sverige i genomsnitt fyra år kortare än kvinnor. Vad tänker egentligen ombudsmannen och regeringen göra åt detta? Om ngn annan befolkningsgrupp eller landsdel har markant lägre medellivslängd så sätts det igång handlingsprogram så det sprutar om det.

Jag är också storstadsbo. Här märks diskrimineringen på många sätt. När jag gör min månatliga skattedeklaration i företaget får jag aldrig göra skatteavdrag för stödområde. Istället blir det extra trängselskatt, skyhöga parkeringsavgifter och astronomiska huspriser. Inte jämlikt för fem öre.

Även kroppen i sig är exempelvis diskriminerad. Jag är till exempel ganska lång, ca 1.90. Så när jag åker flygplan kan jag aldrig luta huvudet mot stolsryggen utan det sitter där och flaxar fritt i luften. Medan andra kan slumra sött med gott huvudstöd.

Detta är bara några exempel. Säkert är du som läser detta minst lika diskriminerad. Varje dag. När ska detta få ett slut?

Inga kommentarer: