onsdag 7 januari 2009

Förväntningar på 2009

Även om det gått några dagar är det väl inte försent att komma med några förväntningar på det nya året? Det är ju fortfarande nästan 360 dagar som ligger som oskrivna blad innan nyårsraketerna väsnas nästa gång.

Av den största maktfaktorn i Svea Rike, massmedia, förväntar jag mig en smula mer objektiv nyhetsrapportering. Journalisternas och redaktörernas egna politiska uppfattningar behöver inte vara referensram för allt som kablas ut till oss i de folkliga fårskockarna. Det finns många tänkande människor i landet som kan dra egna slutsatser om vi bara får fakta på bordet.

Från de som har uppdraget att styra Sverige, riksdag och regering, önskar jag mig tydligare vägledning om vart vårt land är på väg. Arbetslinje och stabila statsfinanser är fantastiskt bra, och det har vi alla greppat nu. Även om mycket återstår att göra på detta område. Men en framtid där de ensikilda människorna istället för staten är utgångspunkten - hur ska vi komma dit?

Den nu mer samlade politiska oppostionen har inte enbart till uppgift att opponera och finna fel hos regeringen. I frågor av avgörande betydelse för landet - och i vissa fall världen - kan samling och uppslutning faktiskt vara viktigare än den egna profileringen. Klimat- och finanskriserna är givna frågor där sådan politisk mognad kan visas.

Det svenska näringslivet behöver fokusera på att göra bra affärer som skapar värden för kunderna och ägarna. Inte på att komma svassande till mamma staten när det är motigt. Och inte på alltför fiffiga bonussystem som saknar downside när företaget går dåligt.

Av vår europeiska stora gemenskap, EU, vill jag ha ännu mer av gemensamma lösningar för minskade växthusgaser, renare Östersjö, friare arbetsmarknad och färre handelshinder. Mindre av övertungt jordbruksstöd och superbyråkratiserade bidragssystem. Här kan Sverige ta flera steg på vägen som ordförandeland.

4 kommentarer:

Iwar sa...

Hej JSMA, och ett synnerligen gott nytt år på dig.

Eftersom du är en av de klokaste och mest kreativa personer jag vet om kan jag ju komma med mina förväntningar till ditt bloggande under 2009. Jag hoppas på ett och annat samtal, både på bloggen och live.

Du skriver ”Men en framtid där de enskilda människorna istället för staten är utgångspunkten - hur ska vi komma dit? ”

Jag skall inte här parlamentera med att du några rader längre ner vill ha mer EU-stat. Istället tänker jag på att enskild är en blandning av ensam och avskild. För egen del tycker jag det viktigaste är om vi kan ta utgångspunkt i gemensamma lösningar istället för bara de enskilda personerna. För familjerna, för föreningarna, för bostadsområdet, för arbetsstyrkan och alla andra som har ett läge att organisera något inte bara för sig själv, men också för de runt sig.

No man is an island!

JSMA sa...

Hej Iwar, kul att höra av dig! Jag ser fram emot spännande diskussioner under 2009 och att få ta del av din västkustska klokskap.

Det stämmer att jag vill ha lite mer EU-stat, mycket mindre EU-byråkrati, mycket mindre national-stat och mycket mer av frihetliga lösningar.

Det du skriver om familjer, föreningar, bostadsområden m.m. är högst tänkvärt. Frågan är då vem som ska bestämma över hur familjerna, föreningarna, bostadsområdena m.m. ska organiseras. Staten eller de individer som berörs?

Jag tror inte att vi skapar ett gott samhälle utan starka individer ( eller personer, eller människor) och inte heller att det blir ett gott samhälle om alla dessa individer är ensamma atomer.

Demokratin bygger trots allt på "en person - en röst"; inte "en förening - en röst" eller "en familj - en röst".

Iwar sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Iwar sa...

Vi är ju där att någon gång är det individen, någon gång föreningen, någon gång kommunen, företaget, facket, någon gång riksdagen, någon gång EU, någon gång Europarådet och några gånger skulle vi ju vilja ha lite mer stake i FN också.

Att staten skall vara till för individerna och inte tvärtom är det inte en käft som är oenig i. Men för några saker är ju den svenska nationalstaten ett ganska passande nivå.

Men min poäng med att kommentera var att vi väl så ofta bör lägga upp till andra beslutsnivåer än staten och enskilda individer.