Om framtiden för Volvo Personvagnar och Saab Automobile har forskaren Henrik Jordahl och Fores VD Martin Ådahl en intressant artikel om i DN debatt i helgen. Rapporten som ligger till grund för artikeln finns att tanka ned i sin helhet på Fores hemsida.
I artikeln framförs flera viktiga argument emot statligt ägande av Volvo och Saab som har stöd i forskning om statligt ägande:
"Tvärtemot vad man kanske föreställer sig är staten ofta en svag ägare. Ägande och kontroll är extremt separerade. På papperet äger skattebetalarna rätten till företagets kassaflöde, men i praktiken är kontrollen koncentrerad till den politiskt tillsatta företagsledningen, vars egna mål inte alltid överensstämmer med skattebetalarnas.
I statliga företag riskerar därför otydliga mål av att ge upphov till tolkningsfrågor, mätproblem och målkonflikter. Vad vore till exempel statens mål med att äga Volvo Personvagnar eller Saab Automobile: att undvika massavsked, att undvika konkurser för underleverantörer eller bara att nå lönsamhet så fort som möjligt? Om det endast är det sistnämnda som gäller, hur skiljer sig i så fall staten överhuvudtaget från en privat ägare och vad är då poängen med den statliga inblandningen?"
Det statliga övertagandet av varven efter varvskrisen på 1970-talet blev inte någon framgångssaga utan kostade skattebetalarna flera tiotals miljarder. Stora summor som kunde ha tillfallit andra angelägna områden eller stannat hos hushållen.
Situationen i Göteborg, Västra Götaland och andra drabbade orter är naturligtvis stenjobbig. Samtidigt är det viktigt att vi i debatten orkar blicka framåt.
Är det säkert att det bästa för sysselsättning, tillväxt och välfärd i Sverige är att bygga vidare på stöd till två personbilsföretag på en svajig världsmarknad med mördande konkurrens bl a från låglöneländer? Kan vi använda bilindustrins kris som ett avstamp för en näringspolitik som har fokus på nya, växande företag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar